Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 12 augusti, 2010

Den blev utläst till slut.
Daniel Deronda av George Eliot är en bra men mastig bok. (Jag tror den publicerades som sex böcker först.) Första delen handlar mest om den bortskämda Gwendolyn, äldsta dottern till en änka och bländande vacker. Hon är van att få allt som hon vill ha det, och siktar på att göra ett ekonomiskt gott parti.
Daniel Deronda växer upp utan att veta något om sitt ursprung, men tror att han är oäkta son till sir Hugh Malliger. En natt räddar han en ung judinna från att gå i floden, och via henne blir han allt mer intresserad av den judiska historien och levernet.
Det är mycket beskrivningar av sinnesstämningr, utseenden, moraliska överväganden och känslor i den här boken, medan handlingen puttrar långsamt framåt. Vill man spara tid kan man se tv-serien istället.
——————————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Read Full Post »

I Rätt mord sitter Chicagos bäste försvarsadvokat John J Malone och deppar på Joe the Angels bar. Det är nyårsafton och kvällen kan bara sluta eländigt. Plötsligt stapplar en man in, väser fram ”Malone” och ger honom en nyckel, innan han segnar ner och dör — knivmördad. Kan det här vara mordet som stenrika Mona McClane slagit vad om att hon ska kunna genomföra utan att bli fast?
Nygifta Helene och Jake Justus, Malones bästa vänner, kommer hem från bröllopsmånaden var för sig och gruvligt osams. Den lille advokaten får ett fasligt snärj med att både lösa mordet (som snart blir morden) och försöka få makarna Justus att bli sams igen. Och samtidigt hinna dricka enorma mängder sprit. Alla dricker enorma mängder sprit. Den vackra Helena, den fräknige Jake, alla misstänkta och även poliserna. Som jag tidigare nämnt spottade hon inte i glaset själv heller, Craig Rice.
Dråpligast är när trion Justus-Justus-Malone försöker få ett av sina tillnyktrade vittnen att bli exakt tillräcklig asplakat för att komma ihåg vad som hände sist han var lika full. Såg han mordet? Är han mördaren?
Wikipedia klassificerar Craig Rices skrivande som en blandning av hårdkokt deckare och screwball-komedi, och det tycker jag är väldigt välfunnet.
———————–
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Read Full Post »