Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for december, 2011

Inklämd mellan jobb och kvällens begivenheter har jag haft en lång, lugn morgon med Sookie Stackhouse i novellform. Charlaine Harris skriver själv att hon inte tycker att hon är så bra i det korta formatet, och ett par av de första är rätt tama, men de två sista är riktigt roliga att läsa tycker jag. I en bor Amelia the witch hos Sookie och de målar varandras tånaglar (så typiskt! ;-)) när en försäkringsagent kommer och ber om hjälp. I den andra sitter Sookie ensam på julaftonen och tycker ganska synd om sig själv, innan saker och ting börjar hända. Hennes gammelmorfar har sinne för julklappar, han.
———————–
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Read Full Post »

Julklappsboken

Minsann, jag fick en bok i julklapp. Den känns härligt inspirerande, jag vill gärna laga lite nya rätter och bli duktigare i köket. Det har blivit roligare nu igen, i många år lagade jag mat varje dag och barnen åt upp den på tio minuter, sen lagade jag helst inte alls i flera år, men nu är det kul igen.
Igår gjorde jag vitlöksgryta med timjan, lite vin, purjolök och 40 (fyrtio) vitlöksklyftor. 90 minuter i ugnen, härligt doftande. Sallad med sockerärtor och ett par bitar surdegsbröd till det. Mums!
——————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »

Jag läser en riktigt bra och spännande deckare just nu, Ninni Schulmans Flickan med snö i håret. Vissa stycken i ett bitema om trafficking påminner mig om Sofi Oksanens utrensning. Huvudpersonen är Magdalena Hansson, nyskild journalist som återvänder till lilla Hagfors för att slicka såren och ge sin son en lantligt idyllisk uppväxt. Blivande huvudpersoner (?) är polisduon Christer Berglund och Petra Wilander. Alla känns som levande människor, även bipersonerna med sina hemligheter och mer eller mindre lyckade liv. och Schulman har bra koll på detaljer som att journalistvikarier får jobba elva månader och tre veckor, och rätt tonfall när en tonårstjej skriver dagbok.
Stark debut, och jag tror jag törs skriva det redan efter knappt halva boken, för jag är full av förtroende för att Schulman klarar sig hela vägen fram.
jag trodde det var ”min” Kulturdelen som blurbat, men det var visst en annan.

Read Full Post »

Jag har även börjat på The Downings Street years, det är så mycket Margaret Thatcher just nu så jag fick lust. Första intrycket är att hon var extremt målmedveten, och med en mycket klar och övertygad ideologi. Inte bara så att hon ville ha makt, hon ville verkligen göra något med makten. Förändra Storbritannien.
Inte så väldigt mycket förändra världen, verkar det, hon klagar på alla G7-möten och EU-möten som hon tycker tar tid från inrikespolitiken. Som var tuff då, 1979, med ekonomisk kris precis som nu.
Jag minns vissa grejer, som hur hon förhandlade ner deras EU-avgift, och den allmänna EU-skepsisen. Att Rhodesia var en stötesten just då där de tyckte att de fick till en bra lösning med allmänna val… ja, det känns ju sådär när man vet hur det blivit.
Jag har inte vägt denna bok, men närmare ett kilo väger den nog. Filmen vill jag också se…

… men originalet verkar tuffare, jag känner igen henne från boken. Skarp, vass, bestämda åsikter.

Read Full Post »

1,2 kilo

Jag har läst den tredje boken snart, där det handlar mycket om Sabinas kärlek till, och senare sorg efter, sin mamma Callistrate. Hon ser sin mammas ögon framför sig. Hennes händer. Hennes utslitna kropp, efter alla trappor hon skurat i sexvåningshuset i Rom, och så de 15 åren i bordellens kök, som straff för att hon firat gudstjänst.
Mycket sorgligt, men samtidigt vackert med så mycket kärlek. Bitterljuvt.
Men det här med att samla alla fyra delarna i en volym… tungt.

Read Full Post »

Efter att ha hört roliga och sorgliga Zinat Pirzadeh på Bokens dag i Linköping spontanköpte jag hennes bok Fjäril i koppel och läste den direkt. Och tyckte om. Det är en fin och gripande historia, lika fylld av glädje och sorg som hennes framträdande. Jag har hela tiden tänkt att jag skulle skriva något fylligt om Fjäril i koppel, om min faiblesse för persiska kvinnliga författare/konstnärer, jämföra med Azar Nafisi och poeten Forough Farrokhzad och kanske även serietecknaren Marjane Satrapi, och spekulera i likheter mellan Pirzadeh och Nahid Persson Sarvestani vars memoar jag tänker läsa vid tillfälle. Men det blir visst aldrig något av dessa höga ambitioner.
jag vill i alla fall rekommendera boken.

Read Full Post »


Flera av årets julklappar är beställda från Science fiction-bokhandeln, som var väldigt snabba med att leverera. Tack för det!
Jag var däremot sen med att packa upp paketet, och när jag till sist fick tid till det och i mitt huvud bockade av vem som skulle få respektive ***, så upptäckte jag att ett album med Mercedes Thompson i serieversion blev över. Vem hade jag tänkt det till? Jo, till mig själv. 🙂
Så God jul till mig, jag tror jag öppnar det direkt.
(Läste nyss Silver bourne i den ”riktiga” bokserien, den var bra som vanligt. Patricia Briggs böcker om Mercy Thompson är nog min favorit-urban fantasy.)
———————————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Read Full Post »

”Centret för folklivsforskning, där både hon och Peter arbetar, har stängt idag och de måste hitta på något sätt att fördriva de närmaste tolv timmarna.
Hon grubblar på den saken medan Peter Knightlys enträgna tumme cirklar fram och tillbaka och mycket durkdrivet snurrar på. Hon måste tala om för honom att det är slut, nu idag. Hon mår illa av att fortsätta så här. Det värker i magen just nu och hon vet att det inte är av hunger eller ens smärta utan av någon slags ilsken förlägenhet. Det värsta är att allt det här — detta predikament, denna förlust och detta fördärv — är henne eget fel.
Nu har Peters mun satt sig fast på hennes vänstra bröstvårta där den slickar och glider som en skön viskning. Å, så väl hon känner igen det här. Han har äntligen lärt sig att göra det skönt för henne. Sluta aldrig, tänker hon men vet att han just tänker fortsätta till höger bröstvårta. Pliktskyldigt. För att vara rättvis.
Hon lägger handen på hans rygg där hon upptäcker en hemsk fläck av torr hud.”

Ur Kärlekens republik av Carol Shields. Fay McLeod gör sen slut på denna avsomnade relation, tack och lov, men så händer detta:

”Det finns ögonblick i hennes liv som hon skäms djupt för och redan när hon tog honom i munnen och lät tungan snurra visste hon att det här skulle bli ett av dem. Det var något för vårdslöst över detta och därnere i trasslet av fuktiga ben och kroppshår och täckande kött där Fay försökte kippa efter andan kunde hon för en stund inte erinra sig vad karln hette. Vem var han? Vem? Pyttesmå händer, knän som knuffades, panikslaget kött. Fletcher Conrad. Eller var det Conrad Fletcher?
Nej, det fick icke upprepas.”

Då verkar professor Cailleach McFay ha det roligare med sin incubus:

”When I finally fell asleep, though, the dream that was waiting for me was completely different. Shadows stole softly across the floor, skirting the sharp blades of moonlight as if they were actually made of glass. The shadows slipped into my bed and wrapped themselves around me, murmuring words that I couldn’t understans but which sounded like the drone of the surf inside a seashell. The sound poured into my ears like warm oil and spread a feeling of contentment throughout my body. It was like being massaged all over at once. The shadows were everywhere, like a warm bath with fingers and lips, sucking on my mouth, my nipples, and between my legs. As if they were feeding on me and growing stronger with every orgasm they gave me.”

Efter ett tag tar hon sig en mer köttslig älskare också:

”I heard his clothes slipping to the floor and then he was climbing into the tub behind med, sliding his legs around either side of me. He massaged my scalp and neck, his fingers whisking the tension away as though by magic. He soaped my back, stroking wide arcs along my shoulder blades.
‘Ummm’, I moaned, leaning back against his chest, the soap from my back making his skin slick. He reached around med and lathered my breasts, pinching my nipples lightly. I moaned and scooched my behind back betweens his legs and felt him go hard. He lifted my hips, tilting me forward, and came into me from behind, sliding inside me so fast and so far that I felt a part of me that had never been touched before leap into life. I cried out with a sound that startled both of us.”

Read Full Post »