Några ord till om Ursula K le Guin

Hennes samlingsbok av essäer, tal och recensioner från 1970 och 1980-tal heter Dancing on the Edge of the World, och är i mina läsarögon väldigt fin. Som tidigare sagt; är ämnena i huvudsak resande, litteratur, feminism och socialt ansvar. Jag fastnar för många texter, kanske allra mest för dem som handlar om resande. Nej, inte rymdresande, trots att Le Guin gärna rör sig inom science fiction-genren, utan helt vanliga resor. Som att köra mellan Oklahoma och Georgia. Eller att fotvandra i England, till Stonehenge. Det är underbar läsning, och jag vill genast köpa biljetter och ge mig ut!
I recensionerna passar Le Guin på att skåpa ut två av min älskade Doris Lessings science fiction-romaner, de som ingår i Canopus-serien. Den enda som finner nåd är The Marriages between zones three, four and five, som jag skrivit lite om här. (Att läsa det påminner mig om att jag aldrig läst ut den serien, jag har aldrig riktigt fallit för den trots att kombinationen Lessing och sf i teorin borde få mig att börja dregla. Märkligt. Men Le Guin får mig att lite förstå varför.)
Sen har Dancing on the Edge of the World förstås den bieffekten att jag vill läsa en massa annat som hon skriver om. Alcotts Unga kvinnor till exempel, hur kan jag inte ha läst den?? Och Ursulas egen mammas böcker verkar jättespännande, om indianska myter från Kalifornien. Theodora Kroeger heter hon och var över 50 år innan hon började skriva.
———————-
Läs även andra bloggares åsikter om Ursula K Le Guin, Theodora Kroeger, Doris Lessing, att resa, Dancing on the Edge of the World, feminism, resande, socialt ansvar, litteratur, essäer, recensioner, tal