Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 6 juli, 2010

Vad händer när en passionerad, genialisk konstnärssjäl möter en likadan? Därtill med samma födelsedag.
Det slår gnistor förstås, det tänds eldar, stora flammande bål, som slukar allt i sin väg. Nej, inte allt. Inte Konsten. Kärleken till Konsten är ändå starkare än den mest passionerade kärlekshistorien.
Käbi Laretei träffar Valentin Olsson i december 1958 och de börjar omedelbart brevväxla och avslöjar sina intima hemligheter för varandra. Hon ser så klart att här är det farligt, här är det något som kan komma emellan henne och hennes man, hennes familj med den lilla dottern. Ändå blir det så. Ett år senare är konsertpianisten Laretei omgift med den store regissören.
Ytterligare tio år senare är de skilda. Varför? På sin ålders höst sitter de i långa vänskapliga samtal och diskuterar varför det inte gick.
Den här boken består av Käbi Lareteis och regissörens brev till varandra, och hennes dagboksanteckningar. Båda kan formulera sig så vackert och levande, särskilt hon. Både hittar så väl i sina egna psyken, analyserar sina känslor, är besatta av ärlighet (igen, särskilt hon).
En mycket fin liten bok av en mycket spännande kvinna som tar sin konst på stort allvar. Ett citat från ett av de tidiga breven, där hon spelat in ett tv-program och var helt förbluffad av hur nöjda alla andra var efteråt:
”Hur fan kan det vara improviserat och otvunget när man inte noggrant har repeterat — kan _ni_ tro att det är möjligt?”
——————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Read Full Post »