Via Bokbörsen fick jag fort och lätt tag i Flicka i april av Kerstin Thorvall. Och blev jätteglad över att det var en samlingsvolym med de andra två; Flicka i Paris och Flickan i verkligheten. Jag slukade Flicka i april igår kväll, om den tafatta konstiga Lena som redan när hon fick sina första kritor som liten bestämde sig att bli modetecknerska. Hon åker till Stockholm och Sjöwalls reklamskola, där allt ska göras på ett visst sätt. Inte är hon särskilt bra på det, men när Lena hittar på sitt eget, snabba, impressionistiska sätt att teckna direkt med tusch börjar det hända saker. Här får jag ett par pusselbitar till om Thorvalls karriär, som jag efterlyste. (För jag läser förstås Lena som ett självporträtt igen, trots att hemorten har ändrats till norrländska Timreå och pappan fortfarande är i livet.)
Men mest är Flicka i april en berättelse om en blyg och konstig flicka som har fel kläder och inte kan bete sig sådär lättsamt och glatt som de andra flickorna, och absolut inte med pojkar. När en pojke är snäll med henne blir hon naturligtvis helt upp över öronen kär i honom. Här får man början på kärlekshistorien som blir äktenskapet i Oskuldens död. Jag förstår precis varför Flicka i april blev läst och älskad när den kom, jag tror jag läst den själv för länge sen också, men inte 100 gånger.
Thomas en vecka i maj hittade jag på ett lokalt antikvariat. Det ska bli spännande att läsa den också.
——————————
Läs även andra bloggares åsikter om kerstin Thorvall, Flicka i april, Thomas en vecka i maj, Flicka i Paris, Flickan i verkligheten, modeteckning
Mina Kerstin Thorvall-fynd
april 14, 2010 av snowflake
13 svar
Kommentera
Mest lästa inlägg
Senaste kommentarer
Hanneles bokparadis om Sofi Oksanen: Norma Hanneles bokparadis om Sofi Oksanen: Norma styleonfile om Sofi Oksanen: Norma snowflake om Vad jag läser just nu styleonfile om Vad jag läser just nu mycket om
Alice Walker Ann Patchett Battlestar Galactica best of 2014 best of 2015 biografi bok blir film böcker Carol Shields Charlaine Harris dagböcker Daphne du Maurier deckare Dexter Doris Lessing Dorothy L Sayers fantasy far-dotter far-son film författarkoppling förjävliga liv George Orwell Gilmore Girls Jerusalem Josephine Tey Joyce Carol Oates konst Krimalfabetet kristet kärlek Laura Bush lord Peter Wimsey Margaret Atwood meta Modesty Blaise mor-dotter mormor musik Nancy Mitford New York Ngaio Marsh nobelpristagare norskt noveller Octavia E Butler omläsning Patricia Briggs Patti Smith poesi presidentfruar psykisk sjukdom radio Rosamond Lehmann science fiction Selma Lagerlöf Sherman Alexie Siri Hustvedt självbiografi skräck Sofi Oksanen Sookie Stackhouse språk Stephen King Sylvia Plath systrarna Mitford Tawni O'Dell Tematrio tv Umeå urban fantasy Ursula K LeGuin vampyrer Virginia Woolf W Somerset MaughamFölj mig på Twitter
Mina tweetsPå twitter
Fel: Twitter svarade inte. Vänta några minuter och uppdatera den här sidan.
Kategorier
- Almapristagare (2)
- amerikansk politik (18)
- Ann Cleeves (8)
- Ann Patchett (11)
- Augustpristagare (2)
- Azar Nafisi (2)
- Årets första bok (8)
- barnböcker (20)
- böcker (1 202)
- böcker med färg (13)
- Best of 2008 (5)
- Best of 2009 (22)
- Best of 2010 (22)
- best of 2011 (21)
- Best of 2012 (13)
- best of 2013 (9)
- Best of 2014 (18)
- best of 2015 (24)
- best of 2016 (10)
- besvikelse (5)
- bibliotek (12)
- bibliotekslån (4)
- biografier (22)
- bipersoner värda att minnas (12)
- bloggosfären (35)
- bok blir film (45)
- bok blir tv (8)
- bok i bok (11)
- Bokcaféer (7)
- bokhandlar (14)
- bokhyllor (12)
- bokinköp (83)
- bokomslag (16)
- bokrea (10)
- Buffy the vampire slayer (8)
- C S Lewis (6)
- Carol Shields (6)
- Charlaine Harris (19)
- citat (20)
- Curtis Sittenfeld (7)
- dagböcker (18)
- Daphne du Maurier (13)
- deckare (161)
- Dennis Lehane (8)
- deprimerade författare (4)
- det här med Gud (7)
- Doris Lessing (21)
- Dorothy Sayers (36)
- DOROTHY/OZ-samlingen (6)
- Douglas Sirk (6)
- dramatik/teater (11)
- Eleanor Roosevelt (5)
- Else-Britt Kjellqvist (2)
- enkäter (17)
- essäer (4)
- essäer med mera (7)
- facklitteratur (30)
- fantasy (49)
- Författare jag träffat (10)
- författarfoton (4)
- författarframträdande (29)
- författarkoppling (50)
- film (76)
- Frieda Hughes (5)
- GATSBY-samlingen (7)
- George Orwell (2)
- George R R Martin (7)
- Gillian Flynn (5)
- Gilmore Girls (15)
- graphic novels (12)
- hyllvärmare (2)
- I Corren (23)
- James Tiptree (6)
- Japan (9)
- Jean Webster (2)
- Jerusalem/Israel (21)
- Joanna Russ (4)
- Josephine Tey (8)
- Joyce Carol Oates (26)
- Julböcker från jobbet/klubben (8)
- Karl Ove Knausgård (4)
- klassiker (25)
- Klassiska kvinnor (9)
- konst (27)
- kristet (27)
- Kristian Lundberg (7)
- Lämnar oläst (12)
- Läsning om läsning (7)
- Läsrapporter (55)
- listor (11)
- litteraturorienterat (60)
- livet (94)
- Majgull Axelsson (1)
- Margaret Atwood (1)
- Masada-samlingen (2)
- meta (55)
- Michael Chabon (8)
- Mina läsår (2)
- Mo Hayder (8)
- Modesty Blaise (8)
- mormor/farmor (11)
- Muriel Spark (4)
- musik (46)
- New York (7)
- Nicola Griffith (5)
- nobelpristagare (66)
- norskt (14)
- noveller (34)
- Octavia E Butler (17)
- Olga Tokarczuk (6)
- omläsning (38)
- opera (6)
- paranoia (10)
- Patricia Briggs (9)
- Patricia Highsmith (4)
- Patti Smith (13)
- persiskt (4)
- Philip K Dick (8)
- poesi (53)
- presidentfruar (22)
- quiz (4)
- radio (38)
- Robert Graves (4)
- romerskt (9)
- Rosamond Lehmann (12)
- science fiction (104)
- science fictionkurs (12)
- Selma Lagerlöf (10)
- serier (20)
- Shaun Tan (1)
- Sherman Alexie (11)
- Siri Hustvedt (10)
- självbiografiskt (68)
- skräck (24)
- Sofi Oksanen (9)
- Star Trek (8)
- Stephen King (13)
- Sylvia Plath (11)
- systrarna Mitford (16)
- Tana French (6)
- Tawni O'Dell (9)
- The ALICES (7)
- Toni Morrison (5)
- tv (163)
- tysk litteratur (8)
- Ulla Isaksson (8)
- urban fantasy (19)
- Ursula K LeGuin (19)
- utställningar (10)
- vampyrer (25)
- Virginia Woolf (5)
- W Somerset Maugham (15)
- Wislawa Szymborska (4)
Arkiv
Sidor
-
Meta
snowflakes in rain 
”Flicka i april” är en av de böcker jag läst om väldigt många gånger. Berättelsen om Lena – flickan annorlunda- som får om inte drömprinsen så i alla fall den unge man som många andra också svärmar för. Dessutom upptäcker hon sin talang- att hon har ett eget och unikt sätt att teckna på. Det är en positiv bok- annars handlar många av Thorvalls böcker om det som är svårt i ett liv- om jobbiga relationer, depressioner etc. Det är mycket inspirerande att läsa om dina Thorvall-fynd. Jag tänker också läsa om- mycket snart.
Ja, det är så roligt att läsa om tecknandet! Och jag ser hennes streckmänniskor, mjuka, fångade i en rörelse, framför mig när jag läser hur hon kämpar.
Jag behöver detta område i hennes böcker, ett område där hon är begåvad och lyckad och kompetent, för att orka med de där andra bitarna, som du skriver jobbiga relationer och depressioner. Och att hon förnedrar sig själv, det tycker jag är jobbigast att läsa om.
Men det gör hon inte i Flicka i april!
Vad spännande med ett Thorvall-dyk. Jag har inte läst henne jättemycket (och det är lite synd, och inte alls hennes fel, det beror nog mest på att folk som jag inte tycker så mycket om har tyckt väldigt bra om just Thorvall, och så har hon blivit guilty by association, liksom. Ja, förutom att jag faktiskt inte alls tyckte om de där mellanåldersböckerna som Gunnar vill inte klippa håret, då).
Men det där tafatta känner jag igen. Den där flickan som är konstig och blyg och blir till sig bara hon får någon som helst uppmärksamhet. Hon finns i alla de vuxenböcker som jag har läst i alla fall. Oavsett om det är i alla yttre detaljer överensstämmande med Thorvalls eget liv så tror jag väl inte att man drar för stora växlar om man ser det som en skildring av hennes inre? Att de olika böckerna är ett sätt att belysa och undersöka olika vinklar av hennes liv.
Jag tycker det är modigt och självutlämnande att skriva om den där taffligheten, och blygheten, och de där klumpiga misstagen och kärlekssökandet. Var modigt.
Tror du inte det var därför hon berörde? Och därför som hon orsakade så mycket debatt? Har vi inte alla någon klumpig och tafatt liten flicka inom oss, som vi skäms för att vi varit, eller kanske fortfarande är, och som vi desperat försöker dölja för alla andra? Påminner inte hennes skissade kärlekstörstande flickor många om en bild de inte kan förlika sig med, en del av dem själva de inte kan förmå sig att älska, inte ens att ömka?
Haha, gör jag en Holly Hock här nu? 🙂
Intressant det där med att man kan utsträcka sitt ogillande från människor man känner till vilka de läser.
Och i det specifika fallet Thorvall, så kan jag tänka mig att lika väl som hon befriat & bekräftat kvinnor som känt sig otillräckliga som mödrar, hustrur, älskande, så har kanske andra (dåliga) mödrar, hustrur, älskande använt henne som en sorts alibi.
Jag tror att du har helt rätt i det där om den klumpiga tafatta kärlekstörstande som man antingen identifierar sig med eller försöker låtsas som att hon inte finns. Så mycket känslor hon väcker! Klart det är provocerande.
Jag är ju sextitalist och saknar överblick över flickbokshjältinnorna före säg slutet på 1970-talet. Och själv ville jag mest läsa om spännande tjejer som gjorde spännande saker. Så jag vet inte hur mycket Thorvall bröt mot normerna där. Men jag vet att det finns nutida Lena Berg, jag ser spåren hos till exempel Lee Fiona i Curtis Sittenfelds En klass för sig.
Eller kanske en helt vanlig ”Snoflake-som-blir-uppslukad-av-vad-hon-för-stunden-tycker-är-spännande!”? 🙂
Du har rätt, det är mycket Sittenfeld (Sittenfield?) över Thorvalls figur(er). Det har jag inte tänkt på innan. Där tillkommer något annat som kan ha att göra med att jag har svårt för henne. Hur bra det än är så värjer jag mig mot att läsa om de där jobbiga flickorna som har ångest (Alice Munros hemska noveller, en del Atwood, t ex Kattöga, ofta Winterson, en del Inger Edelfeldt, det finns massvis med fler riktigt riktigt bra böcker, men där jag har svårt att liksom riktigt tycka om de där flickorna).
Jag vet inte om jag känner igen mig (kanske lite, inte så mycket), eller om jag bara får ont i magen av hur jobbigt allt är för dem. Hur de är tysta och klumpiga och utsatta för situationer och omständighet. Fula och dumma är de också (ja, mer baserat på deras egna beskrivningar, inte på att jag objektivt tycker det alltså), och älskar män som behandlar dem illa. Och blir mobbade eller i alla fall uteslutna och osynliggjorda av de tuffa flickorna. Det här är ju romanpersoner som man får anstränga sig för att inte förakta. Det är inga underdogs som man vill identifiera sig med. Det lyckligaste som händer i böckerna är att de slutar älska killen som behandlar dem illa, eller att de får komma in på ett behandlingshem för sina ätproblem eller skurna armar, eller att familjen flyttar och de träffar på en ny översittare på skolgården. Ändå är det ju flickor som har något slags driv i sig, eftersom det hela tiden puttrar på med det konstnärliga – skrivandet, tecknandet… som någon gång så småningom bär frukt.
Men jag minns inga flickböcker av Thorvall. Jag tänker just på de där politiskt korrekta böckerna om skilsmässobarn och föräldrakonflikter. De handlade oftast om pojkar (hennes egna söner har kanske stått modell? Det har jag alltid tänkt i alla fall). Jag minns inte att hon nånsin skrev om flickor då, eller i alla fall inget _specifikt_ flickigt. Men har jag fel på den punkten seglar säker Lena K E eller nån annan in och berättar för mig 🙂
Hrm. SnoWflake menar jag ju. Men ”Snoflake” kan du kanske använda som nick när du snyltbloggar någon gång? 😀
Ja, visst är det förskräckligt att det inte fanns något sätt att anteckna sina läsupplevelser innan bloggandet uppfanns (nu var jag ironisk igen).
Det är många saker som är underbara i Wägners bok, men någon direkt svält har jag ännu inte upptäckt. Soppa med fettdroppar som ser ut som tårar och sorgliga morotsstrimlor på pensionatet däremot. Jag är dock helt salig över att få uppleva en sån här bok. Jag hade förberett mig på råkost och tagelskjorta och ett tålmodligt genomlidande av de här 200 sidorna, men det är ju en helt vansinnigt rolig och bitsk bok!
Jag hinner nog tyvärr inte se så mycket av Prag, men jag ska visst bo på nåt hotell mitt inne i centrum, så att jag kan njuta av staden de 300 meterna eller vad det blir jag kan promenera fram och tillbaka varje morgon och kväll. (På bilderna av hotellet ser man slottet i bakgrunden, och möjligen är det inte photoshoppat). Och så har jag anmält mig till nån rundtur som ordnas en kväll, mest för att kanske få sitta ner och se något och bli körd till ett ställe med mat utan att behöva anstränga mig… Synd är det, för jag är väldigt förtjust i slott.
Ja.
Ja, jag vet precis vad du menar, den där krälande självdestruktiviteten som man absolut INTE vill identifiera sig med, usch och fy, det brukar jag sky. Men ibland är det ändå bra, även om gränsen ibland är mycket hårfin.*
Men menar du verkligen att hon finns i *alla* vuxenböcker du läst? Isåfall har jag kryssat på helt andra skär. Eller så har jag nån sorts blint öga för just den delen. Jag tänker på Vanessa och Virginia av Susan Sellers som jag läste nyss. Där tycker jag att det är så otroligt intressant att läsa om framför allt Vanessas målande och skapande. Men om man vill kan man ju läsa den med alla jobbiga kärleksrelationer i fokus, hon flyttar ju ihop med både älskaren och älskarens älskare (som sen gifter sig med Vanessa dotter, lärde mig Ingrid), jag menar hur förnedrande är inte det? Ändå läser jag glatt om hur hon målar & föder barn & gräver i trädgården & hänger med syrran och tycker att Vanessa är en stark kvinna.
Det kanske är nån romantik-gen som fattas hos mig.
* I Sittenfelds fall är hon på rätt sida i I en klass för sig, men på fel i Mina drämmars man.
Nej, så klart inte i _alla_ böcker jag läser (tvärtom, det här är ju inte den romangren jag främst söker mig till, utan det är i stället sådana böcker som jag högst motvilligt läser och ännu mer motvilligt måste inse är bra). Jag håller på med Mina drömmars man (mannen i mina drömmar? vad heter den?) just nu, så just den boken präglar mig för tillfället. I en klass för mig av Sittenfeld har jag inte läst (ännu).
Eller _alla_ böcker av Thorvall (förvirrad här, märker jag)?? Jag har nog läst en 4-5 vuxenböcker av Thorvall, så jag vill inte uttala mig alltför tvärsäkert om hela hennes författarskap. Men det är väl det där intrycket jag har så här långt, så att säga…
Virgina och Vanessa har jag framför mig. Jag känner mig inte alls redo för den ännu, men det är nog en bok jag kommer att läsa så småningom.
Du skrev: ”Den där flickan som är konstig och blyg och blir till sig bara hon får någon som helst uppmärksamhet. Hon finns i alla de vuxenböcker som jag har läst i alla fall.”
men nu förstår jag äntligen att du menar alla de Thorvallska vuxenböcker jag läst.
Menar du att du läser Mina drömmars man just precis nu?! Otroligt. Universum är i synk. Igen.
Ja, det menar jag verkligen att jag läser. Fast allra mest intensivt just nu läser jag Elin Wägners Pennskaftet. Herregud vilken otroligt bra bok!!!
(Eller rent konkret just nu förbereder jag en halvlång föreläsning som jag ska hålla i Prag i helgen.)
Pennskaftet är underbar! (Varför började jag inte blogga för tio år sen? Jag havskyr att inte kunna läsa vad jag tyckte, det är ett handikapp. Just nu är det en mening eller möjligen en scen som jag gräver efter i minnet. Nånting med mat, de svalt, de satt i ett kallt rum…)
Yngste sonen var i Prag häromveckan. Då var vissa delar avspärrade för Obamas och Medvedevs skull. Slottet bland annat. Men nu går det nog bra att besöka slottet, om du vill/hinner. 🙂
Vixxtoria
Pennskaftet har en lätthet i sig, en fart. Jag tycker att Elin Wägner är en så intressant person också, som kommit rätt orättvist i glömska. men det kom en antologi om henne nyligen, som du kanske sett, Det första fotstegets moder. På framsidans foto är hon ung och väldigt söt.
Ha det så bra i Prag, med eller utan slott. 🙂