En av de bästa grejerna med Bibliotekstjuven är ju helt klart alla pampiga, vackra, dammiga och ståtliga proppfulla bokhyllor man får se. Yummy.
Gustaf Skarsgård är väldig bra i rollen som John, den komplexfyllde akademikern från arbetarklassen som får en tjänst på Kungliga biblioteket. Tyvärr med en före detta kurskamrat till chef, mycket mindre begåvad men med de rätta kontakterna. John finansierar sina dödsdömda försök att leka med de stora pojkarna (dyra kläder, 3000-kronorscigarrer, fina restaurangbesök) genom att stjäla dyrbara böcker ur samlingarna, men så småningom upptäcks hålen i hyllorna/lådorna…
Detta var en helt otrolig historia när den var verklighet, och den är väldigt bra i fiktiv form också. Jag tycker nog att Gustaf är den allra bäste i hela Skarsgårdsfamiljen, så många komplicerade och motstridiga känslor han kan gestalta med bara några ryckningar i ansiktet.
Sista delen går ikväll. På SVT Play finns de två tidigare avsnitten, ifall nån missat denna lilla pärla. Eller som regissören Daniel Lind Lagerlöf säger i klippet, ett grekiskt drama i tre akter.
—————————–
Läs även andra bloggares åsikter om Gustaf Skarsgård, Bibliotekstjuven, Daniel Lind Lagerlöf, tv, bokhyllor, böcker
Oemotståndlig bokhylleporr
januari 25, 2011 av snowflake
Visst får man lust att åka dit på besök, får skriva upp för sommaren..
nu avslöjar du ju slutet 🙂
Ojdå, men jag trodde att alla redan vet slutet? 😉 Visst minns du historien?
Jag såg den första delen, sen klarade jag inte mer! Blev så sjukt stressad av att hans långsamma färd ner i helvetet så jag fixade inte att se. Men bokhyllorna är fina. 🙂
Första delen var bäst, tycker jag hittills. I andra delen är det så jobbigt att äktenskapet går åt helvete, och att han blir så äckligt förtjust i det där glassiga livet i sig, inte bara för att hävda sig. Men andra delen såg jag lite mindre noggrannt, på jobbet.
Jag såg en bit av första delen på just SVT Play, och visst är han bra som vanligt, Gustaf. Gillar också Gunilla Röhr. Men jag irriterade mig på manus, dialog framförallt och delvis stolpig regi/stelt agerande (som sagde Gustaf är skicklig nog att parera). Men också detta pushande av klassfrågan, man blev skriven den på näsan, den hade istället kunnat krypa fram långt snyggare, mellan (hyll)raderna.
ps. interiörerna från biblioteket var onekligen grädde på moset.
Det är väl mest Reuben Salmander som är stolpig, eller hur? Han är rätt trist. Röhr är däremot bra nästan jämt.
Jag har för ovanlighets skull inte irriterat mig på manus och dialog, det brukar annars vara det stora felet i svenska produktioner. Kanske är det bra att se svensk tv medan man jobbar, då hinner man inte titta så noga och reta upp sig?
Klassfrågan tycker jag var bra skildrad på nån middag där hemma hos mamman, och hur fångad han är mittemellan det akademiska och det rejäla hederliga arbetet. Det där med att gå kurs och lära sig om bestick kändes väl lite överdrivet, men det finns säkert folk som håller på med sånt.
Det är möjligt att jag gav upp för tidigt. Salmander, japp. Men också delar av scener (minns lunchen på bibblan första dagen, hur det opassande/hierarkikrocken gjordes övertydlig, som om man inte litade på att man som tittare kan fånga upp långt mer subtila dramatiska skeenden). Hemma-hos-mamma-scenen var en blandning av (den så typiskt för ett svenskt drama) ”trevlig svensk familj av stadard-typ” (som bara blir tråkig i drama) och ett plötsligt uppblossat gräl mellan dessa bröder som kändes omotiverat (så långt som vi kände historien). Ja, det var lite så det kändes hela de 20 minutrarna eller så som jag såg; en märklig obalans mellan mycket bra glimtar (som definitivt hade kunnat bli något) och sedan överspel/överdramatiseringar, ett manus som ville för mycket.
Jag tror jag måste se om de första avsnitten i lugn och ro för att se om jag ser det du ser. Ibland kan tv-program nästan vinna på att ses när man egentligen inte har tid… man jobbar på och tittar till när det verkligen händer nåt extra = plockar russinen.
Men jag har tänkt att Bibliotekstjuven egentligen är för bra för sånt tittande.
Det där med matsalen tyckte jag tvärtom att jag kände igen. Uppdelningen är å extremt typisk: bara sitta med de man jobbar närmast.
Jag menade inte att uppdelningen i matsalen i sig var galen, bara att den skildrades så överdrivet stelt. Jag antar att jag är känslig för nyanser.
Aha.
Jag har INTE tittat på den här för att jag blev avrådd av mina kollegor om att det skule vara sjukt jobbigt att titta på. Ångestfaktorn skulle visst vara hög. Klart m den uppvägs av bokhylleporr så kanske man ska ta sig an den ändå med en skämskudde i knät.=)
Ja, det är ångest!
Men det passar. Kanske är det också för att jag minns historien som jag tycker det är så bra. Men är det verkligen bara jag som minns det? Det var ju en så udda brottshistoria.
Jag vill sa garna se den, men har svart med SVT Play har nere, det funkar inte som det skall…
Vad trist. 😦 Hoppas du hinner få ordning på det medan avsnitten ligger kvar.
Tips 🙂 Kolla om radiodokumentären fortfarande finns på nätet, lyssnade på för något år sedan. Oerhört välgjort som det kan vara. Djuplodande intressant = ALLT. Minns inte om det var P1 eller P3 Dokumentär. Och så tror jag jag läste lång artikel i VI, också bra. På Tv har jag inte sett.
Bra tips, tack! man märker ju att de har gjort om en del på tv, konstigt nog får man inte se själva explosionen trots att jag sett filmbilder på det. Och jag undrar över om det verkligen gick till sådär med böckerna på slutet… men kanske. Ska leta radiodokumentären.