Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for november, 2011


På twitter diskuterar vi som sagt De kanske lämpade av Peter Hoeg. Vi försöker tagga tweetsen #dkl.

Read Full Post »


Vi är Vixxtoria, Bokmania och jag. Kanske Spectatia? Och kanske DU?
De kanske lämpade är en ruggigt stark bok, om några barn på danska barnhem/uppfostringsanstalter/hårda skolor. När jag läste den i mitten av 1990-talet blev jag alldeles tagen.
Nu blir det spännande att se hur väl den håller.

Idén till synkroniserad omläsning kläcktes på twitter, och jag gissar att vi kommer att tala om den där också, gärna med hashtaggen #PeterHoeg. Men åtminstone jag tycker om att ha nåt mer beständigt, alltså på bloggen/bloggarna.

Read Full Post »


Den här ovan vet jag knappt om jag vill se, medan den här under får mig att vilja börja läsa om alla böcker från början igen.
Eller?

Jag ser att det finns en om Katniss och Rue också, men den törs jag inte titta på.
——————–
Läs även andra bloggares åsikter om ,

Read Full Post »

”Det är inte Gatsbys hus, det är Daisy Buchanans, det är därifrån man kan se det gröna ljuset på andra sidan vattnet. Ifall Fitzgerald beskriver Daisys hus så kan Peter inte minnas det, men det är helt klart inte Gatsbys tornöversållade, murgröneklädda koloss. Huset som Tom köpte åt Daisy måste, vara sig det nu skapats av Fitzgeralds penna eller Peters fantasi, ha varit åtminstone en smula likt Potters hem — vilket är ett hus som Nathaniel Hawthorne skulle ha begripit: stort, förstås, men varken ett falskt slott eller ett monument i kalksten (tänk er alla dessa högdragna monster till mausoleer i Newport), utan mest av allt ett ofantligt, planlöst byggt hus, överallt rustik och gavlar, tre av fyra sidor omgärdade av verandor; på något sätt koncipierat med en känsla för absolut autencitet, för att se ut att ha byggts på lite varstans under åren, när det i själva verket är byggt på en gång, precis som det är, i mitten av 1920-talet. Där det står stadigt, men lätt (alla dessa spröjsade fönster, takskäggens breda, moderliga vingspann) på sin miniatyrö av perfekt skött gräs liknar det mest av allt ett sjukhem, som det ställe de skickar Bette Davis i … hm, var det Under nya stjärnor eller Seger i mörkret … i varje fall ser det ut som en mytisk, kollapsad miljonärs tillflykt, ett perfekt allraheligaste av ett slag som förvisso inte existerar nuförtiden och förmodligen inte heller då Bette Davis-filmen gjordes. Har det egentligen någonsin funnits ställen som alpkliniken i Bergtagen? (Det är antagligen därför som Peter tänker på sanatorier just nu.)”

Det var länge sen jag fyllde på i mitt Gatsby-förråd nu, så det känns bra med ett så här långt stycke. Börjar också fundera på det här med hus, deras utseende och deras betydelse. Hur de påverkar människorna i dem, lika mycket som tvärtom.

Min recension av När natten faller finns här.

—————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »

Helene Uri: Den rättfärdige
Muriel Spark: Mandelbaumporten
Johan Theorin: Blodläge (deckare)
Magnus Utvik: Med Stalin som gud (självbiografiskt)
Rona Jaffe: Det bästa av allt (modern klassiker)
Suzanne Collins: Fatta eld
Joanna Russ: Honmänniskan (science fiction)
Marianne Fredriksson: Evas bok (ljudbok)
Kristian Lundberg: Grindväktaren (ehum, deckare?)
Kristian Lundberg: Om natten blir handen ett skepp av ljus (poesi, delar av)
Kristian Lundberg: Allt och denna lycka av ingenting (poesi, delar av)
Alan Bennett: Drottningen vänder blad (ljudbok)
Suzanne Collins: Revolt
Johanna Nilsson: Gå din väg men stanna (best of 2011)
Dorothy L Sayers: De nio målarna (deckare)
Octavia E Butler: Fledgling (fantasy, best of 2011)
Ann Heberlein: Ett gott liv
Charlaine Harris: Dead in the family
Belinda Bauer: Mörk jord (deckare)
Janny Scott: A singular woman
W Somerset Maugham: Teater
H K Rönblom: Skratta, Pajazzo (deckare)
Ann Patchett: Run (best of 2011)
Melanie McGrath: The long exile

Read Full Post »