Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 22 september, 2010

Det känns nödvändigt att försöka orientera mig i det nya politiska landskapet så jag gick ut på rasten och köpte dessa. Anita Kratz biografi över Fredrik Reinfeldt och Niklas Orrenius bok om Sverigedemokraterna. Den senare består av en rad reportage, varav jag har läst flera förut. Niklas Orrenius var den som blev intervjuad i tv från SD:s valvaka (jag hann tänka: ”Va? En som inte har slips? innan jag förstod att han inte hörde till SD. Rödrutig skjorta hade han.)

Fredrik Reinfeldt har jag undrat mycket över. Han ser så mild ut med de där cocker spaniel-ögonen, men han måste ha väldigt hårda nypor inte minst med tanke på hur blixtsnabbt Sven Otto Littorin försvann och raderades bort från Moderaternas hemsida. Men jag har aldrig fått nåt grepp om Reinfeldt, han blir aldrig riktigt tydlig. Därför börjar jag med den boken, som hittills är väldigt välskriven.

Ensamvargen börjar i Lycksele av alla ställen där MUF har stämma och en bitter ordförandestrid mellan Reinfeldt och en för mig helt bortglömd person som heter Ulf Kristersson står. Kristersson är nyliberal och ledaren i ett ganska slutet Stockholmsgäng, mycket hejsan svejsan. Reinfeldt är nygift med Filippa och tycker inte om den nya vändning MUF håller på att ta. Han är mer tradionellt konservativ, allvarligt lagd, och kommer aldrig in i den innersta hippa kretsen. Men det är många som känner sig utanför och Reinfeldt får stöd av dem och blir MUF:s nye ordförande. Året är 1992.
Att ena MUF blev inte lätt, när många var nyfrälsta på nyliberala idéer, vissa rentav libertarianer, medan andra med Reinfeldt i spetsen förespråkade ansvar. FR är storebror. Han fick ta mycket ansvar för sina bröder. När mamman började studera organiserade hon upp hemmet så att pojkarna fick varsin färg för handduk, tvättkorg, leklåda etc. Fredriks färg var röd. Ofta städade han hela huset, han gillar att städa.
Dammsuga är mer det snabba, jag tycker mer om att grundstäda, att skura och så. Jag gillar när det blir rent, när det doftar rent. Det är den där känslan, att nu har huset och familjen kommit till ro. Nu har jag hjälpt till. Det gillar jag.
Han läste och tyckte om 1984, Den långa flykten, Kallocain och Sagan om ringen. I sin egna bok Det sovande folket (1993) skrev han att han ville nedmontera välfärdsstaten som lurar folk in i en falsk trygghet.
— Antingen gör vi det nu under ordnade former eller också tvingas vi till det under panikartade förhållanden på 2000-talet.

Men det dröjde ju innan de borgerliga fick chansen att regera igen. Ni minns väl finanskrisen på 1990-talet? Som Carl Bildt enligt Anita Kratz var sen att reagera på och till och med slängde ur sig att det var nåt som sommarvikarierna på tidningarna hittat på och förstorat upp. Makalös arrogans, men ”arrogans” är för mig ett ord som gärna flyter upp i hjärnan när jag ser och hör Carl Bildt. Hittills associerar jag ett annat ord på a med Fredrik Reinfeldt. Allvar.
——————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Read Full Post »