Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for mars, 2013

… den väldigt bra Radioföljetongen, är att de ljudsatt den väldigt effektivt. Jag vaknar med sånt här i huvudet:

och sånt här:

Read Full Post »

fruktplockningFruktplockning är en tunn prosalyrisk, rapsodisk och löst sammanhållen bok, som uppehåller sig mycket kring växlingarna mellan dag och natt. Ibland är dagen välkommen, ibland inte. Det är mängder av liknelser och små berättelser på bara några meningar, om Gud och Buddha och hjärtats tro. Kanske kan man kalla Tagore mystiker? Jag blir inte riktigt klok på hans tro, den känns ibland väldigt monoteistisk och ibland buddhistisk. Kanske växlar han emellan.
Fattigdom, glädje och lycka är ofta ämnena. Vem som är värdig, Vad som är rätt. Titeln förstår jag som symbolisk.
På baksidan av boken finns inte mindre än 16 titlar av Tagore uppräknade, titlar översatta till svenska alltså. Tryckår 1921. Även priserna står, de varierar mellan 3 och ända upp till 16 kronor.
Rabindranath Tagore fick Nobelpriset 1913.
Bloggen Nobelprisprojektet har läst en helt annan bok av Tagore.
——————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Read Full Post »

berattelsen-ar-varldens-sprakUrsula K Le Guin har vissa teman hon ständigt återvänder till: det antropologiska utforskandet, det filosofiska tänkandet, det nedtecknade ordet, och vandringarna. För att vara en författare så bekväm med rymdresor som grundförutsättning, så GÅR folk väldigt mycket i hennes böcker. Gärna genom oländig terräng.
Alla dessa teman finns i Berättelsen är världens språk. Det är Sutty, historiker och lingvist, som lämnar sin av religiösa inbördeskrig och fundamentalistisk fanatism sönderslitna hemplanet Terra/jorden, och beger sig till Aka, en planet med en rik kultur. Det är bara det att under tiden som Sutty färdas i rymden har det skett ett maktskifte på Aka, där nu allt gammalt, allt skrivet, all historia betraktas som efterblivet nonsens och är förbjudet. Alla ska vara producent-konsumenter på marsch mot kosmos. (Hör jag någon säga Kulturrevolution? Jo.)

Men Sutty har tur. Hon får tillåtelse att resa ut ur staden, ut på landsbygden, och där smyger hon sig undan Övervakarens ögon och börjar göra sig förtrolig med människor som fortfarande lever med sina skrifter, meditationer och Berättelser i smyg.
När jag tänker närmare på saken så handlar Ursula K Le Guins böcker också ofta om makt. Det här är en omläsning för mig, och jag har glädje av mina egna språkkorrigeringar, det var alltså lite för många korrfel i texten. Synd. Boken heter The Telling i original och tillhör det hainska universat.
—————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Read Full Post »

somersetTänk att jag missat den här radiopärlan ända tills nu. Där finns klipp ur en radiointervju med W Somerset Maugham, åh! Man hör stamningen, den blev han aldrig av med. Han berättar att han tycker att Guy de Maupassant och Rudyard Kipling blivit underskattade, och räknar själv med att falla i glömska. Att han inte räknades som tillräckligt fin verkar han ta med ro. Han var ju rik också, då kan man kosta på sig samtidigt som det var just det som låg honom i fatet. Eller kanske mest framgången.
Att Of human bondage, bloggat om här, räknades som hans stora verk höll han inte med om, för honom var Honung och malört favoriten.
Nu bubblar jag för mycket, lyssna själv!
Kul också att höra hur Sveriges radio rapporterade om hans död, 1965.
Bloggpost om varför jag älskar honom finns här, några citat här, och så har han sin egen kategori här på bloggen.
——————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Read Full Post »

sf1
Först är det gammelfarfar himself som skrivit del fem i serien om Bean, Enders skugga. Skuggserien är en egen serie, delvis omfattande samma händelser och personer som i den första boken om Ender, Ender’s game. Den läste jag i svensk översättning på bibblan och blev helt betagen. Sedan fortsatte jag att läsa hela Enderserien (tack för julklapparna, barn!) och så skuggserien.
Nu när jag kollar bloggen, mitt extraminne, ser jag att jag var missnöjd med trean och fyran har jag nog inte läst?
sf2
Patricia Briggs skriver urban fantasy, jag följer två serier: den om bilmeken Mercedes Thompson och den om varulvarna Alpha och Omega. Trodde ett tag att A&O-boken också var ny, men det var visst bara den om Mercy Thompson. Vackert så.
sf3
sf4
Att en bok vunnit Nebula och Hugopriset brukar betyda något. Tänker på James Tiptree jr, Orson Scott Card, George R R Martin, Ursula K Le Guin.
sf5
Och den här gillar jag omslaget på, det påminner ju starkt om Waltons så då tror min hjärna att det kan vara något.

Hm.

Med tanke på att det tar mig fem dagar att läsa ut 200-sidorsböcker just nu, så kanske jag inte behöver beställa fler precis. Men när har det å andra sidan varit fel att köpa en bok — eller fyra?
——————————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Read Full Post »

Lyssnar på Stål

En kollega talade sig varm för Radioföljetongen som går just nu, Stål av Silvia Avallone. Okej då, tänkte jag, och provade ett avsnitt. Först störde jag mig på uppläsningen, tyckte att den var tonlös, men efter ett tag glömde jag helt bort det när ordens kraft tog över.

Stål börjar krypande obehagligt, med en man som via kikare betraktar en flicka, ett barn, och nagelfar hela hennes kropp: höfter, bröst, nacke, hår. Hur lite bikini täcker. Hur provocerad han blir av att andra kan betrakta henne. Efter ett tag kommer det fram att flickan är hans egen dotter, Francesca.

Nu är jag helt fast i historien om Anna och Francesca, två trettonåriga tjejer som utforskar sina nya kroppar, spelar på en spirande men ofta obegriplig sexualitet. Varje måndag klockan halv elva låser de in sig i Annas badrum och strippar och hånglar framför fönstret. I det trista bostadskomplexet står husen vända mot varandra, minst 100 lägenheter har full insyn.

Betongghettot är hårt och fult, knarkare på gården och tuffa gäng. Kvinnor som sliter och släpar med matkassarna, städningen och sina jobb. Män som nästan utan undantag jobbar på stålföretaget, tungt och skitigt.
Men alldeles nedanför husen finns stranden, och vattnet. Det blir ungdomarnas scen och arena, där man badar och plaskar och blir iakttagen. Vem är snygg? Vem är tönt? Utseendet är viktigast av allt.

Read Full Post »

forvandlingenJag har blivit mer och mer nyfiken på Ylva Eggehorn, jag tycker att det ofta är hon som skrivit texten när jag hör nån vacker psalm eller sång nu för tiden. Och så kom jag på att jag har en tunn liten sak nånstans i hyllorna, som jag trodde var en diktsamling.
Men det var det inte. Förvandlingen är istället en novell, skriven på uppdrag av Informationsförlaget, som handlar om en kvinna som misstas för en helt annan person, talar på en tandläkarkonferens bara så där från hjärtat, gör succé och sen byter de två kvinnorna plats för ett år. Överbyggnaden med information och kommunikation och reformering av sjukvården i fattiga länder har ingen trovärdighet alls, men mötena mellan människor i det lilla är fint skildrad.
—————————
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Read Full Post »

andchaosdiedNär science fiction-suget slår till på allvar är det bara att ge efter. Jag tänkte mig att denna korta lilla bok skulle vara… ja, vad tänkte jag egentligen? Inte att den skulle vara så här svår i alla fall.
Joanna Russ är (var) en rasande intelligent författare, och jag känner mig återigen lite för dum för att begripa allt, jag ser att storheten finns där men den är hela tiden lite utom räckhåll. Frustrerande!
Ämnet: människor i en dystopisk framtid som kommunicerar helt och hållet mentalt.
Jag vet redan att jag vill läsa om den, då i mer alert tillstånd och helst dagtid i en eller två sittningar. Då tror jag att jag skulle gripas och flytta in i Jai Vedhs medvetande.
————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Read Full Post »

Wislawa Szymborska
Wislawa blir den sista, jag lovar. Jag vet att det är idiotiskt och farligt att röka. Men hon är ju så söt. var så söt.

Read Full Post »

THE GOOD WIFE
Tredje säsongen av The good wife slutade med en rejäl cliffhanger — och nu känns det allt lite tomt. Vi har ju vant oss vid att se en tre, fyra avsnitt i veckan.
Jag är glad att de fortsätter med att zooma in Julianna Margulies/Alicia Florricks ansikte, alla starka känslor som hon trycker ner. Men den här säsongen har hon skrattat lite mer också.
Och så har det varit en del roliga återseenden i birollerna, som den här advokaten:
arlene
(servitrisen Arlene på Merlotte’s i True Blood),
och den här:cuddy
(sjukhuschefen Lisa Cuddy i House).

Read Full Post »

Men hon till vänster ser gladare och ganska underfundig ut. Bra att det är den som är billigast. 😉
Det är Marie på En och annan bok som i två snabba drag sålde in denna bok genom att:
1) prata Fitzgeralds, F Scott och Zelda
2) tala om American Wife-vibbar. American wife-vibbar!!! Jag började nästan gråta av lycka.

the-paris-wife_haftad large_paris-wife_e-bok
———————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Read Full Post »

James Elkins: Pictures and tears (facklitteratur)
Ann Patchett: Bel canto (best of 2013)
Cordelia Edvardson: För att livet ska bli något mera uthärdligt bör man tro på under (urval av krönikor)
Lars Gustafsson: Historien med hunden (läsplatta)
Lev Grossman: Magikerna (fantasy)
magdalenas_bekannelser-kjellqvist_else-britt-17137019-frntlElse-Britt Kjellqvist: Magdalenas bekännelser
Anne Holt: Död i skugga (deckare)
Charlaine Harris: Shakespeare’s trollop
Monika Fagerholm: Lola uppochner
Shaun Tan: Berättelser från yttre förorten (best of 2013)
Shaun Tan: Borttappad
Helena Granström: Hysteros
Jonathan Tropper: Sju jävligt långa dagar (läsplatta)
Josephine Tey: En gammal skandal (omläsning, deckare)
Sylvia Townsend Warner: Lolly Willowes
Dorothy L Sayers: Are women human?

16.

Read Full Post »

jag-smyger-forbi-en-yxaJag är väldigt glad att mitt första möte med Beate Grimsrud var live, för nu hörde jag hennes röst (mycket distinkt, väldigt kraftfull) i huvudet hela tiden under läsningen. Och då fick jag mycket lättare att komma in i språket, som är ett alldeles eget — och egensinnigt — ofta poetiskt men lika ofta halsbrytande språk.
Jag smyger förbi en yxa är inte så hemsk som jag föreställt mig på grund av titeln, men tillräckligt upprörande och sorglig ändå. Hon skriver in sig i raden av barndomsskildringar av utsatthet och ett liv i fattigdom och (tror jag) missbruk. I varje fall kan far i den stora familjen aldrig behålla ett jobb.
Trean i syskonskaran på sju heter Lydia, och är något av en Pippi-flicka. Hon fantiserar och drömmer, ibland tror jag att hon är på väg att bli tokig, men samtidigt har hon en benhård vilja att bli någonting, vadsomhelst. De farligaste tankarna är de som handlar om att far och mor bor någon annanstans. Eller att Lydia gör det.
Boken börjar med att hela familjen gör en dagsutflykt till soptippen och fyndar. Lydia hittar en hel kartong med röda tygskor i olika storlekar. Dem har hon till vardags, till fint, och till att spela fotboll i.
Händelserna kommer efter varandra, det är ögonblicksbilder av när mor gör Lydia illa, när far tar hem fel barn från dagis — igen!, av måltider och skollektioner och när Lydia trodde att hon förorsakat sin brors död. Efter ungefär halva boken börjar jag fundera på vart Grimsrud är på väg egentligen, det känns inte som att boken går framåt. Men sen börjar jag tänka att det är ju så en barndom är, man är i den hela tiden i ett ständigt nu, det finns ingen rikting eller känsla av att man är på väg någonstans. Så det gör Beate Grimsrud väldigt skickligt, tänker jag nu. Och sen — pang! — är boken slut.
Jag är lite omtumlad.
—————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Read Full Post »

vwoolfVilken stilist hon är! Så exceptionellt njutbart det är att följa Virginia Woolfs tankar när de vandrar från det lilla triviala, till det stora filosofiska, och hela tiden med ett säkert grepp om sin läsares ärm: Kom med nu här!
Det här är ingen plikttrogen redovisning, ens när hon skriver om historiska personer som Dorothy Wordsworth, Sara Coleridge eller Julia Margaret Cameron. Det här är högst originella, livliga porträtt av en rad kvinnor från 1600-, 1700- och 1800-talet, någon kanske levde en stund in på 1900-talet.
Dessutom några tal som Woolf hållit inför kvinnliga församlingar, lika briljanta de och med full förståelse för vanliga publikproblem: hårda stolar, flugor som surrar och drar uppmärksamheten till sig, en gäspning här och där.
Men Virgina är aldrig tråkig. Aldrig för en sekund.
Tack ellerströms för att ni gett ut den här.
—————————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Read Full Post »

220px-Alice_Sebold_1_by_David_ShankboneNu har det gått sex år sedan Alice Sebold kom med en ny bok. Nu tycker jag att hon ska sätta lite fart.
Debuten Lucky kom 1999 (Efter våldtäkten på svenska)
The Lovely bones kom 2002 (Flickan från ovan)
och den senaste, The Almost Moon, 2007 (Månvarv).
Så¨nu är det dags! Bilden ovan är från just hösten 2007, då var hon så glad. Du kan bli lika glad igen, Alice, bara du skriver.
——————————
Läs även andra bloggares åsikter om

Read Full Post »

Older Posts »