När hettan är outhärdlig (och jag tål den väldigt dåligt) och man ändå förväntas fungera och prestera, då går all kraft till det och inga hjärnceller blir kvar för att sysselsätta sig med bra böcker. Det är slöseri att läsa bra böcker, för jag förmår inte att uppskatta dem som jag annars skulle gjort. Och dåliga böcker vill jag ju inte läsa. Finns det någonsin en passande tid för dåliga böcker?
Lösningen på detta dilemma är förstås att läsa OM några av sina bra böcker. Gärna såna man kan utan och innan.
Så jag läser om Josephine Teys underbara Oskulden bedrar, där en stillsam småstadsadvokat plötsligt får två underliga klienter: mor och dotter Sharpe som påstås ha kidnappat och piskat en ung flicka för att tvinga henne att bli deras hushållerska. Denna Betty Kane ser ut som oskulden personifierad, medan the Sharpes alltså är ett udda inslag i stadsbilden redan innan hela affären brakar loss. Det blir inte lätt för Robert Blair vid Blair, Hayward och Bennet, som annars mest ägnar sig åt testamenten och golf.
Att träffa Marion Sharpe, som ser ut som en zigenerska, hennes sträva och lätt skrämmande mor med alla bra kapplöpningstips, den 40-årskrisande Robert och inte minst Ben och Stanley, bilmekanikerna som rycker ut när pöbeln bestämmer sig för att ta lagen i egna händer, det är som att återknyta bekantskapen med gamla vänner. Jag gillar också beskrivningarna av hur pressdynamiken fungerar och kritiken mot rättssystemet, och försöker ha överseende med tidstypiska idéer som att en viss sorts ögonfärg är liktydig med nymfomani och att det är en rejäl dos Englands-romantik.
Dessutom: en deckare som håller spänningen uppe utan att det sker ett enda mord. Jämför det med vad som skrivs nu!
Och så lyckades jag fylla en lucka i min Sayers-samling med att beställa hem Pinsamt intermezzo på Bellonaklubben. Det är inte nån av de bättre, går inte att jämföra med mästerverket Kamratfesten, men jag vill naturligtvis ändå ha den. Och så blev jag så glad att jag fick den med just detta omslag! Även här minns jag grundintrigen, så jag kan lugnt njuta av allt det andra.
—————————-
Läs även andra bloggares åsikter om Josephine Tey, Oskulden bedrar, Dorothy Sayers, Pinsamt intermezzo på Bellonaklubben, deckare, the Golden Age, omläsning
nytt för mej..
Båda två? Om du ska prova en Sayers så är det bra att börja med Oskuld och arsenik.
Angående Tey så rekommenderar jag denna, eller Den misstänkte https://snowflakesinrain.wordpress.com/2009/07/21/ar-detta-mikael-persbrandt/ eller En gammal skandal.
Om man överhuvudtaget är lagd åt brittiska Golden-age-deckare, alltså. Alla är ju inte det.
Kanske du gillar Agatha Christie? Båda dessa damer är bättre, enligt mig.
Ljudbok och sommarpratare är ett bra alternativ till ”vanliga” böcker:)
Det är inte formatet som är problemet, det är innehållet. Jag kan inte hålla mer än tre spår i huvudet samtidigt i denna hetta.
Men sommarpratarna har jag glömt bort, tack för påminnelsen!
Tack för det introt, jag har som sagt beställt godsaken…
Och tack för frågan ”Finns det någonsin en passande tid för dåliga böcker?” Nej, nej och åter nej. Jag hade tänkt skriva ett helt inlägg om det, nu får det allt bli av med din lilla ”kick”.
Hoppas du gillar!
Min far hävdar att dte är nyttigt att läsa en dålig bok ibland, för att uppskatta de bra bättre. Men jag vet inte… jag tycker det räcker med att variera mellan bra — väldigt bra — fruktansvärt bra. 🙂
Blev väldigt sugen på att läsa oskulden bedrar…
Den är så skön! Prova.
[…] mer om Josephine Tey HÄR på Upsons hemsida. På denna blogg finns skrivet om Den misstänkte och Oskulden bedrar och lite blandat. Läs även andra bloggares åsikter om Josephine Tey, Nicola Upson, An expert in […]
Vilken fin bild på Sayers-boken. Blir lite avis för jag har en tråkig bild som jag i nuläget inte ens minns (och inte orkar jag leta reda på boken för att kolla). Har dock samma upplaga av Oskulden bedrar och den är verkligen grymt bra. Jag gillar verkligen den boken med underbara karaktärer och suverän story. Om du inte läst Skön som synden av Tey så kan jag rekommendera den, också.
Skön som synden har jag missat, är Grant med i den? Han är ju med i en ytterst liten biroll i Oskulden bedrar.
Och omslaget är fint, ja. 🙂 Jag fick fatt i Naturlig död? med samma typ av omslag förra året.
[…] En gammal skandal, men finner den inte. Inte heller min andra favorit-Tey, Oskulden bedrar, som jag läste om sommaren 2010.. De kommer väl fram vad det lider, men just nu känns det retfullt. En tredje Tey, […]
[…] sen sist, men nu läser jag om Josephine Teys fina Oskulden bedrar. Jag har skrivit om handlingen här. Denna gång njuter jag mycket av miljöbeskrivningarna och blir återigen tårögd när […]