Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 5 april, 2010

På i mitt tycke ganska goda grunder sågar Johanna Paulsson det slentrianmässiga tänkandet i sf-filmer som Avatar, i en kommentar om Rymd och ras. Sf-genren har kört fast i koloniala fantasier. Men det finns ju fantastiska författare, som diskuterar ras, kön, människovärde, slaveri, religion, sexualitet, makt och andra ämnen på ett helt annat sätt! Så där så att man känner hur hjärncellerna tar små skutt och omgrupperar sig till nya banor.
* Mitt främsta tips är Octavia E Butler. Ett av de senaste årens främsta fynd för mig. Love at first reading.
Jag har skrivit om hennes Wild Seed, Parable of the Sower och Parable of the Talent. Bättre än så blir det bara inte.
* Mitt andra tips är naturligtvis Ursula K Le Guin. Henne har jag älskat så länge att jag läst de flesta böckerna långt innan jag startade den här bloggen. Det enda inlägg jag kan gräva fram är om Unlocking the Air och lite lite om klassikern Left Hand of Darkness här.
* Mitt tredje tips är en annan underbar ny bekantskap: James Tiptree jr, pseudonym för Alice Bradley Sheldon, vars novellsamling Her smoke rose up forever jag har skrivit om här och här.
* Och för att runda av med en fjärde vill jag uppmana Johanna Paulsson och alla andra att prova en Nicola Griffith. Som Slow river eller Ammonite.
Men bäst av dem alla är nog ändå Octavia. Därför får hon vara med på bild.
————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Annonser

Read Full Post »

Justin Evans heter han och jag har läst debuten: En mörkrädd pojke.
Den handlar om George Davies, en nybliven far som inte vågar eller klarar av att hålla i sitt barn eller ens röra vid honom. Frun Maggie blir mer och mer frustrerad och orolig, och kräver att George går i terapi för att försöka komma över sin rädsla (och rädda äktenskapet). George masar sig iväg till terapeuten och berättar där att han gått hos psykolog förut, när han var liten. Då var han elva år och hans begåvade och excentriska far hade nyligen dött på en resa till Honduras. George var en utstött liten pojke, alldeles för dålig på att sköta sin personliga hygien och att dölja sin intelligens. Konstiga kläder hade han också, eftersom både mamman och pappan tyckte att sånt är oviktigt. Justin Evans är mycket träffsäker i sina skildringar av den där världsfrånvända akademikertypen, med flottigt hår och misspassande klädsel och färger. Typen som inte passar in och föraktar alla som gör det.
När den elvaårige George så får en vän är det något märkligt med honom. Ingen annan kan se honom, och vännen berättar underliga saker om Georges pappas död. Vännen vill också att George ska agera och hämnas sin far.
När jag började läsa den här tyckte jag att den var suverän. Det kryper i kroppan, det är spännande. Och det fortsätter att vara spännande, men jag tycker inte att Evans får ihop det riktigt på slutet. Jag har ett par frågetecken kvar. Men jag rekommenderar ändå alla som vill bli skrämda att läsa Evans.
——————–
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Read Full Post »