Så har jag äntligen börjat på There eyes were watching God av Zora Neale Hurston, som jag skrivit lite om här. Jag har varit nyfiken på henne ända sen min Alice Walker-period i slutet på 1980-talet. Hurston var antropolog och författare, och den här boken räknas till de amerikanska klassikerna.
Tack till Sanna på Och solen har sin gång för varningen om de talspråkliga dialogerna, det är verkligen kämpigt.
Ah’m gettin’ sleepy, Janie. Let’s don’t talk no mo’. ‘Tain’t too many mens would trust yuh, knowin’ yo’ folks lak dey do.
Men om man läser lite småhögt för sig själv så går det lättare, och sen blir man rikligt belönad i stycken som detta:
Janie stood where he left her for unmeasured time and thought. She stood there until something fell off the shelf inside her. Then she went inside there to see what it was. It was her image of Jody tumbled down and shattered. But looking at it she saw that it never was the flesh and blood figure of her dreams. Just something she had grabbed up to drape her dreams over. In a way she turned her back upon the image where it lay and looked further. She had no more blossomy openings dusting pollen over her man, neither any glistening young fruit where the petals used to be. She found that she had a host of thouhts she had never expressed to him, and numerous emotions she had never let Jody know about. Things packed up and put away in parts of her heart where he could never find them. She was saving up feelings for some man she had never seen. She had an inside and an outside now and suddenly she knew how not to mix them.
Janie är huvudpersonen – en ljushyllt svart flicka som blir bortgift tidigt av sin mormor. Hon rymmer med sin kärlek Jody/Joe, hennes andre make. Joe är en man med höga ambitioner och de slår sig ner i vad som ska bli en helt svart stad i Florida, köper mark, startar handelsbod och han blir borgmästare. Janie måste dölja sitt vackra hår som alla män beundrar under huvuddukar, och bli offentligt kritiserad av sin make. I scenen ovan har hon nyss, för första gången, blivit slagen.
——————————-
Läs även andra bloggares åsikter om Zora Neale Hurston, There eyes were watching God, amerikansk klassiker, huvuddukar
snowflakes in rain 
Jafatta presis varu mena’! Haru prova’ Di Ejtj Lårens, han e hopplöst svår på dialekt.
I försökt lejdi chatte’li för läng sidda, men I töckt int he va nå å ha. 😛
Zora Neale Hurston däremot — vilken människa!
Född 1891 men lurade i alla att hon var född 1901 för att kunna studera gratis vid sådär 26-27 års ålder. Sen passade det henne att vara tio år yngre resten av livet. 😉 Stilig och smart, uppvuxen i en helsvart stad och hade aldrig någonsin några mindervärdeskänslor för sin hudfärg. Delvis därför, att hon varken skrev ur ett förtryckt perspektiv eller socialrealistiskt som de andra i den svarta författarvågen under 1930-talet, blev hon kritiserad, utskuffad och så småningom utfattig och sedan bortglömd.
Tills Alice Walker råkade på en av hennes böcker och sen började forska efter fler — och efter hennes grav. Graven hittade hon (kanske?) övervuxen i Florida, bara en grop, knähögt sly och buskage och fullt med ormar. (Walkers sällskap, en annan Hurston-beundrare, vågar sig inte ut bland ormarna, så sista biten går AW själv.)
Walker såg sen till att att platsen fick en gravsten med förutom namn och (fel) födelseår även texten ”An american genius”.
Ännu mycket viktigare är Alice Walkers insats för att lyfta fram Hurstons verk så att de nu ingår i den amerikanska kanon och läses av gymnasieelever och studenter. En fantastisk insats!
Nu när jag läser om Walkers essäer är de fortfarande fantastiska, men det är också intressant att se skillnaderna i de biografiska uppgifterna. Födelseåret, hur många gånger Hurston var gift, om hon blev föräldralös eller moderlös, om hon kom på kant med en brors fru eller sin nya unga styvmor…?
”Sometimes I feel discriminated against, but it does not make me angry. It merely astonishes me. How can anyone deny themselves the pleasure of my company? It’s beyond me.” — Zora Neale Hurston
Nilla, bli inte förskräckt och tro att du måste skriva ett jättelångt svar på mina svar, jag är så proppfull av information och tankar att jag tog tillfället i akt. 😉
Ingen fara, jag tyckte det var intressant, hon är en helt ny bekantskap för mig. Men som sagt, jag har svårt för enegelsk dialekt (talad också, efter flera år i landet…), så vi får se om jag tar mig över den mentala tröskeln och slår till på en Zora.
Om jag slutar sitta på mina händer och beställer nån av hennes andra böcker så kan jag berätta sen om den är skriven på dialekt.
Jonah’s Gourd Vine (1934) och Moses, Man of the Mountain (1939) är också på dialekt, men Seraph on the Suwanee (1948) är inte fonetiskt skriven och borde därför vara lättare att läsa.
Kul att du tar dig tiden och orken att läsa, det är den värd!
Jag funderar nästan på nån av hennes fackböcker, kanske den från Haiti? Jag blev lite intresserad av vodookulturen och Haitis historia när jag läste Isabel Allendes senaste.
Alice Walker dömer ut Seraph…
Det hade varit väldigt intressant att läsa en recension av en av antropologiböckerna. Kör på det säger jag 🙂
Vad säger Alice Walker om Seraph och var? Nu blev jag nyfiken…
AW gillar inte att Hurston skriver om vita människor, hon tycker att hon skulle hålla sig till svarta.
Den verkar bra. Väldigt fint omslag också!
Visst är det!
Åhh! Jag läste den när jag pluggade engelska på Stlhms univ för hundra år sedan. Hade en fantastisk lärare som var amerikanska och hade en kurs i feministisk amerikansk litt. En av de bästa kurser jag någonsin läst! Kommer ihåg boken som fantastisk och mycket sorglig.
Det låter väldigt intressant. Vilka fler författare var det ni läste? Berätta gärna!
Inte värre än Fredrik Ekelunds skånska. ZNH mkt bra!
Skånska i skrift? Låter svårt1
Det jag kommer ihåg är att vi läste är: The Yellow Wallpaper av Charlotte Perkins Gilman, Bread Givers av Anzia Yezierska, Awakening av Kate Chopin, The Edible Woman av Margaret Atwood.
Samt några noveller, bl.a. The Story of Avis av Elizabeth Stuart Phelps, A New England Nun och The Revolt of ”Mother” av Mary Wilkins Freeman, A Jury of Her Peers av Susan Keating Glaspell,
Alla mycket läsvärda!! Det tillkom naturligtvis en del teoretisk litteratur. Har bl.a. sedan dess letat efter en biografi över Charlotte Perkins Gilman (The Oven Birds) som vår lärare (Christine) läste högt ur.
Kul att bli påmind! Blir riktigt inspirerad att läsa vidare!
Alltså, det låter verkligen som en extremt intressant kurs. Kate Chopins bok har jag läst på en annan kurs, minns att jag tyckte om den. Annars är det flera nya namn här, spännande.
Charlotte Perkins Gilman känner jag igen, dock, hon kanske är mest känd efter Margaret Atwood?
[…] Zora Neale Hurston föll det sig naturligt att plocka upp en av Alice Walkers novellsamlingar; In Love and Trouble, […]
[…] – John Dos Passos 607. Murphy – Samuel Beckett 608. Of Mice and Men – John Steinbeck 609. Their Eyes Were Watching God – Zora Neale Hurston 610. The Hobbit – J.R.R. Tolkien 611. The Years – Virginia Woolf 612. In […]
[…] She had an inside and an outside now and suddenly she knew how not to mix them. Zora Neale Hurston i There eyes were wathing God […]