Resten av Reinfeldt

Jag tycker att Anita Kratz har gjort ett mycket bra jobb med sin bok om Fredrik Reinfeldt; Ensamvargen. Även om hon själv skriver att hon inte tycker riktigt att hon kommer honom inpå livet (framför allt inte de senare åren efter att han blivit statsminister och det kommit ut ett par andra böcker om honom, då knäpper han igen), så tycker jag att jag förstår mer än vad jag gjorde förut. Dessutom tycker jag att det är intressant att få veta mer om turerna bakom vissa saker. Som att det var Bo Lundgren som tog in Anders Borg, som i sin tur krävde att få med sig Sven Otto Littorin. På presskansliet fanns då Ulrika Schenström. När sen Reinfeldt blev vald fick han ärva dem, och de fann varandra väldigt fort. Framför allt Borg och Schenström blev viktiga för Reinfeldt.
Det där med hur alliansen blev alliansen och Maud Olofssons Högfors och rivaliteten med Leijonborg är också intressant. Mycket talande är den bortförklaringskultur som rådde under 1990–2000-talet, och som Reinfeldt var så oerhört irriterad på. Att valanalyserna gick ut på att det var nån annans fel att partiet fått för få röster. (Flera partier ägnar sig åt det.)
Jag tycker att jag fått bättre kläm på varifrån det här med ”nya arbetarpartiet” kommer ifrån, jag ser de ideologiska linjerna, och så tror jag att jag fattar varför ministrar + statssekreterare* får kicken direkt när de ertappas med något. Reinfeldt är väldigt moralisk. Och troligen ganska snarstucken, han tar det nog personligt när nån ljugit för honom. Annars verkar han vara en lugn och resonerande man, som lyckas hålla ihop stridiga viljor inte bara inom sitt parti utan också i alliansen. Och så tycker jag att det är lite kul att han verkar ha inspirerats av Gudrun Schyman i att resa flitigt och träffa vanliga människor och lyssna på deras vardagsbekymmer, det var det han ägnade sig åt när han var ute i kylan flera år för att ha kritiserat Carl Bildt.
Så här skrev jag om början av boken.
Ulrica Schenström = kyssen, Årets bild.
(The Universe is Speaking (again): Johan Rabaeus blurbar i samband med att han tydligen spelade FR i en pjäs.)
Vassa Lena Andersson har läst den här och två andra politiska biografier.
—————————–
Läs även andra bloggares åsikter om Fredrik Reinfeldt, Ensamvargen, Anita Kratz, svensk politik