Jag trodde/hoppades på fylliga recensioner vid det här laget, så att jag fick veta allt utan att anstränga mig själv. Det är för få 60–70-åriga Stockholmsdamer i bokbloggosfären!
Uppdatering 9/11: Malin Ullgren skriver intressantast hittills här.
november 8, 2010 av snowflake
Jag trodde/hoppades på fylliga recensioner vid det här laget, så att jag fick veta allt utan att anstränga mig själv. Det är för få 60–70-åriga Stockholmsdamer i bokbloggosfären!
Uppdatering 9/11: Malin Ullgren skriver intressantast hittills här.
Publicerat i böcker, biografier | Taggad Den motvillige monarken, Hasse Alfredson, kungaboken, kvinnosyn, monarki | 44 kommentarer
Hanneles bokparadis om Sofi Oksanen: Norma | |
Hanneles bokparadis om Sofi Oksanen: Norma | |
styleonfile om Sofi Oksanen: Norma | |
snowflake om Vad jag läser just nu | |
styleonfile om Vad jag läser just nu |
Jag har läst tre recensioner, och just nu tycker jag inte jag behöver läsa boken 😉
Här, om du inte sett det själv:
per Svensson i Sydsvenskan:
http://www.sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article1290089/Dorren-till-herrummet-oppnas-pa-glant.html
John Crispinson i Svd
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/baksidan-av-alla-ska-bekraftas_5634251.svd
Jens Liljestrand i DN
Äsch, här är länken till Dn-recensionen:
http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/sjoberg-rauscher-meyer-carl-xvi-gustaf-den-motvillige-monarken-1.1204037
Tack Vixxtoria. 🙂 Men av bokbloggarna: är det ingen som vågar outa sig som skvallerlysten? 😉
Nä, det förstås. Där har inte jag sett nåt heller. Men skicka hit en bok så ska jag läsa (jag tänker dock inte köpa den, där går gränsen).
Problemet är att min gräns går på samma ställe…
Intressant att två av recensionerna inledde med Hasse Alfredson!
Nu har jag sett, och jag blir nostalgisk, även om jag var ett ganska litet barn när det här sändes. Det är ju btw inte första inlägget som Alfredson gör i den här debatten heller. Hela boken En ond man (som sedan blev film som Den enfaldige mördaren) har samma självgoda feta patron. Hanteringen av pigorna som skulle servera mat och punch i den boken (och filmen) är ju själva tungan på vågen för mordet.
Jag ska titta/lyssna på Hasse lite senare. I skrivande stund lyssnar jag på Godmorgon världen från i söndags, där kungaboken OCKSÅ är ämnet för dagen. Just nu intervjuas Björn af Kleen.
… så klicka nu genast in på sr.se/p1 och fastna nu inte i nåt stilprogram innan du lyssnat på detta.
Jag lyder.
Okej, nu har jag lyssnat och det var hyfsat intressant men jag tror inte alls som Björn af Kleen att detta är nåt hot mot den svenska monarkin. Jag menar, den engelska har ju valsat runt i mycket värre press i flera decennier, och de sitter ju kvar.
Möjligen kanske kungen lämnar över till Victoria lite tidigare än han egentligen tänkt sig, men det ser jag som en fördel.
Jag tror inte att det här kommer få kungen att lämna över (om det inte finns något mer i den här historien än vad som framkommit hittills). Jag gillade det Crispinson skrev – om nymoralism osv. Om det här ska störta kungen eller inte är ju beroende av om vi tycker att ett sådant här handlande är oförenligt med hans uppdrag som statschef. Och ärligt talat är väl inte skvallret av en sån dignitet, hur osmakligt vissa detaljer än kan verka?
Digniteten vet jag ju inte mycket om…
Men det är också intressant om den här boken kommer att leda till nån förändring i den journalistiska bevakningen av kungahuset. Vi har ju varit servila, får man erkänna. Mycket klippa band på invigningar, Victoria på barnsjukhus, kungen på älgjakt… väldigt gulligt men kungen ÄR ju faktiskt en maktfaktor.
Jag tycker absolut att kungabevakningen kunde sluta vara gulligullig. Men det måste ju finnas något slags mellanläge där man diskuterar och respekterar kungens makt utan att försöka förlöjliga honom genom osmakligt skvaller. (Jag är alltså inte pryd eller så, jag förstår bara inte själva syftet med att berätta historier om vad folk gjort på nattklubbar genom livet.)
Egentligen tror jag det till en del handlar om att man inte vill erkänna att kungen faktiskt har makt, och därför inte resonerar om detta på ett vettigt sätt. I stället håller man sig till gulligullet, och så när man ska vara ”kritisk”, så blir det snaskigt i stället för seriöst.
Jag har skrivit flera gånger om Cecilia Åses bok Monarkins makt (på min blogg), men jag har inte läst den ännu. Jag har däremot hört flera långa nyanserade och viktiga intervjuer med henne. Hon är statsvetare, och verkar verkligen ha försökt gå på djupet kring de här frågorna, vad kungafamiljen betyder som symbol osv. Jag måste verkligen beställa den där boken på biblioteket (jag har varit på väg flera gånger, men den är i ett magasin, så jag kan inte få den samma dag, och då blir det aldrig av…)
Jag har nog läst en rätt stor del av den där boken- fast på 70-talet… det skrevs så oerhört mycket om alla de där ”affärerna” då och dåvarande kronprinsens alla besök på ”danshaket Alexandra” etc- jag är mättad…. intet är nytt under solen och nu ges detta skvaller ut i bokform. Vixxtoria har länkat till Per Svensson som skrev väldigt bra i Sydsvenskan. Någon omläsning blir det inte för min del. Hoppas att förlaget ger ut något läsvärt sedan för alla pengar de håvar in för den här boken…..
Ingrid: fniss fniss. I så fall har jag säkert läst den andra halvan av boken – som jag förstår det den första delen som beskriver den idylliska uppväxten. Veckotidningar av den sorten har jag plöjt under hela min uppväxt (vi kan ju säga att jag gjorde det i brist på bättre lektyr).
”Förlaget Lind & Co har i det förflutna stått bakom en förnämlig serie nytryck av klassiska utländska romaner: Faulkner, Camus, Saint-Exupéry, Danilo Kis, Marcel Aymé… ” enligt Ivo Holmqvist på Dixicon http://www.dixikon.se/bloggarna/kungaboken/, så de kanske fortsätter med det?
Jag har också hört rykten och skvaller om kungen i många år, men visste inte att det skrevs så uttalat? Intressant.
Jag är nog kanske främst journalist, inte läsare, i det här sammanhanget. Jag fascineras av cirkusen runt omkring, pr-genierna på förlaget, pr-katastroferna inom kungens stab, det faktum att researchern (den tredje personen som jobbade med boken) blev omplacerad från sitt jobb på Sveriges radio, ja, en hel rad saker.
Nej usch jag hoppas ingen i bokbloggosfären läser den där boken. Min mor försökte få mig att läsa den så jag kunde briefa henne efteråt. Hon hade nämligen ingen lust att läsa den själv. Och det har inte jag heller. 🙂
Jag kommer nästan säkert att läsa den. Sen kan jag briefa din mor. 🙂
Men gud vad bra! Då slipper jag. Tack Snowflake. Jag ska skicka länken till henne sen. 🙂
Jo men visst är cirkusen kring boken mycket fascinerande- och någon måste vara mer än duktig på PR- när lilla bok och papperhandeln Ugglan i Höllviken har köer långt ut i gångarna … och… vad bra… då borde vi få en massa fina nyöversättningar av klassiker för allt vad tanterna har handlat för 🙂
Kungen har nog inte så bra rådgivare… Jag tycker att hans person är tämligen ointressant däremot är monarkin som maktfaktor betydligt mera intressant att diskutera- den där boken av Ceclia Åse som Vixxtoria nämnde verkar vara läsvärd. Jag tycker att man ska ge sig bort från danshaken-nattklubbarna (och vad det nu är)- och skriva lite mera om monarkin som sådan- samhällsinstitutionen- etc… det blir annars precis som Vixxtoria säger- för mycket fokus på det oseriösa och så kommer man ingen vart.
Okej, nu har jag tagit tjuren vid hornen och beställt Åses bok på biblioteket i alla fall. 🙂
Sen hoppas jag att Ingrid kan låna nåt ex av kungaboken av de gamla tanterna i Höllviken, så att vi får en ordentlig rapport.
Fint, ser fram emot en fyllig rapport om den. Hoppas den är nåt i stil med af Kleens Jorden de ärvde.
Jag tror den är mer akademisk (om jag inte är fel ute så är det ett vetenskapligt arbete, typ docentbok eller så, i statskunskap), och inte så personlig som af Kleens, men de två långa intervjuerna jag hört med henne har varit så bra, så jag har höga förväntningar.
Jag tror att jag missat dina tidigare inlägg om henne, men ska leta upp dem.
Håller helt med, monarkin som samhällsinstitution är ju oerhört intressant att granska. Själva fenomenet och hur de verkar.
Nej, men nä. Det känns inte som att den hamnar högt upp på listan över böcker som väntar på att få bli lästa!
Men på 15:e plats kanske? 😉
Jag hörde imorse när Louise Epstein (tror jag det var, heter hon så?) recenserade boken och jag tyckte hon hade några poänger i vad hon sa. Hon menade att det också fanns andra viktigare frågor att ställa till kungen om hur han ser på sin roll som kung, hur han väljer att använda appanaget (hur stavas det här nu då?) och hur han väljer vilka svenska företag han stödjer genom att närvara vid deras olika event. /Therese
Jamen precis! Hur använder han pengarna? Hur stor privatförmögenhet har de, och hur mycket är det vi som betalar? varenda liten socialbidragstagare får ju redovisa sina privata utgifter, så det är ju inte mer än rätt att kungahuset också gör det.
Och hur han väljer företagen: ännu viktigare!! Hur ser kopplingarna till alla de där gubbarna med barnsliga smeknamn ut?
Av det kringsnack som jag läst hitills så klarar jag mig nog lika bra med att lyssna på Lars Demian? Konungens skål.:
Mm, Lars Demian. Tack! 🙂
Ibland är man glad att hitta böcker man inte vill eller behöver läsa och kungaboken är just en sådan. Mitt problem är oftast det motsatta att det är för många böcker man vill läsa.
Den boken tänker jag inte läsa….
Jag tänker absolut läsa biografin när jag får tillfälle. Skvaller är ju jättekul, särskilt om det är sant.
Jag tycker Malin Ullgrens inlägg igår på DN är det bästa som har sagts i den här röran. Alla fnyser över boken och avfärdar den som skvaller men ingen verkar reagera över att knugen och hans gubbslemmiga överklasspolare har en kvinnosyn som stinker./Agneta
Jag tyckte också Ullgrens var väldigt intressant. Jag läste den igårkväll, och hon har ju definitivt en poäng i att poängtera allt det gubbslemmiga.
Men utan att sopa sådant under mattan, så tycker jag ändå att det måste vara möjligt att diskutera både det här, och kungens reella och formella makt på ett mer nyanserat sätt. Det gubbslemmiga måste kunna gå att få fram till debatten på annat sätt än genom en massa skvaller? Det _är_ ju en viktig fråga, och just därför är det ju orimligt att den tas upp i en bok som ger upphov till så mycket ifrågasättande av källorna.
Men nu har jag ju inte läst boken, så det jag egentligen diskuterar är vad alla säger om boken 😀
Agneta, Vixxtoria och alla andra
Malin Ullgren skriver ju vansinnigt bra! http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/malin-ullgren-kungaboken-handlar-om-man-som-inte-ser-kvinnor-som-manniskor-1.1204739
(Nästan så att jag förlåter henne hennes nedlåtande inställning till oss bokbloggare.)
Aldrig har ett så kort inlägg fått så många kommentarer! 🙂
I brist på recensioner… sätt igång och läs nu Sara BE! 😉
Vadå ”60–70-åriga Stockholmsdamer” – vem har fördomar. Om du räknar på fingrarna kommer du fram till att det var vi som var unga på 60-70-talet. Säkert den mest radikala och minst rojalistiska generationen i Sverige.
Jag är varken intresserad av kungen eller skvaller. 😉
skriver Lustigkulle, 60+
Just den uppgiften kom från en bokhandlare i Stockholm som berättade att det var framför allt kvinnor i 60–70-årsåldern som köpt. Och den gavs inte ut i alla städer.
Jag har både fördomar om och erfarenheter av den generation som var ung på 60- och 70-talet, och fördomarna är nog mer positiva än erfarenheterna. Men det där romantiska skimret kring radikaliteten och friheten och att bryta med konventionerna… nix pix, det köper jag inte.
Hellre lite skvaller då. 😉
Jag tänker använda ditt kommentarsfält, Snow, till att samla länkar till den här boken, ok? Här är länk till Dick Harrisons recension i SvD
http://www.svd.se/ego/mainColumn_s185/http://www.svd.se/kulturnoje/litteratur/samma-argument-som-under-haxprocesserna_5640673.svd
Han hävdar bl a att som biografi är den riktigt dålig, och jag tycker det finns många poänger i hur han diskuterar källkritiken. För Ullgren har ju rätt i en massa saker, men bara under förutsättning att de är _sanna_. Och hur ska man veta det?
Dessutom gillar jag att Harrison påpekar att det finns en massa både viktiga och intressanta (och en del mindre viktiga och intressanta för all del, men rätt typiska) biografiinslag som verkar vara påtagligt frånvarande. Det behövs definitivt minst en biografi om kungen som har nån slags vederhäftighet (och för säkerhets skulle vill jag gärna tillägga att jag inte räknar Herman Lindqvists böcker som just vederhäftiga).
Varsågod, Vixxtoria, jag älskar länksamlingar. Och det blir ju väldigt bekvämt för mig. 🙂
Om Harrison: Jag tycker det finns något lätt paniskt i hans sätt att avfärda källorna, alla källor kan ju inte redovisas alltid. Det kan finnas olika anledningar till det.
Däremot ställer han väldigt relevanta frågor på slutet, som vi (du och Holly Hock) också varit inne på i den här tråden.
”Carl XVI Gustaf har tunga politiska och representativa plikter. Hur sköter han dem? Hur hanterar han kriser? Vad ligger bakom kungens officiella uttalanden, till exempel om tsunamin och Brunei? Hur ser han på sitt potentiellt mycket omfattande mediala inflytande och dess relation till den begränsade officiella maktpositionen? Hur fungerar han som familjeman?”
(Det där med konst, böcker och film tror jag tyvärr skulle bli ganska platt.)
Jag har läst lite för många terminer historia för att vifta bort Harrisons källkritik. Han påstår ju inte att det som står i boken inte stämmer, men att det är omöjligt att veta om det stämmer, vilket är en väldig svaghet, särskilt om det är sant. (Om man ska vara lite petig och det ska man väl vara om det handlar om en statschef så tycker jag att det är rent ut sagt skandal om det är så att det som står i boken ÄR sant, men att man inte underbygger det mer trovärdigt än det här verkar!!)
I övrigt så tror jag också att böcker, konst och film skulle vara rätt que? men det är faktiskt också intressant när det handlar om statschefen. Vi behöver ju ringa in vem han är!
Och idag bidrar jag med Ann Heberlein:
http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/privatliv-nu-bekanner-alla-statsman-farg-1.1205759
Hon exemplifierar vad privatliv innebär i olika kulturer, och kommer fram till att det är rätt macho här.
Jag måste läsa den snart nu. Undrar hur lång kön på bibblan är? Om de ens fått in några ex. (Den gavs inte ut i den här stan.)
Heberlein verkar ju vara inne på delvis samma spår som Ullgren, det är inte det eventuella knullandet i sig som är intressant, utan premisserna för det. Och då är vi tillbaka vid kaffeflickorna.