Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 22 december, 2012

det_roda_faltetDen som får den här i julklapp och tänker sig att ligga i soffan och läsa samtidigt som man äter julgodis eller en skinksmörgås kan tänka om. Det här är inte en bok som det passar att småäta till.
”Mustigt”, ”frodigt”, ja rentav ”märgfullt” är ord som passar att beskriva Mo Yans språk med, fyllt som det är av blod, tarmar, kiss, skit, spyor och lukter som nästan ångar upp från sidorna. Dramatiskt och ofta brutalt, sånt är livet för människorna i Gaomi nordöstra socken. Farmor med de pyttesmå bundna fötterna, som gifts bort med en spetälsk. Farfar som mördar brudgummen och pissar i brännvinstunnan. Far som blir indragen i de fruktansvärda händelserna vid bakhållet för japanerna vid Svarta vattnets bro. Mor som göms med sin lillebror i brunnen när kriget kommer till byn. Historien berättas i cirklar och med tidshopp fram och tillbaka, en människa som dör på de första 50 sidorna kan återuppstå som pigg tonåring på de nästa 200.
Egentligen är det kanske sorghumen (durran) som har huvudrollen, i sorghumfälten gömmar man sig, älskar, lurar, slåss med hundar och människor. Av sorghumen brygger man brännvin.
Är han bra då? Jo, det tycker jag. Ingen jätteförälskelse, men klart läsvärd. Som Salman Rushdie ungefär.
———————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Read Full Post »