Men vart hon går traskar hennes livsöde före henne. Presenterar henne. Förklarar och utplånar hennes sanna jag. Å, så gärna hon ville vara lycklig, men vilket val hade hon, som marscherade i takt med sin brokiga bakgrund?
Vilket ljuvt återseende det blev, med Daisy Goodwill. En kvinna som jag lär känna genom andras ögon och berättelser (som i Woolfs Jacob’s room). Vid två, tre tillfällen dyker det plötsligt upp ett ”jag” och då blir det som ett skrik i texten. Men jag vet inte vad hon menar med det, Carol Shields, och inte kan jag fråga.
Det handlar om sten; kalksten, salemsten, stenbrott, byggsten, stentorn. Om att arbeta med sten och bygga monument. (Det är ganska ofta monument i Shields böcker, i Larrys gäster var det en labyrint, i den här är det ett mycket högt torn.) Och så handlar det om blommor: trädgårdar, sällsynta växter, planteringstips, blommor som glädje och blommor som arbete — Daisys yrkeskarriär blir som trädgårdsfrågespalt när hon är i 50-årsåldern. Och tanterna på seniorboendet som heter Lily, Myrtle, Glad, och så Daisy då, de kallar sig för Blommorna och spelar bridge varje dag.
Stendagböckerna är skriven som en fiktiv biografi, med fotografier och allt. Till exempel på min favorit den fräcka, vassa Fraidy, barndomsvännen. Ett av fotona som sägs föreställa en dotterdotter till Daisy ser ut som att det är Carol Shields själv som ung.
————————
Läs även andra bloggares åsikter om Carol Shilds, Stendagböckerna, Daisy Goodwill
Carol Shields: Stendagböckerna
april 29, 2011 av snowflake
Annonser
Det var länge sedan jag läste något av Carol Shields, men jag älskade Stendagböckerna när jag läste den. Har däremot inte läst om Larry.
Man glömmer ju bort författare som inte kommer ut med nytt, så är det. Jag tjatar alltid om Unless/Om inte, den är bäst. 🙂
Jag läste Larrys labyrint (eller Larry’s party som den heter på engelska) för många år sedan och gillade den väldigt mycket, så jag fattar inte varför det inte blivit mer Carol Shields efter det. Har Unless i bokhyllan. Borde jag ge mig på den eller Stendagböckerna, tror du?
Unless! Fantastiskt gripande bok. Jag älskar den. Om du inte gillar den så ska jag läsa … eh? En deckare av Tomas Bodström? Eller nåt annat riktigt hemskt, du får välja. 🙂
Larry’s party heter Larrys gäster på svenska, vill jag bara skriva här ifall nån annan tänker sig att leta rätt på den.
Det måste jag ju bespara dig, hemska tanke 😉 Jag plockar genast ut Unless från hyllan.
Håller tummarna för att du gillar!