När jag som nu har svårt att koncentrera mig på läsning, och känner att det blir orättvist mot böcker som jag annars skulle tycka mycket om (böcker har också känslor), då plockar jag fram de här två fina novellsamlingarna. För en novell räcker koncentrationen. Plus att jag då hinner tänka på den ett tag efteråt, innan jag slukar nästa. Som de tre tjocka damerna i Antibes, och deras passion för mat. (WSM) Eller hur det kom sig att den respekterade författaren började skriva deckare. (WSM) Eller lille Vinny med de gröna tänderna som flyttar till ny skolklass. (RY) Och New York-paret som ska gifta sig — men är det verkligen en så bra idé? Den senare med en blinkning till Easter Parade = en av årets bästa böcker.
————————————-
Läs även andra bloggares åsikter om Richard Yates, Eleven kinds of loneliness, W Somerset Maugham, Lotusätaren och andra noveller, noveller
Noveller är den perfekta läsningen just nu
december 16, 2010 av snowflake
kul när det finns läsning för alla tillfällen 🙂
Ja, det finns ju det! 🙂
Fult eller smart, beroende på hur man ser det, av förlaget att ge ut Yates’ novellsamlingar separat igen, efter filmen Revolutionary Road. För det finns en The Collected Short Stories of RS, som kom ut 2004. Den innehåller hans två novellsamlingar Eleven Kinds of Loneliness, Liars in Love PLUS nio ”uncollected” noveller. Men det är ju bättre att sälja två böcker istället för en, så jag förstår utgivaren. Men leta efter Collected, den innehåller fler noveller, plus ett förord av Richard Russo.
Bra tips, tack för det.
Jag tycker det är kul att Yates fått en renässans efter filmen, och att även Easter parade översattes till svenska i år. Det är skönt med litteratur som går på tvärs mot det snabba, dagsaktuella, av egen kraft.
(Filmen är bra också, men hemsk.)
åh, jag blir mer och mer peppad på easter parade!
Den är värd att läsas, verkligen.
Jag kan rekommendera Nära hem av Alice Munro. Jag håller på att läsa den nu och den innehåller många fina noveller.
Just ja, Alice Munro är en sån som verkar vara bra. Tack för påminnelsen!
Kanske jag kan få tipsa om en novellsamling också – En spik, en ros – av Madeleine Bourdouxhe. Jag kämpar fortfarande lite med det korta formatet, men just hennes noveller var unika på så sätt att de existerade i nuet på ngt vis. Jag saknade inget i dem.
Jamen det är ju inte lätt med det korta! Oftast vill man ha mer och känner sig lite snuvad. Men när man inte hinner fördjupa sig helt i en roman så är noveller perfekta.
Tack för tipset!
Du har fått en blog award av mig. Finns på http://ylvarosen.blogspot.com och http://yfronten.blogg.se
Oj, tack! Vad glad jag blir. 🙂
Jag vill oxå påminna om Alice Munro! Har under året läst alla tre böcker som kommit på svenska- och hon är verkligen suverän i det lågmälda, men sublima och inträngande korta formatet! Jag gillade nog Kärlek, vänskap, hat allra bäst (äv om det nog my kan ha berott på nyhetens behag då jag läste den först), men Nära hem och För mycket lycka är naturligtvis fantastiskt välskrivna de med, så hon ska absolut läsas!
Jag ska, jag ska. 😉
Men jag får masa mig igenom de här först, plus en Stephen King-tegelsten, och lite annat krafs…
Antonya Nelson är också en bra novellförfattare, kan jag tipsa om. Stygn finns på svenska.
Om jag skulle läsa en bok/novellsamling av Somerset Maugham, vilken skulle du rekommendera då?
Jag tycker att du ska ta nåt du hittar på bibblan bara, och testa om det är nåt för dig. Alla gillar honom ju inte, han kan kännas gammeldags.
Of human bondage är en klassiker, men den är tjock.
Kärlekens karusell kan man hoppa över.
Novellerna finns utgivna i lite olika format och sammansättningar, de kan nog vara en bra startpunkt. (Det var min startpunkt för länge sen.)
Jag har Ashenden och Up at the villa hemma, men har inte läst dem än. Säger till om jag tycker nån är bäst att börja med!
Hej snow. Jag drömde en mycket förvirrad dröm i natt och där var du med. Jag kommer inte ihåg alla drömturer (en helikopter var t ex med…) men det viktigaste var i alla fall att din dotter hade fått en dotter!!! Så grattis 😀
Tack, men du är för tidigt ute… 😉
Jag ringer dottern varje dag, alternativt hon ringer och hojtar ”Ingenting!” det första hon säger, och idag när vi pratade så berättade hon att du hade drömt just detta. Vi får se om du är en sanndrömmare. 🙂
Förresten, fick du se barnbarnet i din dröm? Och hur såg jag ut?
Nej, jag fick inte se barnbarnet, men väl din dotter. Hon hade långt hår! I min dröm råkade jag besöka L och tänkte passa på att träffa dig IRL, men du var med din dotter på förlossningen, och hon var mitt inne i ett rätt intensivt värkarbete, så ni hade bara tid att komma ut och säga hej – på helikopterplattan på sjukhusets tak! Sjukhuset såg förresten misstänkt likt ut det Scandic Hotel som jag har bott på vid ett par tillfällen då jag varit i L tidigare i mitt liv.
Du såg ut ungefär som jag föreställt mig utifrån det där fotot av dig själv som du haft som avatar på bloggen här.
I alla fall så kom du tillbaks när dotterdottern var född och berättade för mig vad det blev och att allt gått bra. Din dotter var då tack och lov inte med (till och med i drömmen tyckte jag att det var rätt konstigt att hon också kom ut på helikopterplattan).
Så hej Snowflakes dotter – om jag skulle råka komma förbi när du är på förlossningen så behöver du inte komma ut och säga hej, stanna du i lugn och ro inomhus och koncentrera dig på bebisen som ska ut; jag tar inte det minsta illa upp! 🙂
Och hej Snowflake. Förr eller senare kommer jag och träffar dig IRL – lovar!
Haha, långt hår har hon inte haft på många år. Men fint att hon var så artig. 🙂
Det blir väldigt roligt att träffa dig — när det nu blir. Jag föreställer mig dig ungefär som Mary Poppins, med lång kjol, uppsatt hår och väldigt stora smala svarta snörkängor. Om du av nån anledning väljer att INTE ha på dig det (till exempel om du inte drar 43:or i skor just dne dan) så får du gärna förbereda mig på detta. Annars kanske jag inte känner igen dig. 😉
Att du släpar på en tung väska tar jag för givet.
Jag har nog aldrig känt mig särskilt besläktad med Mary Poppins, men snörkängor och håruppsättningar kan jag nog klara om det gäller. Det sylfidiska och själva paraplyet hoppas jag att du inte lägger för mycket vikt vid dock.
Det är egentligen mest snörkängorna som är riktigt viktiga. Jag har fått en total fixering vid dem. Kan du ha skrivit nåt om snörkängor nån gång, för fixeringen är som sagt väldigt stark.
[…] hos John på Johns antikvariat. Novellen är från Eleven kinds of loneliness, en av de som grep mig mest. ——————– Läs även andra bloggares åsikter om […]
[…] har tidigare skrivit om Easter parade här och lite om novellsamlingen Eleven kinds of loneliness här. Like this:GillaBli först att gilla denna […]
[…] svenska. Av Kerstin Gustafsson. Therese Eriksson har skrivit i Svenskan. Själv ser jag att jag nästan inte skrivit alls… bara som ett bildtips nästan. Men nu tipsar jag igen. Väldigt bra […]