En sak jag tycker är spännande med Nina Björk, är att hon verkar så lyhörd inåt sina egna upplevelser, och att hon ger dem så mycket utrymme och tillskriver dem en sådan vikt, att det sen kan bli en hel bok eller åtminstone en artikel av dem. Som nu, att umgänget med de egna små barnen leder fram till en litteraturvetenskaplig avhandling om John Locke, John Stuart Mill och Victoria Benedictsson. Utgångspunkten är att Björk med sina små barn inser på djupet hur beroende människan är av andra människor. Vi skulle inte överleva utan hjälp från andra. Detta ställer Björk i kontrast till liberalismens grundidé om den självständiga individen, en idé som är så självklar för oss nu att vi knappt minns att det var en idé från början och tror att det är en självklar sanning. Därav Locke och Stuart Mill, tillbaka till källorna.
Och sen kommer en grundlig genomläsning med friska ögon av dels Pengar, dels Stora boken.
Läsningen av Pengar är mycket spännande och tyvärr mer pessimistisk angående Selma Bergs öde än vad som tradionellt är fallet. Men jag får ändå med mig den där friska, uppnosiga känslan, hur mycket hon än säljer sig.
Så Stora boken, dagboken, ett projekt om att bli ett subjekt. Tidigt börjar hon forma sig själv, Victoria Benedictsson. Nina Björk placerar in hennes självmedvetande i en liberal tradition, eller som en konsekvens av ett liberalt tänkande. Bendeictsson kämpar länge och hårt med sin egen självuppfostran, och mot ”de andras” blick. De andra som definierar henne som låg klass, halvgammal, obildad, outbildad, fattig, och framför allt kvinna. Klart då att tanken ”det spelar ingen roll var du kommer ifrån, det viktiga är vad du presterar” blir oerhört lockande.
Det är detta med att hon hatar att vara kvinna som jag har så svårt för med Victoria Benedictsson. Plus att hon krälar i stoftet för George Brandes. Men efter att ha läst Nina Björk är jag inte så säker på att hon krälar så mycket, hon har ändå en stolthet. Och hon älskar sitt arbete. Arbetet är det viktigaste av allt, och viljan är hennes religion. Just det där med att arbetet är allt överskuggande; jag tror inte att Benedictsson begriper att det kanske inte är likadant för Brandes. Att hans kritik av hennes skrivande färgas först av att hon mer eller mindre recenserar hans kyss, sen av att hon inte vill ligga med honom. Även om Brandes försöker vara professionell och idel intellekt, så är det ju jobbigt att få nobben.
Jag undrar hur det hade gått, om Victoria Bendictsson träffat ett par intellektuella och gärna vänliga kvinnor i ett halvtidigt skede av sitt liv.
Nina Björk eller kanske snarare hennes tänkande påminner mig om en Texas-miljonärska jag träffade för länge sen. Hon började också fundera kring barn, barnuppfostran, och ekonomi. Hur kom det sig att det som var själva förutsättningen för att barn skulle klara sig, nämligen att vuxna ger och ger och ger utan att kräva nåt i gengäld, upphörde att vara vettigt i relation till andra vuxna? Varför kan man inte bara fortsätta att ge bort? Hon kallade det gift-giving economy och levde som hon lärde. Jag tror inte att hon var miljonärska längre, men hon fick och fick mycket tillbaka, och verkade lycklig.
Det är skönt med folk som går på tvärs tycker jag. Dessutom skriver Björk på en ny bok, läser jag här.
—————————–
Läs även andra bloggares åsikter om Nina Björk, Fria själar, liberalism, individualism, John Locke, Victoria Benedictsson, John Stuart Mill
Läste Under det rosa täcket för typ en evighet sedan nu. Den var bra.
Kul anekdot det där med Texasmiljardärskan.
Jag minns också Rosa täcket som bra, även om jag inte minns exakt varför nu. Och Texasmiljardärskan dyker upp i mitt minne lite då och då, så befriande icke-konformistisk hon var. Undrar vad hon gör nu? Jag minns inte vad hon hette.
Men du, jag har inte fått din bok, trots att jag skickade min adress så ordentligt. Ångrade du dig?
Nej, jag får helt enkelt påminna mitt förlag.
Tack!
Jag älskade Under det rosa täcket när jag läste den första gången, mycket för att det var då jag upptäckte feminismen på allvar. Och jag gillar verkligen Nina Björk som skribent, tycker att hon är så bra på att formulera sånt som man kanske har funderat lite på, men aldrig så skarpt och genomtänkt som hon gör det.
Bra inlägg! Nu hamnar ”Fria själar” på min läslista.
Precis, hon fångar upp nånting och tar det vidare och djupare på ett sätt som man själv inte mäktar med. Sen kanske jag inte alltid håller med om allt, men det gör det ju inte mindre spännande.
Jag kan inte heller påpeka att jag gillar allt som Björk skriver, men mycket. Jag gillar att hon fånga upp vitt skilda fenomen och sätter in dem i ett sammanhang. Och drar det vidare, åt nya håll.
Björk är ju ingen forskare, även om hon har doktorerat, så jag bryr mig inte om att hennes texter ofta är subjektiva. De är ju debattböcker/debattartiklar, de ska ju vara subjektiva!
Vet du, jag tänkte för bara någon timme sedan på att jag ogillar Nina Björk, just för att hon skrapar ihop teser ur sitt eget fickludd! Jag tycker att hon drar för stora slutsatser av väldigt enskilda fall, och jag ogillar känslan jag får av att hon försöker sätta upp nya regler för hur man skall vara under ett täcke av förment medmänsklighet.
”Under det rosa täcket” är den enda bok av henne jag läst, och den gjorde inte så mycket till eller från min starka feministiska övertygelse när jag var i 20-årsåldern.
I övrigt har jag främst läst artiklar och recensioner av Nina Björk i Dagens Nyheter, och då har det slagit mig hur ofta hon säger att hon inte förstår något i det hon läser och recenserar. Det kan förstås vara ett tecken på ödmjukhet att erkänna det, men efter ett tag började jag att tycka att hon var väldigt enögd om hon aldrig kunde försöka sätta sig in i ett annat sätt att tänka. Det började jag tänka på redan när jag läste hennes recension av Beate Grimsruds Vad är det som finns i skogen barn, för nästan tio år sedan.
Nej, jag måste säga det, jag mår faktiskt dåligt av hennes texter. För mig är de en mängd illa underbyggda insinuationer inlindade i medmänsklighet som skall ge dåligt samvete åt dem som inte tycker/KÄNNER som hon.
Spännande! Nej förlåt, inte att du mår dåligt, men att du tycker så väldigt olika och så starkt.
Jag känner inte alls det där att jag ska ha dåligt samvete för hur jag tänker eller lever eller känner när jag läser Björk. Å andra sidan har jag fått så mycket skit för det att jag nästan blivit immun mot andras tyckande, ifall de inte står mig väldigt nära. (Passar man inte in i normen så gör man inte och det är liksom ingen idé. Och vad fan är normen, liksom? Den varierar ju överallt, inte minst geografiskt.)
Men finns det liksom nån DN-kultur-norm i medmänsklighet som stockholmare/akademiker/småbarnsmorsor med kulturintresse/? bör följa eller vad? Det är ju oerhört intressant isåfall. Får mig att börja tänka på hur vi så gärna vill ha nån som talar om för oss hur vi ska leva, och nu när det inte är kyrkan (för så många) så vill man ha nåt annat.
Nu spårar jag ur lite, tillbaka till Björk och fickludd. Jag tycker ju då tvärtom att det är befriande när någon vågar upphöja en erfarenhet som inte är intellektuell och sätta in den i ett sammanhang. Jag har så många gånger känt att mina egna grundläggande erfarenheter (ofta fysiska) inte passar in. De är fel. De skär sig mot ett teroetiskt tankebygge med en massa tjusiga ord och teorier som en rund kloss i ett fyrkantigt hål. Och Nina Björk är en av ytterst få som jag tycker undersöker detta.
Tillägg: men jag har inte läst så många av hennes recensioner och mindre uppmärksammade saker. Eftersom jag inte prenumererar på DN, vilket kanske är tur för sinnesfriden då. 😉
Jag skall försöka förklara och ge exempel som jag minns ur hennes artiklar. Nina Björk målar upp en ”straw man”, en självsäker liberal man som sitter i ett flygplan på väg mellan möten, och har glömt att han är en fysisk människa. Det kommer man nämligen inte ihåg om man inte städar själv; om man lägger ut alla fysiska och smutsiga saker på andra och så slipper att göra det själv. Då var man inte riktigt människa längre, var mitt intryck av att hon menade. Det tycker jag är en dålig förenkling av henne. Det finns många mänskliga erfarenheter jag saknar, med eller mot min vilja, och vem kan peka ut vad som är viktigt för att vara äkta?
Jag arbetar i IT-branschen, jag gjorde det även under IT-boomen och var med om lyxiga fester, bjudresor, konferenser, och hade hög lön. Mina vänner och kollegor levde liknande liv. Man kan säga att vi levde den här guldkantade, priviligerade tillvaron som kan sticka i ögonen på andra. Men, med vissa undantag, så var inga av oss själlösa köpgalna nöjesdockor som glömde våra begränsningar. De flesta hade även familj, hobbies, stress, drömmar, besvikelser. Man tappar inte sin mänsklighet för att man har råd att åka på weekendresa till Rom eller hyra en städhjälp som låter en komma hem till ett rent hem varje torsdag. Jag känner att Nina Björk ofta pekar ut sina fysiska erfarenheter som att de är litet viktigare än de teoretiska, och insinuerar att de som har det bättre ställt inte har lika god kontakt med sina känslor (som hon) och därför skapar hjärtlösa samhällsbyggen som kastar ut cancersjuka flyktingbarn i svartjobb utan någon kärlek och omsorg. För mig är alla hennes texter genomsyrade av en självgodhet som jag tycker är fruktansvärt skenhelig.
Oj jag gick in här för en liten mysig lässtund till kaffet rostad macka och prosciutto crudo etc (ny favvo) och ser att du skriver om Nina Björk! .. och tänkte måste formulera varför jag känner ”nej!” .. och läste Jenny Bs kommentar som fångar exakt! på kornet. Lika starkt för mig. Jag prenumererar inte heller på DN – ett tag var jag så förbannad på den att jag knölade ihop sidor (som prenumerant) men läser den på jobbet grrr (utan att knöla) och just Nina Björks krönikor får mig att se rött, ofta. Just för att hon mallar folk (i mina ögon) och målar upp bilden av det korrekta sättet att leva (i hennes ögon) och där passar inte alla in. Hon använder teorier för att befästa sina egna åsikter i mina ögon.. dessa DNkrönikor! När hon började skriva, jag läste ”Under det rosa täcket” flera gånger, tror 3. För att den var så skarp. Gillade.. Bli inte rädd nu över aggressionen över DN. Ibland skrattar jag åt det. Jag tycker bättre om Svenskan. Det är något så tendentiöst över DN. Tror jag ordet är. Klarar mig väl utan.. skummar och så håhåjaja där var de igen. Har de stängt in sig utan ingång? eller utgång.. ?
Så skönt att höra att jag inte är ensam! Jag blev så glad när Nina Björk sade upp sig från DN, även om det finns kvar en massa samvetetsröst-tomtar på deras kultursidor. Men när DN då och då tar in något kåseri av Björk så ramlar det in ett dussin kommentarer från folk som verkar älska vad hon skriver.
Jenny B och Lovisa
Jag blir så jävla glad över era långa fina genomtänkta kommentarer, att ni orkar skriva dem och tvinga mig att tänka efter. TACK!
Nu har jag läst ett par bokrecensioner av Björk på DN, och jag vet inte om jag blev färgad av er, men jag hade lite svårt för dem. En om E Fogelclou, en om Anne Swärd, och så en om Lillans faster men hon fick i alla fall ett positivt omdöme.
Jag läste även en text som tog sin utgångspunkt i en tiggare och där kan jag klart se vad ni menar när ni tycker illa om Björks resonemang.
Och så måste jag berätta att jag ställde frågan ”Nina Björk, för eller emot?” på min facebook, och där blev diskussionen en helt annan, och mer i NB-positiv anda. Intressant.
Jag är jätteglad att vi fick den här diskussionen! Egentligen tycker jag ju att det är rätt att väga in personliga och fysiska erfarenheter, så som hon gör. Men det blir så ofta ensidigt hos henne, att hon pekar ut en annan grupp som syndabock. Ofta är det jag som känner mig utpekad, och då kan jag ju se att hon missar många nyanser.
Jag tycker att det är bra att hon ifrågasätter rådande tankegångar, men man får vara uppmärksam på vad som förkastas och om man ställer upp nya bud istället.
Det händer ganska ofta att jag funderar på det här, så tack så mycket för att jag fick berätta och diskutera med kloka och engagerade människor!!!
Jaa tack, intressant! Jag blev också glad! Hade velat läsa hur diskussionen gick på facebook Snowflake, men jag har inte det.. Och Jenny, tänkte på det du skrev om ”samvetsröst-tomtar” = på kornet och så skriver du att du ganska ofta funderar på det här.. det gör jag med! Hon väger in personliga erfarenheter (ja bra) men hon förkastar det som liknar mina. Precis som du skriver.
Ha en skön fredag 🙂 i solgasset! .. nu blir det snart libanesisk middag stor tallrik hoppas jag på.
Jag känner att jag måste läsa lite fler av de där kortare grejer, debattartiklarna. Nu har jag bara läst böckerna, och de är förvisso polemiska, men på en högre nivå eller kanske en djupare då.
Annars brukar jag vara allergisk mot folk som ska pådyvla andra alla sina insikter och tala om hur man ska tycka & göra, så det är väldigt konstigt att jag inte reagerat…?
På FB var det flera som var positiva direkt, så andra som tycker annorlunda kanske inte ville/iddes skriva? Men FB är ingen bra plats egentligen för djupare diskussioner, det är lättare att hålla med där och strunta i sånt man inte håller med om. Så jag tycker det är fantastiskt att ni INTE hållit med, det har gett mig mycket att tänka på det ni sagt. (Även om jag fortfarande gillar Fria själar. 😉 )
På FB tipsades om att Nina Björk har kåserier i Godmorgon, världen (nytt knäck efter DN?), och så var det flera som haft Under det rosa täcket som uppenbarelsebok. Och nån som påpekade att Täcket förmedlades som regelverk när hon läste genusteori för några år sen.
Efter att ha hört Björks krönika i Godmorgon världen idag http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=438&artikel=4560822 så förstår jag helt och fullt och skriver under på era kommentarer om: ”ge dåligt samvete åt dem som inte tycker/KÄNNER som hon.” och ”hon mallar folk (i mina ögon) och målar upp bilden av det korrekta sättet att leva”.
[…] Hon är intressant, Nina Björk […]
[…] Victoria Benedictsson–George Brandes, vad passar bättre än Anneli Jordahls Jag skulle vara din hund om jag bara […]
[…] det här inlägget blev lite småpoppis och dök upp under “Mest lästa” så läste jag diskussionen igen […]