Nej, denna Jean Rhys blev en besvikelse. Trots språkbehandlingen (jag överser med lite slarv i den svenska översättningen), de vassa iakttagelserna, miljöbeskrivningarna av ett toftigt, fattigt liv i 1920-talets Paris och London, och den mycket trovärdiga skildringen av isande ångest och handlingsförlamning.
Men jag står bara inte UT med huvudpersonen, Julia Martin. Hennes självömkan och tiggeri blir för mycket för mig. Jag äcklas av hennes sätt att haka på män och försöka förmå henne att ge henne pengar, hennes självupptagenhet och hennes fixering vid sitt falnande utseende. Det blir för deprimerande och för bittert. Jag vill ruska henne och skrika: Skärp dig för fan!
Bättre kan du, Jean.
—————————
Läs även andra bloggares åsikter om Jean Rhys, Efter Mr MacKensie
Efter Mr MacKenzie — Jean Rhys
juli 15, 2010 av snowflake
förstår av inläggets inledning att du har stor inblick i Rhys författarskap.
i min londonläshög vid sängen ligger biografin* som är döpt efter hennes favoritparfym. hann ungefär halva innan jag åkte på sommarledighet och det var intressant att lära känna personen bakom namnet på omslaget till storfavoriten wide sargasso sea.
*min fråga är alltså: har du läst den? : )
hej Mind the book, och förlåt för sent svar. Är på semester och uppkopplingen försvann när jag skulle svara förra veckan.
Anyway, ”stor inblick” är för mycket sagt, även om inblicken ökat sen din kommentar. 😉 Jag har läst Wide Sargasso Sea ett par gånger, en novellsamling som heter Sov av sig ruset damen som jag blev väldigt glad i, den här, och nu i sommar Good morning midnight som har samma teman som Efter mr MacKenzie men där jag tycker bättre om huvudpersonen och därför om boken. Så allt som allt tycker jag absolut att det det är värt att läsa Rhys.
Jag har också haft självbiografin på beställningslistan, jag vill gärna läsa den, men har ännu inte gjort det. Kanske har du redan hunnit göra det… När jag kommer tillbaka till civilisationen ska jag läsa ikapp på alla bokbloggar!
[…] samma ämne — ensam deprimerad alkoholiserad engelsk kvinna på deken i Paris — som i Efter mr MacKensie, men plötsligt tycker jag om det. Varför? För att hon har mer självrespekt, Sophia Jansen? […]
[…] tar till flaskan hon också. Emily påminner mycket om Jean Rhys huvudpersoner Sophia Jansen och Julia Martin. (Jag tänker i mitt stilla sinne att den där vanan med en drink före middagen, som lätt blir […]