Jag kan inte sätta fingret på exakt vad det är som tjusar mig så, men på sommaren måste jag läsa om Romarriket. Conn Igguldens bok/böcker är inga mästerverk, men de har alla de där ingredienserna jag vill ha. Striderna, maktspelet, ”äran”, kärleken, lojaliteten. Trånga smutsiga gränder i Rom, svärdskamper i torn, intrigerande senatsmedlemmar i togor, vackra kvinnor som kan dra en kniv, kamratskapet och rivaliteten. I andra sammanhang tycker jag nästan alltid att snack om att ”vara en man”, ”slåss som en man”, ”dö som en man” är fjantigt och förlegat, men sätt det idealet innanför en bröstsköld och så ett par sandaler till det så kan jag inte motstå.
Den här historien handlar om pojkarna Gajus och Marcus, som växer upp till män. Gajus är förstås Julius Caesar, och Marcus är… ja, det avslöjas först på sista sidan.
Plus till Iggulden för att han i efterorden berättar var han hållit sig till historiska fakta och var han fabulerat fritt.
———————-
Läs även andra bloggares åsikter om Conn Iggulden, Rom, romerskt, Julius Caesar, Roms portar, sandaler
Blod, svett, och centurioner
juni 7, 2010 av snowflake
11 svar
Kommentera
Mest lästa inlägg
Senaste kommentarer
Hanneles bokparadis om Sofi Oksanen: Norma Hanneles bokparadis om Sofi Oksanen: Norma styleonfile om Sofi Oksanen: Norma snowflake om Vad jag läser just nu styleonfile om Vad jag läser just nu mycket om
Följ mig på Twitter
Mina tweetsPå twitter
Fel: Twitter svarade inte. Vänta några minuter och uppdatera den här sidan.
Kategorier
- Almapristagare (2)
- amerikansk politik (18)
- Ann Cleeves (8)
- Ann Patchett (11)
- Augustpristagare (2)
- Azar Nafisi (2)
- Årets första bok (8)
- barnböcker (20)
- böcker (1 202)
- böcker med färg (13)
- Best of 2008 (5)
- Best of 2009 (22)
- Best of 2010 (22)
- best of 2011 (21)
- Best of 2012 (13)
- best of 2013 (9)
- Best of 2014 (18)
- best of 2015 (24)
- best of 2016 (10)
- besvikelse (5)
- bibliotek (12)
- bibliotekslån (4)
- biografier (22)
- bipersoner värda att minnas (12)
- bloggosfären (35)
- bok blir film (45)
- bok blir tv (8)
- bok i bok (11)
- Bokcaféer (7)
- bokhandlar (14)
- bokhyllor (12)
- bokinköp (83)
- bokomslag (16)
- bokrea (10)
- Buffy the vampire slayer (8)
- C S Lewis (6)
- Carol Shields (6)
- Charlaine Harris (19)
- citat (20)
- Curtis Sittenfeld (7)
- dagböcker (18)
- Daphne du Maurier (13)
- deckare (161)
- Dennis Lehane (8)
- deprimerade författare (4)
- det här med Gud (7)
- Doris Lessing (21)
- Dorothy Sayers (36)
- DOROTHY/OZ-samlingen (6)
- Douglas Sirk (6)
- dramatik/teater (11)
- Eleanor Roosevelt (5)
- Else-Britt Kjellqvist (2)
- enkäter (17)
- essäer (4)
- essäer med mera (7)
- facklitteratur (30)
- fantasy (49)
- Författare jag träffat (10)
- författarfoton (4)
- författarframträdande (29)
- författarkoppling (50)
- film (76)
- Frieda Hughes (5)
- GATSBY-samlingen (7)
- George Orwell (2)
- George R R Martin (7)
- Gillian Flynn (5)
- Gilmore Girls (15)
- graphic novels (12)
- hyllvärmare (2)
- I Corren (23)
- James Tiptree (6)
- Japan (9)
- Jean Webster (2)
- Jerusalem/Israel (21)
- Joanna Russ (4)
- Josephine Tey (8)
- Joyce Carol Oates (26)
- Julböcker från jobbet/klubben (8)
- Karl Ove Knausgård (4)
- klassiker (25)
- Klassiska kvinnor (9)
- konst (27)
- kristet (27)
- Kristian Lundberg (7)
- Lämnar oläst (12)
- Läsning om läsning (7)
- Läsrapporter (55)
- listor (11)
- litteraturorienterat (60)
- livet (94)
- Majgull Axelsson (1)
- Margaret Atwood (1)
- Masada-samlingen (2)
- meta (55)
- Michael Chabon (8)
- Mina läsår (2)
- Mo Hayder (8)
- Modesty Blaise (8)
- mormor/farmor (11)
- Muriel Spark (4)
- musik (46)
- New York (7)
- Nicola Griffith (5)
- nobelpristagare (66)
- norskt (14)
- noveller (34)
- Octavia E Butler (17)
- Olga Tokarczuk (6)
- omläsning (38)
- opera (6)
- paranoia (10)
- Patricia Briggs (9)
- Patricia Highsmith (4)
- Patti Smith (13)
- persiskt (4)
- Philip K Dick (8)
- poesi (53)
- presidentfruar (22)
- quiz (4)
- radio (38)
- Robert Graves (4)
- romerskt (9)
- Rosamond Lehmann (12)
- science fiction (104)
- science fictionkurs (12)
- Selma Lagerlöf (10)
- serier (20)
- Shaun Tan (1)
- Sherman Alexie (11)
- Siri Hustvedt (10)
- självbiografiskt (68)
- skräck (24)
- Sofi Oksanen (9)
- Star Trek (8)
- Stephen King (13)
- Sylvia Plath (11)
- systrarna Mitford (16)
- Tana French (6)
- Tawni O'Dell (9)
- The ALICES (7)
- Toni Morrison (5)
- tv (163)
- tysk litteratur (8)
- Ulla Isaksson (8)
- urban fantasy (19)
- Ursula K LeGuin (19)
- utställningar (10)
- vampyrer (25)
- Virginia Woolf (5)
- W Somerset Maugham (15)
- Wislawa Szymborska (4)
Arkiv
Sidor
-
Meta
Jag brukar vara noga med att inte spoila men var helt sker på att min kompis läst ut boken och utbrister ”Förstod du att Marcus var…?”. Om blickar kunde döda…
*Gapskrattar*
Åh, nej! Det är då man önskar att man kunde hala tillbaka orden in i munnen. 🙂
Har du sett tv-serien Rome? Hur bra som helst. 🙂
O ja! Två gånger om. Underbar och jag tycker vi kollar lite på Ciaran Hinds:
Jag är inte speciellt intresserad av Romarriket faktiskt, och det har alltid irriterat mig. Jag vill liksom tycka det är spännande, men jag tänker bara ”Julius Caesar – jaha?” ”Gladiatorer – jaha?”… Ben Hur är det enda som jag tyckte är lite intressant (men det kan bero på halvnakna män som ror, det kan det faktiskt). Den grekiska antiken tycker jag dock är oerhört spännande. Jag kan faktiskt inte förstå varför jag inte kan uppbåda samma intresse för Romarriket.
Min lillebror är dock helt såld på Romartiden, och gillar verkligen de här böckerna av Iggulden. Jag har läst denna bok, och halva andra delen, men sen var det inte tillräckligt spännande för mig, så jag gav upp. Tv-serien Rome har jag dock sett, och det var nog första gången det liksom spratt till lite i mig. Nästan spännande.
Iggulden har skrivit en serie om Djingis Khan också. (Eller om det var Attila? Nej Djingis var det nog.)
Vixxtoria
Grekerna skulle jag vilja tycka lite mer om… 🙂
Vad är det du tycker är spännande? Dramerna och litteraturen, eller mytologin, eller vad?
Jag minns en julkalender med Sif Ruud och Johannes Brost, där de berättade grekiska myter och deras koppling till stjärnbilderna. Denb tyckte jag om.
Jag tror det är julkalendern med Ruud och Brost som är själva anledningen till att jag gillar den grekiska mytologin. Jag var åtta år då den gick, tror jag. Jag minns att jag stövlade iväg till biblioteket och ville läsa ”boken”, men det fanns ingen (serien blev långt senare till böcker under namnet Hjältar och monster på himlavalvet). I stället fick jag en jättetråkig upplaga av Iliaden i handen (och sen dess har jag alltid varit skeptisk till just Iliaden).
Senare har jag fascinerats av de gregiska dramerna. Och jag är ju inte fanatisk vad gäller grekerna heller precis, men jag tycker åtminstone att de är intressanta. Och jag kan verkligen inte begripa varför romarna inte fascinerar mig. Det är liksom ett sånt där privat mysterium som jag försöker begripa mig på 😉
Jag ska hålla dina tips i minnet. Jag Claudius har jag förstås sett, men inte kommit mig för att läsa. Det blir nog så småningom. (Jag har inte ens sett tv-serien. Den ska visst vara bra. Är den det?)
Redan som åttaåring hade du snappat att det brukar finnas en bok bakom, alltså. Vad roligt. 🙂 Men att sätta Iliaden i händerna på en åttaåring är ju snudd på kriminellt… Kanske var det medvetet för att bibliotekarien ville skydda dig från Medea och Oidipus?
En av sakerna jag gillar med romarna är att de är såna livsnjutare. De äter och dricker och festar och bedriver älskog dagarna och nätterna igenom. (När de inte slår ihjäl varandra, förstås.) Jag gillar det där omfamnandet av nöjen, att livet var till för att roa sig och att deras gudar uppmuntrade det också.
Jag tycker mycket om tv-serien Jag Claudius. Första gången jag såg den var jag alldeles för ung, och blev jätterädd när Caligula (John Hurt) blir mordgalen. Den är rätt teatralisk i sitt skådespeleri, framför allt i början medan Augustus fortfarande lever, så om man ser den för första gången år 2010 får man vara beredd på att den känns gammeldags.
Först låångt senare förstod jag att den baserades på en bok, och Robert Graves verkar ha varit en kul typ vars föräldrar var några bohemiska haschare (eller var det han själv?). Han bosatte sig i alla fall på Capri eller nån annan italiensk ö.
Hm. När jag tänker på saken undrar jag om det inte var första (och enda) gången jag nånsin frågat om ”boken bakom filmen”. (Jag har liksom mer letat reda på den i bibliotekskatalogen senare.) Möjligen kan jag ha fått idén från att Lyra (hette hon inte så?) satt och läste ur en bok.
Och okej. Om det är det hedonistiska du går igång på så kan jag förstå att du föredrar romarna framför grekerna. Jag tror att jag har något slags motstånd mot överdådet och svulstigheten. Det tilltalar mig inte riktigt. Men jag tycker å andra sidan tidsperioden är oerhört intressant. Jag har ju läst en hel del religionshistoria, och det är ju omöjligt att läsa om den tidiga kristendomen utan att ha romarriket i bakhuvudet. Mycket av de tidiga kristna texter som skrevs har ju tydlig polemik mot det grekisk-romerska.
Men jag tror egentligen det är den där beundran som romarna har för det grekiska som stör mig. De hittar liksom på sämre kopior av grekiska myter och gudar och dikter. Lite som när de gör Hollywoodfilmer på europeiska succérullar 🙂
Äsch, jag väntar helt enkelt på att det liksom ska klicka mellan mig och Rom. Att jag ska bli förälskad liksom. Jag planerar sedan flera år en resa till Rom för att se vad som händer (och mitt i det där planerandet fick jag barn och sen har det känts som lite dålig tajmning. Men Rom ligger antagligen kvar några år till.) Det är särskilt katakomberna jag är ute efter, men jag antar att jag kanske blir mer knockad av Colosseum. Jag besökte amfiteatern i Verona för några år sen, och det var en upplevelse. Jag tänker mig att Colosseum ska var något liknande. (Alltså jag är ju väldigt väldigt förtjust i italiensk mat och konst, så jag begriper inte varför inte romarriket fascinerar…)
Förresten, har du läst Jag, Claudius av Robert Graves? Bra start. Hadrianus minnen av Marguerite Yourcenar är också väldigt bra.
Vixxtoria,
här ett smakprov från I, Claudius med mina favoritkaraktärer:
I en fruktansvärt bra italiensk film/tv-serie, The best of youth, utspelar sig en dramatisk scen i Colosseum. 1:29–1:31 här i trailern (blunda inte).