Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 12 oktober, 2013

Bokvanefrågor, enkät

Denna enkät kommer från Dark places, där Helena dribblat runt lite med sig själv.

MINA SVAR:
Senast köpta inbundna bok: Det eviga folket är inte rädda av Shani Boianjiu och Enders spel av Orson Scott Card, inköpta samtidigt (i Akademibokhandeln i Linköping).
seriouslyimkiddingSenast köpta pocketbok: Ellen Degeneres: Seriously, I’m kidding. Hur skulle jag kunna mostå hennes leende? Ett av världens vackraste leenden. (Särskilt som jag först konstaterat att det råder en Bortvända ryggar på omslaget-trend som jag tycker är bedövande trist.) För att inte tala om Ellens baksidestext, där hon hyllar MIG. Ja, det är sant. 😉
Favoritgenre: Jag struntar numera i genrer. Är mest intresserad av teman, vissa teman har ofta återkommit i min läsning (mor-dotter-relationer är numero uno) men även där har jag blivit mer gränslös och tillåtande, nu kan jag till och med läsa om en kärlekshistoria utan att fnysa eller himla med ögonen.
Favoritbokhandel: Pocket shop. De flesta.
Favoritbibliotek:
Favoritplats att läsa (i hemmet): 1) sängen, 2) soffan där nere, 3)badkaret (vintertid) 4) soffan här uppe, 5) vid köksbordet.
Favoritplats att läsa (utanför hemmet): På tåg.
Fem författare du alltid köper i inbundet format: Har inga såna. Dels är jag för snål, dels tycker jag att de tar för mycket plats i hyllan, dels recenserar jag en del nya böcker (och kan då välja att behålla dem).
Bästa lässnackset: Nötter eller rostade mandlar.
Bästa läsdrycken: Rött vin.
Bästa bakgrundsljudet vid läsning: Tystnad eller att nån annan går och sysslar med något lugnt i bakgrunden.
När på dygnet läser du helst?: På kvällarna. Helgmorgnar.
Bästa bakfylleläsningen: Minns inte när jag var bakfull sist, tvivlar på att jag läste nåt då. Charlaine Harris kanske?
Bästa kollektivtrafikläsningen: En slukarbok och en fackbok att växla mellan.
————————
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Read Full Post »

profeterne-i-evighedsfjordenDet här är Kim Leines fjärde bok, en stor bred roman som fått flera priser och nominerats till ännu fler, som Nordiska rådets pris 2013. Jag har läst alla hans böcker, och tyckt mycket om dem som handlar om Grönland. Det karga, hårda livet, där inget utrymme finns för fluff och psykologiska resonemang, bara överlevnad. Så när jag fick se ”Profeterna vid Evighetsfjorden” i bokkatalogen så önskade jag mig den.

Men vad jag har fått kämpa! Motståndet har växt varje gång jag ska sätta mig och läsa, handen vill ständigt plocka åt sig något annat ur boktraven. Varför tycker jag inte om Leine nu? Kanske är det för stanken, råttorna och lössen i det sena 1700-talets Köpenhamn, dit den unge norrmannen Morten Falck kommer för att studera teologi. Kanske är det för att Morten Falck är så osympatisk och människorna runt honom så… äckliga. Tragiska. Kärlekshistorierna är sjaskiga, både den med en prostituerad hermafrodit, och den med fina fröken Abelone som Morten Falck drar ner i smutsen innan han grymt överger henne.

Och så den stackars pojken på skeppet över till Grönland, utnyttjad av liderliga sjömän tills han blir fnoskig. Usch, här nånstans vill jag sluta läsa. Istället kämpar jag på. Kanske uppstår magi på Grönland? Men nej. Det klafsar och klibbar; husen ruttnar, maten möglar och köttet är grönt. All denna smuts skymmer sikten för mig och jag förmår inte ta till mig den stora konflikten som handlar om hedendom mot kristendom, självständighet mot kolonialism.

Bäst är historien med grönländska Maria Magdalene och hennes man Habakuk, som startar en egen väckelserörelse och bygger ett helt litet samhälle där de älskar Kristus på sitt eget vis. De blir en nagel i ögat på det danska styret, och en arresteringsorder utfärdas på makarna. Här lyfter boken, språket skimrar, och hade det bara handlat om dem så hade jag varit nöjd. Tyvärr är Kim Leine alltför fort tillbaka hos Morten Falck, som skiter och super, knullar och krafsar löss ur peruken.

Först publicerad i Corren. Om du inte är så känslig för löss och avföring så kan boken köpas här.
Jag har tidgare skrivit om Tunu och Kalak som jag tyckte mycket om.
—————————
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Read Full Post »