Jag visste det. Nu har jag en hel trave andra böcker som jag vill läsa nyss.
Förutom att ta itu med Evelyn Waughn så vill jag läsa om Harold Actons biografi över Nancy Mitford och Porträtt av ett äktenskap av Nigel Nicholson, och så vill jag veta exakt varför Nancy tyckte så illa om Violet Trefusis att hon blev lättad över att få bryta vänskapen. Från Trefusis är det ju bara ett led (Vita Sackville-West) till Virginia Woolf och Bloomsburygruppen, som flera andra bloggare intresserar sig för just nu.
Dessutom vill jag läsa lite Anaïs Nin och absolut Robert Graves självbiografi, och han var förresten ihop med Laura Riding som jag har en yttepytteliten bok av. Den är så liten att jag fick leta i 20 minuter innan jag fann den. (Funderar allvarligt på att skippa färgsorteringen. Ibland är det väldigt opraktiskt.)
Dessutom håller jag på med W Somerset Maughams Sammanfattning och Stephen Fry in America och läste några sidor i Kjell av Kjell Eriksson (som tyvärr handlade om ett 100 % konformt villaområde där ingen fick sticka ut, och eftersom jag samtidigt öppnade In pursuit of Love där alla är galna excentriker så vann ju den senare mitt hjärta direkt). Men jag tror att Kjell är bra. Nån annan dag.
Undrar när lånetiden på Olle Hedbergs Ut med blondinerna går ut?
———————–
Läs även andra bloggares åsikter om splittrad, en väldig massa namn, läsning
Damn you, Diana
oktober 23, 2010 av snowflake
Snowflake… jag känner igen allt det där… men är det inte så roligt att hela tiden hitta nytt som man vill läsa… den ena boken ger ibland fem ,sex nya och så hamnar man i en liten (eller stor) karusell. Fast… man får inte ha för många låneböcker i det hele… då kan det bli stressigt. (Färgsortering skulle jag aldrig klara av med mitt dåliga minne 🙂
Jo, det är jätteroligt! Men stressande när man måste sköta resten av sitt liv med arbete och åtaganden också…
Men i grunden gillar jag den associativa läsningen. 🙂
Och den associativa boksorteringen också, som det kanske blir sen igen.
ibland kan man låna om 🙂
Sympatiserar med dig. Bara genom att läsa dina senaste inlägg har jag själv fått minst fem ”problem” till 😉
Men om du nu kommer fram till Waugh någon gång så skulle jag vilja tipsa om att han skrivit mer än Brideshead Revisited. Den är fantastisk, men jag uppskattade verkligen A handful of dust också. Den är lite lättsammare och mer humoristisk.
Bra tips! Man ska kanske inte läsa Brideshead först av allt, det är ju den enda jag vet något om. Utan hålla sig till några av de andra bra. Lättsam och humoristisk är ju aldrig fel. 🙂