Jag snor rubriken från en blurb på denna bok, som stod där i hyllan på Pocket shop på Centralen och ropade på mig. ( Jag menar, vilket omslag!) Första gången motstod jag ropen, men andra gången gick det bara inte. Och tur var det.
Jag vet inte hur jag ska beskriva Fangland. Det är en vampyrbok, men inte som de andra vampyrböcker jag läst på senare år. Den är mörkare. Mer sannolik — men ändå inte. Den blandar realism med skräck, myter med vardagligt kontorsliv på ”The Hour”, USA:s ledande tv-program. (Författaren John Marks verkar ha jobbat på 60 minutes och kan såväl hantverket som intrigerna och de egon som konkurrerar med varandra.)
Men det börjar med att Evangeline Harker, nyförlovad och allt, reser till Rumänien för att researcha en story om en kriminell gängledare som kanske ska vara med i programmet. Hon blir försenad men får sällskap i bilen mot Transylvanien av en annan amerikanska, Clementine med ”unpolished toes”, som säger sig ha varit missionär. Ett spel uppstår mellan dessa kvinnor, där de känner varandra på pulsen men båda uppenbarligen har hemligheter för varandra. När de skils åt träffar Evangeline Harker maffiabossen Ion Torgu, som tar henne med till sitt gamla hotell långt inåt landet ute i skogen för att hon ”ska förstå”.
Lubjanka, Srebrenica, Song My, 11 september… dessa händelser spelar roll. Och hemma på New York-kontoret händer det också saker.
John Marks skriver väldigt bra, psykologiskt tätt och samtidigt vackert. Han växlar mellan röster, och mellan dagboksanteckningar, mejl, och berättande. Jag blev helt inne i boken. En del av min hjärna befann sig i Fangland trots att jag höll på med massor av annat. Jag törs inte rekommendera den till alla, inte ens alla vampyrfantaster, men jag tror att både Helena på Fiktiviteter och Bokstävlarna skulle tycka om den. Det blir i alla fall best of-etikett från mig.
———————————-
Läs även andra bloggares åsikter om Fangland, John Marks, vampyrer, skräck, böcker
snowflakes in rain 
Mycket intressant! Den här boken föll mig inte alls i smaken. Håller med om att den hade något visst i början, men sedan tappade jag allt intresse, och slutade till och med att läsa (vilket verkligen inte händer mig ofta). Instämmer dock om omslaget, det var det som fick mig på fall. 🙂
http://0glorybox0.blogspot.com/2010/10/varning-for-fangland.html
Men vilken diss!! Det var det värsta. Du har förstås helt fel i ungefär allt 😉 men det är ju bra att ditt inlägg står här också så jag inte lurar någon. 🙂
Särskilt inte Helena som jag såg kommenterat hos dig!
Hur kan jag ha fel med New York Times på min sida? 😉 Nej, men allvarligt talat – vad spännande att vi tycker så diametralt olika, särskilt eftersom jag brukar dela dina åsikter så ofta. Nu ångrar jag faktiskt att jag gjorde mig av med mitt ex av boken – jag borde ha skickat den till Helena eller Anna i stället så de hade kunnat ge sina bedömningar! 😀
Ja, för jag släpper då inte min… 😉
Kanske en humörgrej också, för det verkar som att ditt intresse dog vid den där stripp/provokationsscenen, och den la jag knappt på minnet. Jag gillade allt det andra, färden med Clementine, hotellet, mejlväxlingarna, vännen som dog, pappan + pojkvännen, Trotta, hon som upptäcker att någon tagit reda på de där banden…
Mm, strippgrejen tog kol på mitt intresse. Men det var byggt på lösan grund. Marks sätt att skriva och bygga karaktärer funkade inte för mig. Så länge atmosfären fungerade var jag med, men när illusionen bröts kunde jag inte komma in i boken igen.
Snarast ett fall av total brist på kemi mellan läsare och författare! 🙂
Aha, jag blir rätt så intresserad i alla fall! Precis som med science fiction för mig så är det inte bara spänningen (alt. robotarna och aliensarna) som räcker för att det skall bli en bra bok. Helgjutna karaktärer, trovärdig handling och en logik som håller är saker jag inte klarar mig utan nuförtiden. Kanske Fangland då?
Jag blir också intresserad! Inte minst för att du och Sara har så olika åsikter här, det gör en ju nyfiken på boken..
Jenny B och Eli
Det vore ju spännande om ni öäste boken och berättade sen. Bara ni inte blir arga på mig. 😉
Men hjälp, nu måste jag ju nästan läsa den här för att avgöra vem som har rätt 😉 Efter Saras diss så bestämde jag ju mig för att inte läsa Fangland (trots det oerhört lockande omslaget) men så kommer du och hyllar istället… En vankelmodig vampyrnörd med andra ord men som sagt, någon måste ju avgöra vem som har rätt…
Som sagt – jag önskar att jag hade behållit boken nu, så hade du kunnat få den! 🙂
Du kan få låna min om du vill. Då känner jag mig inte heller så ansvarig för ekonomiska förluster ifall du håller med Sara. 🙂
Jag lånar gärna. Jag har kollat bland biblioteken men den finns förstås inte någonstans i närheten… Är ju väldigt sugen på att läsa och ”avgöra” detta nu men samtidigt lite osäker på om jag verkligen ska köpa den 😉
Jag har mejlat dig.
Spännande! Den måste jag ha!
Hoppas du gillar den nu då. 🙂
Är det bara jag som reagerar på att hon heter HARKER? Fast jag har inte läst boken så är ju inte säker på hur uppenbar referens det är, men de åker ju till TRANSYLVANIEN? Måste nog läsa den här så småningom också..<-surfar reda på..=)
Nix, det är inte bara du. Det är väldigt uppenbart, och det vimlar av fler referenser – boken är en modern parafras på Dracula. 🙂
Och det enda jag fattade var just det där Transylvanien… Men visst var det en Mina Harker eller är det bara i den där filmen med Sean Connery?
Har glömt i princip allt av Dracula. Om jag nu har läst den, men dte tror jag att jag gjort.
🙂 Hjälten i Dracula heter Jonathan Harker, hans fästmö heter Mina. En av de andra likheterna med Dracula är att Fangland, liksom sin föregångare, består av dagboksanteckningar, brev, etc …
Tack Sara, med det goda minnet. 🙂
Äsch då! 🙂
[…] eftersom jag härmed berättar att jag precis beställt Fangland (av John Marks) efter att ha läst om boken på hennes blogg, men jag lovar att inte komma med några anklagelser om den skulle visa sig inte falla mig på […]
[…] blir det förstås intressant. Just därför blev jag taggad att läsa John Marks Fangland efter Snowflakes hyllning och Glorybox totalsågning. Jag måste ju genast utröna var jag står i det hela. Dessutom är vi […]
Nu har jag läst boken! Det blev ingen hyllning från mig, men ingen sågning heller 😉 http://www.fiktiviteter.se/2011/02/01/fangland