Meningen ”Vad Elsa och förresten de flesta människor icke förstå är att det liv vi levt under dagen, året och årtiondena är lika ointressant som köttresterna och skrovet av ankan när de bäras ut från middagsbordet.”
på sidan 100 i Mordets praktik av Kerstin Ekman blir droppen.
Hejdå.
Det kunde jag ju ha förstått redan på sidan 13: ”Såriga ljumskar, stolgångar där ringmuskeln är onaturligt utvidgad, röda och inflammerade slemhinnepartier kring urinrörets mynning, gryniga gråvita flytningar, blödningar ur ändtarm och slida, papler, buboner…”
Idiotiskt att fortsätta läsa efter det. Nu har jag förstört säkert en och en halv timme av min dyrbara lördag.
Usch
november 27, 2010 av snowflake
Tack för varningen. Jag vill heller inte läsa om inflammerade slemhinnor och gråa flytningar. Urrrrrk.
Kroppsbeskrivningar som blir alltför ingående är bara äckliga.
Ojdå, jag tror jag lyckades skumma igenom kroppsstyckena, för jag tyckte mycket om Mordets praktik faktiskt. Men lika bra att lägga ner om en bok inte faller en i smaken.
Det var inte bara äckelstyckena, det var också det där isande kyliga distanserade språket som gjorde att det kändes som att allting låg under ett mikroskop för att studeras och analyseras. Not my cup of tea, men kul för dig att du gillade. 😉
Nu satte du ord på känslan jag haft när jag läst Kerstin Ekmans böcker (2 st innan jag insåg att jag inte gillade det jag läste) Kyla och distans är rätt ord. Tack för att du formulerade det jag inte riktigt klarade av 🙂
Du har rätt, hon skriver så där annars också. Det blev bara så extremt tydligt i just den här.
Vi lämnar henne till andra läsare. 🙂
Men hallå. Visst, jag har jobbat för mycket som både personlig assistent och djurskötare för att vara äckelmagad över huvud taget, men littertur kan väl inte bara vacker och själv ser jag förresten en poesi i de där citaten som inte är särskilt representativa för den ”Mordets praktik” som jag minns.
🙂 Bra! Ekman får en försvarare (till)!
Jag är inte särskilt äckelmagad i verkligheten, jag klarar blod och var och bajs och det mesta utom kräk, men det är nånting i det detaljerade, inträngande, som bara blir frånstötande. Som att det skrivs på spekulation, för att chockera.
Och distanserat språk — det anser jag verkligen att hon har. Exakt och utmätt och kyligt och distanserat.