Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 18 november, 2010

För ett par år sen när Jenny Diski — denna underbara kvinna — var på Kulturhusets internationella författarscen talade hon bland annat om sin spindelfobi, och att hon var tvungen att sitta och blunda varje gång en scen i CSI utspelade sig på Gil Grissoms arbetsrum. Och så läste hon upp ett avsnitt ur sin då senaste bok, som handlade om hur hon och en vän, höga på hasch, hade en skräckartad upplevelse i en kohage.
Nu har Jenny Diski skrivit en bok, What I don’t know about animals. Den är veckans bok på Radio 4, och man kan lyssna här: Book of the week (Avsnitten ligger bara kvar en vecka.)
———————–
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Read Full Post »


De 400 slagen handlar om 14-årige Antoine, som har det eländigt. Föräldrarna grälar på honom och på varandra, och en dag får han se sin mor kyssa en annan man. I skolan kommer han ihop sig med en lärare och det hela eskalerar när Antoine och hans kompis René hittar på mer eller mindre fantasifulla lögner för att kunna skolka och driva runt på Paris gator. Och stjäla.
Under större delen av filmen njuter jag mest av själva bildberättandet, med sina långa härliga åkningar. Min favorit är en sekvens filmad uppifrån där gymnastikläraren ger sig ut på gatorna med hela klassen joggande bakom sig. Men de försvinner några i taget, runt hörn och in i gränder, och till slut är det bara en handfull pojkar kvar.
Först alldeles på slutet, när Antoines föräldrar sett till att låsa in honom på en ungdomsvårdsskola, kommer förklaringen till varför han beter sig som han gör. Och först då kan jag riktigt känna för den ledsne 14-åringen.
De 400 slagen har en helt annan betydelse i original, det är ett uttryck ungefär som ”leva livet”. Filmen blev Truffauts genombrott och stilbildande för den franska nya vågen. Den är delvis självbiografisk.

Filmbikten. Mina val.
—————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Read Full Post »