Algeriska Maïssa Bey är inte så lik Azar Nafizi som jag lite grann hoppades, men hon är bra på sitt sätt. En arg röst från ett mentalsjukhus, där de oönskade kvinnorna samlats ihop. Fler än en röst är det egentligen, flera av kvinnorna berättar sin historia, men de är intill förväxling lika. Så fort någon känner sig glad eller ännu värre börjar bli förälskad så blir jag orolig. Att så mycket som titta på en pojke eller man resulterar ofrånkomligen i katastrof, då börjar skvallertungorna löpa och familjens ”heder” ifrågasättas, och följden blir förskjutning, mordförsök, misshandel och flykt.
——————–
Läs även andra bloggares åsikter om Maïssa Bey, De utsatta, Algeriet
Maïssa Bey: De utsatta
december 14, 2010 av snowflake
Kommentera