Ashenden är W Somerset Maughams rätt löst sammanfogade berättelser om en brittisk spion under första världskriget. Eftersom Maugham själv var spion under den tiden, så förstår man att det är plockat mycket från egna erfarenheter. Delarna har fantasieggande namn som ”The hairless mexican” och det är den gode WSM:s människokännedom och skarpa öga som gör att det blir så bra. Det där sjaskiga görat, när man ska förmå någon att göra något, som att förråda sin älskade eller resa till ett ställe för att bli dödad, att nästla sig in och utnyttja andra människor. Ibland är det kul också, som när en flitig och duktig informatör visar sig sitta hemma i den engelska förorten och hitta på alltihop. Att befinna sig i främmande land var alltför farligt, tyckte han.
——————————-
Läs även andra bloggares åsikter om W Somerset Maugham, Ashenden, spioneri
Årets första bok blev Ashenden
januari 13, 2011 av snowflake
Jag tyckte den här var min ”sämsta” WSM-upplevelse faktiskt, vilket inte betyder att den var dålig. Men inte lika kul som det andra jag läst, även om det fanns poänger.
Det roligaste med boken var ju att man så tydligt kunde se influenserna på 007, och (den där påhittaren) Graham Greenes man i Havanna och så där. För mig blev den här boken mer än kuriosa-bok som får sitt värde i annat jag läst och sett.
Men den här framsidan gillar jag. Den bok jag läste var ett mycket slitet med söndrig rygg från UB.
Jo, men hela han är ju på ett sätt kuriosa-läsning, från en svunnen tid. Med människotyper som kanske inte finns längre. Kolonialismen, tänkesätten, levnadsförutsättningarna. Men jag gillar det!
Läs inte Kärlekens karusell.
Fast novellerna (och den där månen och silverslanten) som jag har läst har inte fungerat som kuriosa för mig, utan varit litteratur mer i sin alldeles egen rätt. Så det var nog därför jag var lite besvikern på den här.
Varför ska jag inte läsa Kärlekens karusell? (Du kan ju inte bara skriva så där utan motivering, begriper du väl!)
Jag förstår vad du menar, och jag känner kanske också så själv, men när jag lovebombar Maugham så gör jag det alltid med känslan av att det bara är jag som gillar honom. Sen när nån blir nyfiken och vill läsa honom blir jag hypernervös.
Karusellen är inte bra, that’s why. Lite mer utförligt här: https://snowflakesinrain.wordpress.com/2010/06/17/karlekens-karusell-w-somerset-maugham/
Otroligt snygg bok!
Snygg, snygg, snygg!
Alla Vintages omslag till Maugham är så oerhört snygga! Jag läste Up at the Villa i vintras och satt och dreglade över det här omslaget: http://www.amazon.com/Up-at-Villa-Vintage-Classics/dp/0099478323
Jag vill ha den klänningen!!
Ja visst är den vacker!
Jag har även Up at the Villa, och när jag postade bilder på dem förut fick jag anledning att kolla vilka som gjort omslagen.
Up at the villa: Cou Cou by André Edouard Marty http://en.wikipedia.org/wiki/Andr%C3%A9_Edouard_Marty
Ashenden: detalj från The Style of Shawls av Georges Barbier http://en.wikipedia.org/wiki/George_Barbier
Ah, tack för infon! Vilka fantastiska konstnärer! Googlar man dem så kommer det upp massor av underbara bilder.
Eller hur! Vintage Classics måste ha folk som sitter och botaniserar bland alla konstskatter för att noga välja ut vad de vill ha till omslagen.
[…] årets först utlästa bok var W Somerset Maughams Ashenden, baserad på hans tid som spion. Årets först utlästa är Up at the villa, en kort och fin sak om […]
[…] av James Elkins (med Patchetts Bel Canto som tvåa 2012 Up at the villa av Somerset Maugham 2011 Ashenden av Somerset Maugham 2010 My mother: Demonology: A novel av Kathy Acker 2009 Att våga hoppas av […]