Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 27 juni, 2011

Det kommer ett paket till mormor Flett. En bäddkofta från hennes dotterdotter Judy i England.

Å kära nån! — man vet att man är sjuk när folk skickar bäddkoftor till en istället för badsalt eller en trevlig reseskildring. Bäddkoftor är nästan lika urmodiga som turnyrer eller ärmlappar. Bäddkoftor uttrycker desperation och vad de säger är adjöss. Hur som helst förstår mrs Flett att hennes dotterdotter har gjort sig stort besvär för att få tag på bäddkoftan. Bäddkoftor är riktiga rariteter nu för tiden. Större varuhus har kanske inte fler än ett halvdussin eller så på lager, om de nu har några alls, och expediteterna, kvinnor i fyrtio- eller femtioårsåldern, tittar förbluffade upp när man lutar sig över disken och säger: ”Jag tycks tyvärr inte kunna hitta bäddkoftorna.”
Var tillverkas bäddkoftor? I New York? San Francisco? Kanske har någon liten stad mitt i Iowa lagt marknaden under sig och blivit landets, ja hela världens, bäddkoftemetropol. Men vem designar dessa besynnerliga plagg? Med sina spetsbårder, sina små kviltade ärmar och grosgrainband som man knyter under hakan. Kanske är det ingen som designar dem. De förökar sig kanske bara som maskrosfjun längst bak på hyllorna i underklädsfabriken. Och en annan sak — varför och när bör man använda en bäddkofta? Är en bäddkofta ett privat eller offentligt plagg? Sover man i den eller tar man av sig den innan man går och lägger sig? Följer det med en bruksanvisning?

”Du tycks vara hundratals mil borta, mamma.”
”Jag tänkte bara på hur rart det var av Judy att tänka på mig.”
”Hon avgudar dig, det vet du ju.”
”Jag har aldrig haft nån bäddkofta förut.”

Ur Carol Shields: Stendagböckerna.

Read Full Post »