Efter att ha kollat på Skavlan känns det befriande skönt att läsa Andreas Ekström på Sydsvenskan: Hur länge är det synd om Eva Gabrielsson?
UPPDATERING: Stieg Larssons bror Joakim Larsson ska vara på Skavlan på fredag.
——————–
Läs även andra bloggares åsikter om Andreas Ekström, Eva Gabrielsson, Millenium-bråket, Stieg Larsson
Nu är det ju kanske rätt motsägelsefullt att tycka synd om någon som är död, men faktum är att jag tycker lite synd om Stieg Larsson som uppenbarligen hade folk runt omkring sig som inte tyckte om varandra. Och just därför, borde han ha skrivt ett testamente eller samboavtal. Och om han ur säkerhetssynpunkt dessutom inte ville gifta sig så kanske ett testamente hade varit ändå mer viktigt. Nog måste han ha varit väldigt medveten om vilka det var som skulle ärva honom vid ett dödsfall? Känns lite naivt tänkt tycker jag.
I och för sig så kunde de ju inte förutse denna enorma succé, så de var väl lika slöa som de flesta av oss andra som bara är sambos.
Men jag fattar liksom inte vad det *egentligen* är som hon är så bitter över, det enda konkreta exempel hon tog upp var en engelsk översättning som inte var ”rätt”. Hon vill ha ensam kontroll — men vad skulle hon använda den till? (Pengaerbjudandet var visst uppe i 20 miljoner nu, det tycker jag man kan nöja sig med. 😉 Utan att ha någon som helst juridisk rätt till nåt.)
Men mest är det just det där som Ekström tar upp, att hela den mediala bilden målar ut henne som ett offer och pappan och brorsan som giriga elakingar. Det är ju ganska sällan som världen är så svartvit.
Nej, jag tyckte hon var rätt obehaglig där på tv, och inkonsekvent.
Och jag ska banne mig se till att vi skriver testamenten här hemma. Inte för att jag kan tänka mig att nån skulle börja bråka, men för att allt ska vara klart och tydligt.
Jag börjar också bli en aning trött på det där tjafset- det slutar ju aldrig. Det var dumt att inte skriva testamente- och efter så många år som sambos borde de ha reglerat detta. Har hon blivit erbjuden 20 miljoner? Ja men då ska hon väl tacka och ta emot och sedan vara nöjd, tycker man. Det är ju en himla massa pengar. (Speciellt som hon inte har rätt till en krona en gång.) Det måste vara jobbigt att gå omkring och vara så arg och bitter dagarna i ända. Det är precis som du säger- ingenting är svart eller vitt- snarare brukar färgen vara grå….
Jag tycker att hon säger emot sig själv också, hon ondgör sig över industrin kring böckerna och Larsson, men medverkar ju själv genom sin nya bok. Jag har full förståelse för att man beter sig irrationellt, drastiskt, korkat, vansinnigt ja nästan hur som helst när man är i sorg, men nån gång får man ju lägga av.
Man ska gifta sej, punkt slut.
Alla vill inte vara gifta. Men testamente borde man skriva.
Språket i fallet är ganska intressant, varför kallas hon genomgående ”Livskamrat” och inte Sambo?
Jag tycker tanten är en obehaglig människa, som till exempel försöker mellan varven hävda att hon var medförfattare/hjärna bakom millennium.
”producera nåt själva” och spy galla över folk ”som rider på stiegs framgångar”…. men hon själv då? Larsson har legat i jorden ett tag, det ända hon är känd för är att hon bodde med honom och vill ha procent på stålarna.
Stieg hade ju för övrigt ett testamente, och i det gick stålarna till ett kommunistparti i norrland, men det var visst inte giltigt.
Socialistiska partiet? Trotskistiskt. Men hans arvingar har i alla fall skänkt rejäla summor till tidningen Expo, så det är inte så att de lagt rabarber på allt själva.
Det där med ”livskamrat” är intressant. Som att det gör anspråk på att innebära något mer än ”sambo”, något högre. EG pratar själv om att hennes bok ska vara en förklaring till ”hur vi levde och varför”. Jaha? Var det nånting så oerhört exceptionellt med just deras förhållande jämfört med andras 32-åriga förhållanden/äktenskap?
Och denna passus: ”varför ska jag släppa att lagen är orättfärdig från början? Vad är generöst? Att jag får tillbaka en fraktion av mina egna pengar och fortfarande inte får styra över böckerna som innehåller mina egna tankar och min egen kunskapsmassa? Likaså Stiegs.”(Observera turordningen. hela artikeln här: http://www.sn.se/kulturnoje/senastenojesnytt/1.926086)
Det var väldigt bra att du påpekade det där med ”livskamrat”, nu lägger jag märke till det hela hela tiden. Det måste vara någon sorts krav på att kallas det, för annars skulle någon åtminstone nån gång använda det så mycket vardagligare och vanligare ”sambo”.
Ja, Eva måste få ”rätt” och verkar inte ge sig förrän hon själv går i graven…
Hennes politiska principer verkar styra över hennes egna välmående.
Hon säger att hon kommer att vara arg resten av sitt liv om hon inte får sin vilja igenom…
Hon vill få oss att förstå vilken symbios de två levde i och hur delaktig hon var i böckerna därför ska hon rätten att förvalta dem.
Men om hon nu var så delaktig varför står hon då inte med som medförfattare till böckerna?
Och varför stod hon inte med i Stiegs testamente?
Såg du brorsan på Skavlan i fredags? Han gav ett ganska sympatiskt intryck, tycker jag.
Bäst var ju danskans (Hanne Vibeke Holst) kommentar:
”Ni borde ringa Desmond Tutu.” 8eller nåt i den stilen)
😉