Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 4 november, 2010

Märkliga människor befolkar Juli Zehs Fritt fall: passionerade fysiker, trampande cyklister, en polis med världens sämsta slutledningsförmåga och en annan med en fågeläggsformad tumör i hjärnan. Och så den lillgamle pojken Liam, som blir kidnappad — eller inte?
Det börjar med vänskapen mellan Oscar och Sebastian, två långa och udda studenter, som brinner för fysiken och är så intelligenta att lärarna kommer på efterkälken. Oscar är smartast men Sebastian blir lyckligt gift. De diskuterar, konkurrerar, grälar — boken är full av långa vetenskapliga dialoger som för det mesta går över mitt huvud.
Boken är också full av fåglar: talande fåglar, fåglar med namn, hånglande fåglar, fåglar som flyger in i hus, fåglar som blir skjutna. Fågelinfluensa.
Jag kan inte säga att jag förstår den här boken. På slutet kan jag i alla fall konstatera att nej, det är inte en thriller, det är en historia om gammal hederlig svartsjuka. Och om ett katastrofalt missförstånd.
Vissa extremt intelligenta författare kan få en som läsare att känna sig lite smartare när man läser dem. Tyvärr inte här då. 😉 Men jag blir lite glad när jag känner igen referenser till Lola och förstås tributen till George Orwell.
Språket påminner mig om Hertha Müllers. Eller är det bara den ovana tyska språkmelodin som får mig att associera så? En intressant detalj är att nästan exakt samma mening som jag skrev upp i min citatsamling från Corpus Delicti är med här också. Kanske är den med i alla hennes böcker? Och polisen med hjärntumörens flickvän har stora likheter med den perfekta älskarinnan i Corpus Delicti.
Kvinnoporträtten i den här boken är skrivna med en väldigt manlig blick och är ganska ointressanta. Jag undrar varför.
————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Read Full Post »

Rosamond Lehmann: The Echoing Grove (best of 2010)
Mia Skäringer: Dyngkåt och hur helig som helst (krönikor mm)
Rasmus Gran: Alvaret (serie)
Barbara Voors: Fantomsmärtor
Sherman Alexie: The Lone Ranger and Tonto Fistfight in Heaven
Denise Mina: I midnattens stillhet (deckare)
Charlaine Harris: Dead and gone
Josefine Sundström: Vinteräpplen (best of 2010)
Anita Kratz: Ensamvargen (fack, politik)
Richard Yates: The Eastern Parade (best of 2010)
Niklas Orrenius: Jag är inte rabiat, jag äter pizza (fack, politik)
Gillian Flynn: Sharp object (skräck?)
Doris Lessing: The Sweetest Dream (omläsning, Nobelpristagare, darling, best of 2010)
Doris Lessing: Gräset sjunger (omläsning)
Ama Ata Aidoo: Förändringar
Chinua Achebe: Allt går sönder
Björn af Kleen: Jorden de ärvde (fack)
Delar av Stephen Fry: in America (reseskildring, best of 2010)
P D James: Patienten (deckare)
Nancy Mitford: In Pursuit of Love
Jessica Mitford: Hons and Rebels (självbiografi, best of 2010)
Mer Eleanor Roosevelt (självbiografi)
W Somerset Maugham: Sammanfattning (”inte självbiografi”)
Delar av Diana Mosley: In pursuit of laughter (essäer, recensioner, självbiografiskt)
Robert Graves: Farväl till allting (självbiografi)
Juli Zeh: Corpus Delicti (best of 2010)
Giles Blunt: När du läser detta

Det är bara att inse att jag nu inträtt i biografiläsar-åldern. Har läst ovanligt mycket fackböcker, och framför allt då biografier. Dessutom hela sju ”best of”-böcker! I’m on a roll. Nästan alla andra har också varit väldigt bra. Tänk om det är så nu att jag lärt mig att veta vad jag ska gilla och aldrig mer kommer att läsa nåt dåligt?
Och så är jag glad åt att ha kommit en bit på väg i the Mitford-season.

Read Full Post »