Författaren, dramatikern och samhällsdebattören Eva Moberg är död. Hon var en stark röst i jämställdhetsdebatten och kärnkrafts/kärnvapendebatten. Och dotter till Vilhelm Moberg.
Det har varit konstigt lite om hennes död i medierna och jag blir orolig att hon ska bli en sån där som försvinner ur historien och osynliggörs. Jag har ingen speciell relation till Eva Moberg, hon var nog viktigare för kvinnor 10–20 år äldre än mig, men jag blir glad över att hitta den här fina krönikan av Lena Köster i UNT. I bokbloggosfären har Feministbiblioteket skrivit om henne. Fler?
Eva Moberg blev 79 år och hennes hemsida ligger ännu uppe.
—————————
Läs även andra bloggares åsikter om Eva Moberg, Vilhelm Moberg, samhällsdebattör, dramatiker, författare
Annonser
Jag hör ju till den generation som har Eva Moberg i gott minne- hon var precis lika orädd som sin far (ack vad jag saknar båda dessa röster ).
Har du sett eller läst något av henne? Jag har bara läst krönikor i pressen. Ett tag blandade jag ihop henne med Åsa Moberg, men sen blev Åsa en tydlig person för mig (har läst en del av henne). Men Eva har jag inte haft någon stark relation till.
För snart ett halvt sekel sedan stod den åldriga konstnären Siri Derkert på en hög stege vid tunnelbanestationen Östermalmstorg. Hon ristade direkt in i betongen texter som handlade om vår miljö och om kvinnorörelsen.
Med kraft blästrade Siri in namnen på medlemmarna i Fogelstadgruppen samt namnen Linus Pauling, Simone de Beauvoir, Elin Wägner, Alva Myrdal, Eva Moberg. Nu är de döda allesammans.
I söndags avled Eva Moberg. Hon blev 79 år.
För tretton år sedan bjöd jag Eva Moberg på lunch. Jag hade tiggt mig till detta av tidningen Västerbottens-Kuriren.
Alltsedan jag på 1960-talet slukade Eva Mobergs artiklar i Idun, Expressen, Dagens Nyheter och i pocketboken ”Såvitt jag förstår” har jag blivit stark och glad av hennes engagemang i kvinnofrågor.
När jag vid den där lunchen ville höra mer om detta – då ville Eva berätta om mannens emancipation. Hon var, tillsammans med två andra kvinnor och tolv män, livligt engagerad för en FN- konferens om ett mänskligare samhälle för både män och kvinnor.
– Det är konstigt, sade Eva Moberg till mig med en liten suck, att jag så ofta har blivit anklagad för att vilja krossa familjen. Det är ju precis tvärtom. Jag har velat öppna familjen.
Jag frågade Eva – dotter till författaren Vilhelm Moberg och förälder till dottern Viveka tillsammans med författaren Hans Hederberg – om hon har fått bitarna i sitt livspussel att stämma. Då skrattade hon stilla åt min naiva fråga.
Eva Moberg berättade:
– ”Jag var en sådan där A-student som läste humaniora på universitetet men inte visste var jag skulle lägga min energi. När jag hade skrivit en C-uppsats om Cora Sandels Alberteböcker engagerade Åke Runnqvist mig som recensent i BLM, Bonniers Litterära Magasin.
Åren mellan jag var 28 och 32 var omtumlande. Jag var då redaktör för Fredrika Bremerförbundets tidskrift Hertha.
1961 publicerade jag en artikel i Unga liberaler, vars redaktör var den purunge Hans Hederberg. Artikeln hette ”Kvinnans villkorliga frigivning”. Där skrev jag om mina tankar om familjeliv och om kortare arbetsdag för pappor och mammor och om väl fungerande daghem.
Och jag hamnade i hetluften!
Till min (och inte minst min pojkvän Hans Hederbergs) oförställda förvåning fick jag då veta att den där Eva Moberg, liksom Barbro Backberger och de andra feministerna, är frustrerade manshatare …
1962 bildades Grupp 222 ute hos Annika Baude i Alvik. Vi bar ett trettiotal kvinnor och män som träffades regelbundet i fyra år för att peppa varandra och lägga upp strategier. Bland annat verkade vi – som mullvader – för att avskaffa sambeskattningen.
Min licentiatavhandling handlar om Colette och har titeln ”Kärlek och kön”. Då fick jag anledning att bo i Paris, läsa mig franska och tidigt läsa allt av Simone de Beauvoir.
Jag träffade också Simone och vi samtalade då om kvinnoemancipation och om hennes skräck för åldrande och döden. Men jag tycker det finne en stor brist i Simone de Beauvoirs tankevärld. Hon har aldrig tagit upp frågan om barnen. Därför är, trots allt, hennes livsverk ”Det andra könet” en halvmesyr.”
Eva Moberg berättade för mig om andra kvinnor som hon mött och, som journalist, intervjuat. Fogelstadkvinnorna Honorine Hermelin och Ada Nilsson beundrade hon mycket, särskilt läkaren Ada som behöll sin uppkäftighet livet ut.
” – Det är något annat än den sortens girl-power, som lanseras som ett slags tjejmode i kvällspressen. En kompensatorisk kaxighet som inte har med frigörelse eller solidaritet att göra, utan bottnar i svag självkänsla.”
Nu avbröt jag för att ställa en fråga:
Eva, du som har varit uppkäftig så länge – som har skrivit revyer, teaterpjäser och mängder av artiklar om kvinnligt, manligt, mänskligt, barn, djur, civilkurage, EU, kärnvapen, kärnkraft, bilism, New Age –
hur orkar du?
Blir du aldrig trött?
Och Eva Moberg svarade:
” – Jo. Egentligen vill jag inte ha strid. Ofta tänker jag på en diktrad av Karin Boye: Passar inte till upprorsman.
Jag vill vara positivt kritisk.
Faktiskt har jag viss förståelse för pappa Vilhelm som efter att ha sett Slutspel av Beckett, där människor sitter fast i soptunnor, konstaterar att det var väl intressant, men någon gång måste de väl ändå ta sig upp ur tunnan.”
Eva Mobergs och mitt lunchsamtal var nästan över när vi kom att tala om Siri Derkert.
Eva berättade att när Siri blästrade in den unga Eva Mobergs namn i T-banans väggdekor ”Kvinnosaken, freds- och miljörörelsen” hade Eva ännu inte engagerat sig i fredsfrågor:
”_Men Siri Derkert var en märkvärdig kvinna. Hon kände på sig att jag snart skulle bli involverad i debatten om kärnvapen.”
– – –
År 2011,
när alla de modiga människor som Siri Derkert fäste på den hårda väggen, är borta –
är det kanske nu dags för en konstnär att göra en efterföljare till Siris verk?
Vilka människor skulle då avbildas och få sina namn inristade i betong?
Vem står i första ledet i kampen för ett mänskligare samhälle,
nu när upprorskvinnan Eva Moberg inte längre finns bland oss?
Lena Kjersén Edman
Och här har vi en som sparar sina gamla texter. 😉
Tack!
tänk att jag missat detta, hon har ju skrivit så mycket bra
Har du missat att hon har dött? Det är ju bedrövligt isåfall. Jag räknar med att du är hyfsat mycket mediekonsument, om inte tidning/webb så åtminstone radio och kanske tv.
Min egen tidning hade en krönika idag. Kulturredaktioner kan vara mer eftertänksamma.
Jag, som knappt har någon koll alls, hade ingen aning om att hon ens fanns. Egentligen borde jag nästan skämmas. Nästan.
Fråga din mamma! 😉
Roligt att läsa vad ni skriver om Eva Moberg. Jag håller med om det är litet egendomligt att hon uppmärksammats så litet vid sin bortgång.
Jag hade glädjen att samarbeta en del med henne från 2009 då vi kärnkraftmotståndare förgäves försökte hindra riksdagsbeslutet 17 juni i fjol om att tillåta nya reaktorer. Jag känner igen henne mycket väl i din text Lena, men jag hade missat att hon fanns med i Siri Derkerts utsmyckning på T-banan. Ska titta efter nästa gång jag är där.
Det finns en fin liten intervju från 2002 med henne på SVT Play om mottagandet av hennes bok Kvinnor och människor
http://svtplay.se/v/1393015/oppet_arkiv/eva_moberg_om_sin_bok__kvinnor_och_manniskor__2002
Det lilla inslaget i Kulturnyheterna ger också en rättvisande bild av henne bortsett från att det inte är sant att hon var tyst på slutet. Hon var refuserad! http://svtplay.se/v/2434560/kulturnyheterna/ulrika_milles_om_eva_moberg__mycket_viktig
Jag har idag skrivit en artikel om Eva som blir en helsida i Miljömagfasinet 10 juni
/Lasse
Tack Lasse för din fina kommentar och för länkarna.
Särskilt SVT-intervjun, så noga hon är med att påpeka att alla kvinnor är individer och så blir tolkningen så jädra trist.
Mycket klok kvinna!
Hoppas din artikel blir fint utgjord. 🙂
Liberal debatt (tidskriften) kommer att ägna ett helt nummer åt Eva Moberg.
Tack för tips, Lena.
Idag publicerar Miljömagasinet min artikel om Eva Moberg under rubriken ”Med fokus på att sticka hål på hyckleri”
finns på
http://dl.dropbox.com/u/15400923/MM%20Eva%20Moberg%281%29%281%29.pdf
Vilken jättefin artikel! tack för att du delade med dig av den. Mycket roligt att läsa.