Jag är suverän.
Det betyder att jag är ensam.
Jag är överbefälhavaren
Jag skriver alltid sista ordet i lagtexterna
Min handstil är det ryska landskapets främsta kännetecken.
När du går på tundran
möter du plötsligt min blick i en allé av isberg.
Ur Kristina Lugns pjäs Katarina den stora, som en väninna och jag såg på Teater Brunnsgatan 4. Platserna var inte numrerade och vi stod allra sist i kön när vi skulle in. Men hurra! ingen hade velat sätta sig längst fram så vi hamnade där, cirka en meter från Nyman. Hon ägde scenen totalt och vi blev helt tagna.
Vid ett tillfälle vände hon sig till mannen som satt bredvid mig: ”Du tror att någon älskar dig?”
Lena Nyman darrade mycket, mest i händerna, och jag funderade på om hon var nervös men det kändes så osannolikt? Efteråt kollade min väninna upp det, och upptäckte att hon hade en sjukdom som orsakade darrningarna. Jag är väldigt glad att vi gick på pjäsen. Det blev Lena Nymans sista stora roll.
Här sjunger hon Karin Boye.
————————
Läs även andra bloggares åsikter om Lena Nyman, Katarina den stora, Kristina Lugn, Teater Brunnsgatan 4, teater, film, skådespelare, Karin Boye
snowflakes in rain 
Åh, det var ett fint klipp!
Vi har sett på Nyman som Ronjas mamma. Har svårt att föreställa mig någon annan som Lovis, faktiskt!
Jo, det vore omöjligt att ha nån annan. Hon har så stark personlighet. Hade.
Hon var väldigt mångsidig.
Ja, verkligen!
Ok, jag älskar citatet i början. Alltså älskar. Ska genast skriva in det i min citatbok. Tack för det.
Kristina Lugn <3.
Den pjäsen missade jag. Vilken upplevelse det måste ha varit! Tack för citatet. Magiska ord.
Vi var lyriska när vi gick därifrån. Så bra! Och texten också, ja.
En ikon! Älskade hennes röst, det ljuvenila med en botten med så mycket livserfarenhet.
Den omisskännliga rösten. Tomas Tengby hade nåt radioprogram där han skulle gissa vem han talade med genom att ställa frågor. En kvinna svarade bara ”ja”, ”nej”, ”ja” utan att utveckla på minsta vis. Då frågade han nåt i stil med ”är du rädd att jag ska känna igen dig på rösten?”. Svar: ”Ja”. ”är du Lena Nyman?” ”Ja”.
Fantastisk röst! Så uttrycksfull.
Ah, hon var en av mina stora favoriter, jag tyckte alltid att hon var bra, vad hon an spelade, hennes rollfigurer talade alltid till mig, det var fantastiskt!
Ja, hon nådde fram. Ut. In.
[…] live var i hennes allra sista pjäs, Katarina den stora av Kristina Lugn. Det har jag skrivit om här. Efter den tillbringade hon sina sista fem år på sjukhem. […]