Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 27 maj, 2011

Den handlar förstås om mer än det äktenskapliga grälet, Lazarusprojektet. Väldigt mycket mer. I upptakten går en utsvulten mager man av oklar anledning hem till polischefen i Chicago. Året är 1908 och hela staden darrar av rädsla inför hotet från anarkismen. Den magre ynglingen, Lazarus Averbuch, blir skjuten som misstänkt attentatsman. Av misstag? Kvar blir hans syster Olga. Att ha lyckats fly från våldsamma pogromer hjälper henne inte nu. Hon blir vidrigt grymt behandlad av polisen, går omkring förtvivlad och förvirrad, och skriver fiktiva brev till modern hemma i Ukraina.

Det är den ena historien, och det är den som Vladimir Brik blir helt besatt av. Själv märker jag mer och mer under läsningens gång att jag blir mest intresserad av Vladimir Brik. Han är bosnier, men missade kriget eftersom han befann sig i USA 1992. Det har han dåligt samvete för. Vladimir Brik mår också dåligt av att ha en vacker och begåvad hjärnkirurg till fru, amerikanskan Mary, medan han själv är arbetslös författare. En misslyckad invandrare. Men så lyckas han få ett stipendium för att resa i Lazarus fotspår, och tillsammans med vännen Rora, som är fotograf med galna historier som specialitet, ger sig Brik tillbaka till Europa.

Jag älskar hur Alexandar Hemon behandlar språket. Små blinkningar som ”drev jag ensam som ett moln”, som inte stör den som inte kan sin Wordsworth, men glädjer den som gör det. Meningen Väntar man tillräckligt länge så händer något — det har aldrig hänt att ingenting har hänt går in på min citatlista.
Och det här är så vackert:

En morgon i Chicago hade jag tassat ut i köket för att brygga lite kaffe. Medan jag i vanlig ordning spillde kaffepulver över hela köksbänken fick jag i hörnet syn på en burk med en röd etikett där det stod SADNESS. Fanns det så mycket sorg att man kunde lägga det på burk och sälja det? En stöt av smärta ilade igenom mina inälvor innan jag insåg att det inte stod SADNESS utan SARDINES. Men nu fanns det ingen återvändo: sorgen hade redan förvandlats till en mörk materia som genomsyrade hela det universum av livlösa föremål som omgav mig: salt- och pepparkaren, honungsburken, påsen med soltorkade tomater, den slöa kniven, den torra brödlimpan, de två väntande kaffekopparna. Mitt hemlands främsta exportvaror är stulna bilar och sorg.

Sardinerna som symbol för sorg återkommer sen genom boken. Jag ska läsa mer av Alexandar Hemon.
————————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »