Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for maj, 2010

Bloggen fyller två år

Grattis kära lilla blogg! Snowflakesinrain fyller två år idag. Det roligaste med bloggen är fortfarande att diskutera med andra läsare/bokbloggare och så tycker jag helt egocentrerat att det är kul att gå tillbaka och läsa vad jag själv tyckte om någonting.
Lite statistik: Detta blir det 943:e inlägget. Jag hade tänkt ge en bok till den som skrev den 5000:e kommentaren, men klantade mig så att det blev jag själv. Sen tänkte jag ge till den 6000:e, men det blev min egen dotter så det kändes fånigt. Nu är det 6 103 så kanske blir det till den 7000:e då.
I år har jag inte varit med i några särskilda utmaningar, det är på sätt och vis lite trist men också skönt att vara utan press. Busiest day var söndag 4 april då Svenskans korsord tydligen hade tema Sylvia Plath.
En av de roligast diskussionerna var denna: Lesbisk subtext i Naturlig död?
Om hela bokbloggosfären tycker jag att det var en väldig fart i höstas, men att det blivit stillsammare under våren. Vi får se hur det blir året som kommer.
—————–
Läs även andra bloggares åsikter om

Annonser

Read Full Post »


Herregud, vilken poet! Vilken målare!
(Bilden är gammal, hon var 60 år när hon dog 2003.)
Gunnar Harding har gjort ett jättejobb med dikter på lösa lappar i en kaotisk lägenhet och gett ut Tröst för ett tigerhjärta. Han skriver också väldigt fint om Margaretas liv, uppväxt i Luleå med frireligiösa föräldrar som ville att hon skulle ”bli något fint”. Det blev istället Konstfack, och herregud vilka målningar! Bokomslaget föreställer hennes mor som blir befruktad av Gary Cooper (kan vara ett skämt ;-)), nio månader innan Margareta Renbergs födelse. Varje detalj är betydelsemättad,

Anna Hallberg har skrivit bra i DN och Erik Bergqvist i Svenskan.

Dessutom får jag veta att hon ställt ut hos Galleri Marianne Ahnlund som låg i Umeå under många år och jag borde alltså haft tillfälle att se Renbergs utställningar, men det har jag alltså inte gjort. Damn. Marianne Ahnlund är den gallerist som på stående fot lät mig köpa en tavla på avbetalning för många år sen, så henne minns jag med värme.
————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Read Full Post »

En liten flicka med svart hår och gröna ögon tycker om att fiska krabbor. Inget av de andra barnen vill leka med henne och flickan kan inte förstå varför. Hon uppfinner en låtsaskompis för att slippa vara ensam.
*
Sofia är den extremt framgångsrika författaren, ständig bästsäljare, stenrik och vacker — men fortfarande är det ingen som vill vara med henne. Och när ”vännerna” först lämnar återbud en efter en till middag, och hon sen får sitta ensam på restaurang på sin födelsedag, ja, då skulle Sofia helst ändå vilja vara ensam.
Problemet är att då kommer låtsaskompisen tillbaka. Svartsjuk och aggressiv.
*
Det här är inget för sena nätter eller ensamma kvällar. Jag blir rädd.
Det här är den tredje boken jag läser av Roman, och jag gillar dem ganska bra. Egentligen är det det psykologiska han skildrar allra bäst, mänskliga relationer, men skräckmomententen behövs också. Den första, Vigilante, handlar om en kille som lossnar totalt och börjar spöa upp folk som han tycker uppför sig illa. Den andra handlar om en kille som är paniskt mörkrädd och ger sig ut i skogen för att försöka bearbeta sin skräck. Han från Mörkrädd kommer tillbaka i den här, sånt är kul.
—————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Read Full Post »

Fotoutmaning!

Nilla utan punkt har skickat vidare en utmaning som går ut på att visa den tionde bilden i sitt fotoarkiv. (Jag fick leta i ganska många fotoarkiv för att hitta en nummer 10 som inte visar nån människa.) Here goes: bilden föreställer en plats där jag tillbringat många timmar av mitt liv. Troligen har många som läser detta också varit där, men kanske inte tittat uppåt?
Evig ära till den som kommer på vad bilden föreställer, och den som vill får gärna fortsätta utmaningen. Alltså: tionde bilden i ditt arkiv.
—————–
Läs även andra bloggares åsikter om ,

Read Full Post »


Detta är en film på en pjäs av min käre Sherman Alexie. Ett inlägg hos Ylvas läsdagbok utlöste ett starkt Alexiebehov just nu. Jag har hans senaste bok, War dances, som jag tänkt spara till i sommar, men nu vet jag inte om det går…
Filmen Smoke signals hade utgått ur sortimentet när jag kollade sist för nåt år sen. MEN: nu fanns den plötsligt hos cdon.com! HURRA!
———————-
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Read Full Post »

I lagens limo är Michael Connellys första (?) bok om Mickey Haller, försvarsadvokat i Los Angelses. Jag har älskat hans böcker om Hieronymous Bosch, alla ända fram till Räven som blev en besvikelse. Så jag hoppades på nytändning med den här nye hjälten.
Men nej. Först och främst har jag svårt att börja heja på en snubbe som tycker det är finfint att få ut knarklangare och misshandlare på gatorna. Sen tycker jag att Connelly är alldeles för långrandig. Han beskriver liksom allt, två personer kan inte träffas på en pub och beställa biff utan att han måste förklara hur de gick fram till bordet, hur sofforna såg ut, hur de resonerade sig fram till vad de skulle äta, hur servitrisen tar upp beställningen, hur hon sen kommer tillbaka med maten… ja, sådär håller han på. Jag antar att det ska föreställa lokalfärg, och att han beskriver faktiska platser i LA, men det blir väldigt omständligt.
Mickey Haller har naturligtvis en dotter, som är märkligt osynlig. Och övervakningsband översätts ”tejp”. Störande.
I lagens limo har absolut sina poänger, framför allt i Hallers vänskapsrelationer (inklusive två exfruar) men någon Connelly på topp är det ändå inte. Men jag läser ut den.
———————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »

Generalen väntar. Han sitter ensam och åldrad i sitt ungerska slott och väntar på sin gamle vän Konrad. I 41 år har han väntat. Och grubblat. Försökt förstå vad som hände den sista kvällen, och varför.
Konrad är på väg.
När generalen och Konrad var små var de oskiljaktiga. En vänskap så sann och nära att ingenting kunde skilja dem åt, trots att pojken som skulle bli generalen var rik och hade allt, medan Konrad var mycket fattig med föräldrar som försakade allt för hans skull. De följdes åt i skolan, de följdes till soldatutbildningen, och sedan generalen gift sig med Krizstina var Konrad en trogen och välkommen gäst på slottet. Det var middagar med vin och levande ljus, ända fram till den sista middagen.
Sándor Márai berättar sin historia i cirklar. Man får en glimt av en händelse eller en person, som sen återkommer några sidor senare och man får veta mer. Jag fastnar, jag vill veta vad det var som egentligen hände den där kvällen för 41 år sen. Miljön är ett gammalt Europa, före världskrigen. Men kejsardömet, det Habsburgska riket, är förstås lika dödsdömt som de två gamla männen.
Slutet av boken formar sig till en monolog: generalen summerar sitt liv. Konrads liv. Krizstinas liv. Musiken. Jakten. Kärleken.
”Allting upprepar sig, saker och ord går runt i cirklar, ibland cirklar de kring hela jorden och sedan möts de, berör varandra och avslutar något”, säger han liknöjt, oberört.
Bokoffer har skrivit mycket intressant om sin läsning av Glöd, och bjuder på flera fina citat.
——————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »

Older Posts »