Rosamond Lehmann — Dusty Answer

Jag tycker så väldigt mycket om den här boken. Trots att jag bara kunnat läsa ryckvis och inte ens varje dag så har stämningen i boken funnits kvar hos mig och legat som ett litet fluffigt moln (”bluish” ”golden” ”grey mist”) nånstans bakom örat.
Det som händer efter den första delen, där Judith fascineras så av grannbarnen, är att hon åker till Cambridge och inleder en passionerad kärlekshistoria med en annan vacker ung kvinna, Jennifer. (Det var bra att jag visste det innan, för annars hade det dröjt väldigt länge innan jag förstått att de var älskande. Att borsta varandras hår och stoppa om täcken… hur ska man veta att det är sexuellt laddat?)
I den tredje delen av boken är det slut med vackra Jennifer och Judith är svårt deprimerad. Hon prövar sig fram bland grannpojkarna från barndomen, älskar den ene men älskas av den andre, och kanske den tredje. Hon får veta hemligheter och passioner, och fortfarande är hon fascinerad av sina gamla lekkamrater, men ingen är ändå som Jennifer.
Har jag sagt att det är 1920-tal, förresten? Den där underbart vackra skimrande perioden, när kriget är slut.
Och solen har sin gång har också läst Dusty answer. Och numera också Ingrid.

Read Full Post »

Gudinnan Inanna — har någon läst?

Jag blir nyfiken på att få veta mer om den sumeriska gudinnan Inanna, även känd under namnet Ishtar. Idag skriver ett gäng litteraturvetare på DN:s debattsida om att berättelsen om Inanna skulle passa mycket bra att ges ut i Alla tiders klassiker. Eftersom debattörerna också för ett resonemang om manliga hjältar/kvinnliga offer och vår skolundervisning så utlöses förstås de vanliga hatinläggen och kommentarerna och dem orkar jag bara inte läsa igenom för att se om det finns nåt vettigt gömt där nånstans.
Så jag undrar här istället: Är det nån som läst lite mer om Inanna? Är det värt att leta rätt på en bok om henne?
Det ska finnas en svensk översättning, här berättas ganska mycket, och berättelsen om Inanna har blivit teater också.
———————-
Läs även andra bloggares åsikter om Inanna, Alla tiders klassiker, myter, gudinna

Read Full Post »

Karin Boye — bara för att hon är så fin

Statyn står utanför Göteborgs stadsbibliotek och är gjord av Peter Linde. Ofta har någon satt en blomma i handen på henne.
———————-
Läs även andra bloggares åsikter om Karin Boye, Göteborg, Peter Linde, staty

Read Full Post »

Judith drömmer och fantiserar

Jag är helt inne i den här och tycker att den är underbar i sin drömska stil. Judith växer upp som enda barnet i utkanten av en by och leker som liten med grannbarnen, ett gäng kusiner på sommarbesök hos sin mormor. Hon fascineras av dem, ingen detalj av deras utseende eller uppträdande, deras miner, rädslor eller glädje undgår henne.
Under kriget (första världskriget) när de inte träffas fantiserar Judith ihop berättelser om kusinerna. De hinner ses några betydelsemättade dagar innan Judith sen ger sig iväg till Cambridge där hon för första gången ska studera och leva med andra ungdomar. (Hon har aldrig gått i skola.)
Rosamond Lehmanns Dusty answer påminner i stämningen om Virginia Woolfs Vågorna, men är mer lättillgänglig. Jag höll nästan på att säga bättre…
———————–
Läs även andra bloggares åsikter om Rosamond Lehmann, Dusty answer, Virginia Woolf, Vågorna, fantasier

Read Full Post »

Fel fel fel

Jag gissade helt fel på pseudonymen bakom Hans Koppel. Han visar sig vara en annan författare som heter Petter Lidbeck och har skrivit en lång rad barnböcker. Jag har aldrig hört talas om honom men skyller på att mina barn ju är vuxna så jag har dålig koll på senare tids barnlitteratur.

Read Full Post »

Mutor jag gärna vill ha!

Filmen Smoke signals av Sherman Alexie på DVD
Filmen The business of fancy-dancing av Sherman Alexie på DVD
Första delen av Elin Wägners Åsa-Hanna i åttonde upplagan
Alla böcker av Octavia E Butler
Någon av Frieda Hughes tavlor från 45.

(Listan kan komma att uppdateras.)

Read Full Post »

Klurig bagatell av Hans Koppel

Med humor, sinne för detaljer och i högt tempo syr pseudonymen Hans Koppel ihop en historia som involverar människorna på ett ålderdomshem, ett konditoribiträde vars hemmainspelade(?) porrfilm nu ligger ute på nätet, jurister i karriären, kungen och hans livvakter och några sittdemonstrerande ungdomar som hatar bilismen. Det är underhållning för stunden och funkar utmärkt som det, men jag önskar ändå att Koppel hade skippat några av bipersonerna (mansforskaren + stöddiga killarna är mitt förslag) och istället gått djupare in på relationen mellan livvakten Johan och hans styvdotter Josefin som inte setts på 14 år. Där finns det något som jag gärna hade läst mer om. Vad händer med människor som varit varandras familj men som sen plötsligt inte längre är det? Som inte har några naturliga berörelsepunkter alls, trots att de förut varit så viktiga för varandra.
Vårdbiträdet Markus som dras till överklasstjejen som leder bildemonstrationen hade också fått vara med i min önske-Koppel.
Jag har inte läst de två första av dennna pseudonym, som ska berätta vem h*n är nu i veckan. Jag satsar min peng på att det är en journalist i alla fall. Detaljer och beteckningar — ”Expressen har en just nu-flik…” — känns hemtama från medievärlden. Korta utgångar, rappt och lättläst. Bra koll på samtidshistorien, inklusive utrikespolitiken. Jo, helt klart en journalist. Kanske från tv. Men vem?
Tack förlaget.
—————————–
Läs även andra bloggares åsikter om Hans Koppel, Kungens födelsedag, pseudonym

Read Full Post »

Det här är en bokblogg

Snowflakesinrain är en bokblogg. Jag skriver om böcker. Och tv och film och lite konst och musik och radio, men huvudsakligen om böcker. Om man läser ett par tre veckors inlägg här så ser man ungefär vad jag gillar. Man kan även läsa Best of-etiketterna, så ser man vad jag verkligen gillar.
Det händer att jag får erbjudanden om någon bok från ett förlag. Det är i regel trevligt, och jag tackar ja om det är något jag tror att jag ska tycka om. Eller är nyfiken på. Det har ibland visat sig att jag har tyckt om sånt jag inte trodde att jag skulle tycka om, och då blir man ju glad.
Vad som inte gör mig glad är när jag blir kontaktad och ombedd att skriva rena reklaminlägg. Med eller utan erbjudande om ”gåva”. Ibland inte ens om böcker! (Eller tv, film, etc) Dessa kontakter betraktar jag som spam och kastar. Somliga fattar inte vinken utan mejlar då igen. Nu har jag ett inlägg jag kan länka till.

Read Full Post »

Höstlöfte: Läsa nytt

Efter att ha grävt ner mig rätt så djupt i tiden 1920–1950 i sommar känner jag att det kan vara dags att läsa något nytt. Sprillans nytt. Kanske ska jag läsa någon av höstens debuter? Josefine Sundströms kvinnoöden i finska Österbotten lockar mest ur den kvintett debutanter som presenteras i Svenskan. Hellre barfota än boklös har redan hunnit läsa den.
Therese Bohman har skrivit utifrån en idé hon fick när hon busspendlade över östgötaslätten. ”Landskapet gav henne miljön och personerna.
— Fast det mest konkreta var stämningen, det tryckande, instängda, klibbiga.”
Precis så känner jag också när jag varit borta härifrån lite längre, bland berg och älvar eller i storstäder. När jag kommer tillbaka är det alltid en chock att det är så platt och stillastående, jag får nästan klaustrofobi. Men om det talar för eller emot att läsa Bohmans bok, det vete katten.
——————–
Läs även andra bloggares åsikter om böcker, debutanter, Josefine Sundström, Therese Bohman, landskap, Österbotten, östgötaslätten, klaustrofobi

Read Full Post »

Älskar älskar älskar Sherman Alexie

Why do poets think
They can change the world
The only life I can save
Is my own.

Sherman Alexie skriver vackert, sorgligt, dråpligt. Intensivt. Han hämtar från sitt liv, sin uppväxt, erfarenheterna av att vara indian (Alexie är Spokane). Typiskt för indianer är att utväxla snuskiga skämt, har Sherman Alexie berättat i intervjuer.
I War dances samlas dikter, noveller, korta texter. Ofta handlar det om män och deras relationer till sina fäder. En man som plötsligt blir döv på ena örat och måste in på sjukhus minns när hans egen far låg och dog, av alkoholism och diabetes. En typisk indiansk pappa-död, konstaterar han krasst. Men också: ”I would always feel closest to the man who had most disappointed me.”
En annan novell handlar om senatorsonen, som ger sig ut på en blodig gay-bashing och slår ner sin barndoms bästa vän, utan att känna igen honom. Är hans fars politiska karriär över nu?
Öppningsnovellen handlar om en man som slår ihjäl en inbrottstjuv med sin sons leksaksbaseballträ. Det blev så. Alexie berättar hur och varför, men han levererar inga svar på vad som är rätt eller fel. Och hur skulle han kunna göra det? Istället låter han en annan pappa citera F Scott Fitzgerald: ”The test of a first-rate intelligence is the ability to hold two opposing ideas in mind at the same time and still retain the ability to function”.*
Boken tar slut alldeles för fort. Den får ligga kvar vid sängen, dels för att den är så underbart vackert blå, dels för att jag ska kunna läsa om dikterna. Nån gång vill jag höra Sherman Alexie läsa sina dikter, han gör det ofta och samlar stora skaror runtom i USA.
War dances vann årets Pen/Faulknerpris. De röda skorna på omslaget är från en novell där berättaren möter en vacker kvinna på en flygplats. Sen möter han henne igen, på en annan flygplats. (jag älskar flygplatser.)

*Tyvärr är inte citatet ur Gatsby.

Read Full Post »

”There’s no actual bondage, it’s just a novel”

Buffy-säsongen (fyra) är inledd, och jag blir alldeles glad över att W Somerset Maughams Of human bondage spelar en viktig roll i första avsnittet. En kille som Buffy möter andra dagen hinner berätta att Of human bondage är hans snuttefilt, som han alltid har med sig och läser om och om igen. Så när han plötsligt ”reser hem”, men boken ligger kvar, förstår Buffy att det är nåt skumt.
—————————
Läs även andra bloggares åsikter om Buffy the vampire slayer, Of human bondage, W Somerset Maugham, tv, böcker

Read Full Post »

Boksnack och tips på skrönor?

Tillbaka på jobbet är det uppenbart att min roll är ”hon som läser så mycket”. Jag har haft flera intressanta samtal om litteratur: om bokcirklar och Maja Lundgren och långsamma schweizare och Kipling (”Kan man läsa Kipling idag?”) och vådan av att läsa vietnamesiska noveller på engelska. Mitt utlånade ex av Per Hagman kommer tillbaka och har fått lite mer kärlek. Däremot verkar det finnas en allmänt stor trötthet på deckare därute.
Och så var det en som nyss läst Fanny av Erica Jong, och vill ha mer i samma stil. Inte nödvändigtvis 1700-talspastischen, förstod jag det som, men en SKRÖNA. Finns det någon som har nåt tips?

Read Full Post »

Craig Rice: Rätt i rövarhänder

Jake och Helene Justus lämnar Chicago för att ge sig ut på landsbygden och fiska. Det borde de förstås inte ha gjort. I Jackson, Wisconsin ansöker de om fisketillstånd i tingshuset — exakt samtidigt som en otrevlig före detta senator blir skjuten.
Eftersom makarna Justus är utbölingar blir de naturligtvis misstänkta och får telegrafera efter sin vän, advokaten John J Malone.
Craig Rice berättar som vanligt i ett halsbrytande tempo med massor av förvecklingar. Dialogen är underbar. Jag gissar på fel mördare.
————————–
Läs även andra bloggares åsikter om Craig Rice, Rätt i rövarhänder, John J Malone

Read Full Post »

Vad är det för skit med wordpress?

Nu kan jag inte länka? Just idag också, när jag ville hoppa in i läsarrecensioner versus kritiker-debatten.

Men youtubeklipp går plötsligt bra igen, så jag passar på att lägga ut finaste Alan Shore och Denny Crane från Boston Legal som vi kollar på här hemma just.
———————
Läs även andra bloggares åsikter om wordpress, Boston Legal, Alan Shore, Denny Crane, tv, James Spader, William Shatner

Read Full Post »

En förtjusande ung man — Claes Bäckström

Det är fysiskt jobbigt att läsa om lille Claes uppväxt på 1930-talet. Som oäkta barn till en fin herre hämtas han hem från barnhemmet för att bo med sin mor, mormor, morbror och sina mostrar. Den ena är elakare än den andra och i huset råder krigstillstånd. Mamman Ella talar inte med sin mor, de kan inte ens vara i samma rum. En av mostrarna har för vana att skälla ut alla varenda kväll. Morbrodern Helge har lungsot och blir tyckt synd om. Han kan plåga och förnedra Claes hur mycket han vill utan att någon säger ifrån.
En dag kommer en arbetskamrat till Ella på oväntat besök. Hon får syn på Claes och frågar glatt om det är en främmande pojke på besök. Blodröd i ansiktet och med en hätsk blick på sin son svarar Ella att ”ja, det är en främmande pojke på besök”.
Senare i livet ska Claes bli förnekad ännu en gång. Sent omsider, jag tror han är 28 år då, förälskar han sig i skinnknutten Roger, 17 år. Tafatt och trevande, med hjälp av musik och alkohol, inleder de ett förhållande. Det ska bli Claes Bäckströms enda längre kärleksförhållande, någonsin. Han låter sig bli slagen och bestulen, han är besatt av Roger och av att äntligen leva ut de känslor han förnekat så länge, även om det förstås sker i smyg och rädsla för att någon ska förstå. Så träffar Roger en mörkhårig liten flicka, och avfärdar Claes med orden:
— Vi här umgås inte med bögar!

Det här är en bok som kommer att stanna kvar hos mig länge. Om det finns nån gay-kanon (?) så platsar den där. Och allt är inte elände. Claes Bäckströms kärlek till teckningen och konsten är fint skildrad. Han reser till Italien, njuter av Michaelangelos David, Sixtinska kapellet, de vackra unga männen. Ibland är det roligt också. Som när Claes gör lumpen på K4 i Umeå, tappar kontrollen över hästen och stormar in på kaserngården. Han väntar sig en utskällning av det befäl som står där, men när utskällningen inte kommer blir Claes så lättad att han kommer, i kronans kalsonger, på hästryggen.
En förtjusande ung man är illustrerad med Bäckströms egna teckningar. Jag skulle vilja se en utställning med honom, men får till min förskräckelse veta att det brunnit hemma hos Bäckström för några år sen.

Read Full Post »