Weather in the streets — Rosamond Lehmann

Det har gått många år sedan Olivias första dans. Nu är det 1930-tal och hon bor i London, är gift men separerad sedan en tid från maken Ivor. Hon bor hos väninnan Etty och hankar sig fram som assistent åt fotografen Anna, som är mycket skicklig men för sur för att bli populär.
En dag ringer Olivias mor och berättar att fadern är mycket sjuk. Olivia hastar till tåget och reser hem. På tåget träffar hon Rollo Spencer, som hon var förälskad i som flicka. Han är numera gift, förstås, men de inleder en relation.

Boken är uppbyggd i fyra delar. Resan hem, med en middagsbjudning hos familjen Spencer med starka återklanger från dansen i Invitation to the waltz. Det var senaste gången Olivia var där. Så kärlekshistoriens inledning, hur de stjäl sig till stunder, luncher, kvällar, några enstaka nätter och så äntligen en resa tillsammans till Österrike.
Tredje delen handlar om när Olivia upptäcker att hon är med barn. Hon vill egentligen ha barnet, men vet att Rollo inte vill och söker därför upp en läkare hon på hemliga vägar fått veta utför aborter. För att ha råd pantar hon smaragdringen hon fått av sin älskare. Under hela denna tid, med illamåenden och ensamhet i London, får hon aldrig några svar på sina brev och telegram till Rollo. Istället står lady Spencer en dag på trappan. Dialogen mellan dessa två kvinnor är magnifik och så djupt engelsk. Artighet in i döden även i de mest såriga konfrontationerna.
Fjärde delen handlar om slutet på kärlekshistorien. Om det nu är slutet?
Rosamond Lehmann är en mästare i att skildra underströmmar, hon är enormt begåvad. Ändå får den här boken inte riktigt lika högt betyg av mig som den förra. Kanske är det bara värmen.
————————————–
Läs även andra bloggares åsikter om Weather in the streets, Rosamond Lehmann, abort, smaragdring