Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 3 september, 2011



Häromdan när jag var hemma sjuk och tyckte synd om mig själv kom jag på att jag inte sett säsong sju av Buffy. Och då visade det sig att jag inte ens sett slutet på säsong sex! Den härligt mörka, ångestfyllda säsong sex. (Till mitt försvar vill jag anföra att jag långlånade ut den till dottern, som satt uppe och ammade halva nätterna.)
Så nu har jag haft gråtfest. Det är så sorgligt!
Och just idag + imorgon kör Helena på Fiktiviteter en hel Whedonhelg och i samband med den har Petter på Butter tar ordet skrivit ett underbart inlägg om Buffy och Livet är underbart och önskningar och en hel del annat, och fina Jenny på Kulturdelen har också valt att skriva långt och härligt om Buffy. Och Boktimmen har skrivit personligt och roligt om sin kärlek med fokus på Buffy.
——————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »

Fina noveller om människor som lever lite i utkanten, på tvärs, kanske i fel tid. Livet blev inte som det skulle: pengarna tog slut, ett krig kom, man blev sjuk eller inte tillräckligt älskad. Miljöerna är italiensk landsbygd, Paris, Rivieran, Budapest… ofta hotell och kaféer. Människorna är engelsmän, polacker, ungrare, fransmän, en och annan ryss. Sällan lever de i sina hemländer. Det är mycket europeiskt, samtidigt som Mavis Gallant så tydligt är en del av den anglosaxiska novelltraditionen.
Mavis Gallant är född och uppvuxen i Kanada, upplyser baksidesfliken, men har bott i Paris sedan 1950-talet. Hon verkar vara en reserverad och målmedveten person. Hon jämförs ofta med Alice Munro och andra mästare. Konstigt nog är det här första gången Mavis Gallant introduceras på svenska. ”En litterär händelse”, kallar Eva Johansson på Svd det.
Men vilken är kortromanen? Den längsta? Den heter Potter och är på 62 sidor, men den näst längsta, Respiten, är på 58 sidor och den känns egentligen mer fullständig som levnadsbetraktelse. Ett helt äktenskap med tre konfliktfyllda barn, sjukdom, exil, ekonomisk misär, otrohet, medan Potter bara handlar om en enda tröstlös kärlekshistoria. (Lite lik Maughams Of human bondage.)
Det kan inte vara titelnovellen, för den är bara på tio sidor. Den handlar om tre dystra spöken.
Kanske är det bara som hon skämtar, Mavis Gallant.
———————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Read Full Post »