Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 14 maj, 2012

Åh så bra hon är, Ann Patchett! Hon skapar sina egna världar och befolkar dem med människor som jag tycker så väldigt mycket om. Människor med mörka och ljusa sidor, människor med rädslor och hemligheter och talanger. Och igen: kärlek. Jag vet inte om det är nån fas jag är i eller om det hör till åldern, men jag formligen älskar böcker där människorna älskar varandra.
THe Magician’s assistant handlar om Sabine, nybliven änka efter Parsifal, trollkarlen och mattförsäljaren. De hade varit gifta bara ett kort tag, men hon har älskat honom i 20 år. Parsifal älskade däremot män, och hans stora kärlek var Phan, en vänlig vietnamesisk skräddare och dataspelsutvecklare. Men Phan dog en plågsam död i aids, och när boken börjar har just Parsifal dött också.
Sabine sitter i det stora vackra huset i Los Angeles som hon ärvt, med bara kaninen Rabbit till sällskap. Och snälla föräldrar som försöker dra ut henne. Så kommer Parsifals advokat med det chockartade beskedet att Parsifal inte var färäldralös som hanh påstått under alla år, han har en mor och två systrar i Nebraska. Något fruktansvärt måste ha hänt som fått honom att skära av banden helt, tänker Sabine. Och så är det.
Jag tycker om Sabine. Jag tycker om Phan. (Som visar sig i drömmar, de påminner i sin detaljrikedom och stämning om den deprimerade Harper Pitts visioner i Angels in America) Jag tycer om Parsifals mamma Dot Fetters och systern Bernie och hennes fästman Haas och den andra systern, den viktigaste systern, Kitty och hennes gängliga söner How (mest) och Guy och tyvärr inte om deras pappa, Howard, men jag kan ändå förstå lite grann varför han är ett sånt svin. Det är förresten fullt möjligt att ogilla Sabine också, jag menar att välja att leva med en homosexuell man som du aldrig kan få det du vill ha av? Men ändå är hon för det mesta lycklig, Sabine, ända tills Parsifal dör.
En annan sak jag gillar är först beskrivningen av Los Angeles, och sen beskrivningen av livet i Nebraska. Familjen Fetters liv. Dot är så väldigt trovärdig när hon drömmer om att få bo ensam. Hon och Sabine får till vana att ta en whisky på kvällen när alla andra somnat.
Dessutom tycker jag om trolleritricken och skildringarna av deras shower, uppträdandet hos Johnny Carson som Dot och de andra kollar på på video varje kväll. Mär Sabine plockar ägg ur öronen på folk. Och slutet! Fullständigt vidöppet slut. Jag kan fantisera ihop precis vad jag vill.
————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Read Full Post »