Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 18 januari, 2010

Ojdå, en award…

Ingrid har tilldelat mig en blogg-award… Tack! Men hjälp, vad ska jag hitta på nu? (Alla kedjebrev och uppmaningar av olika slag brukar göra ett totalstopp hos mig…)
Detta är reglerna: Kopiera ”awarden” till din blogg. Länka till den person som gav dig ”awarden”. Berätta 7 intressanta fakta om dig själv.- Välj 7 andra bloggare som du skickar ”awarden” vidare till. Länka till deras bloggar. Skriv en kommentar i respektive blogg så att ”awarden” uppmärksammas.

Vad som är intressanta fakta om mig har jag ingen aning om, och de mest intressanta kanske jag inte vill berätta. 🙂 Men jag provar.
1. Jag fick mitt första barn när jag var 19 år och mitt tredje när jag var 25.
2. Jag avskyr gruppaktiviteter och alla typer av ”festligheter” där man bussas iväg på hemliga aktiviteter och inte kan fara hem när man vill.
3. Jag älskar att komma till en ny stad, ju större desto bättre, och gärna ensam. Då känner jag mig totalt fri.
4. Forest Whitaker har hälsat på mig.
5. Jag har en gång fått en erotisk novell publicerad. Under pseudonym. Tyvärr vann jag inte pengarna jag ville åt.
6. Jag har rökt inne i EU-parlamentet i Strasbourg, precis under rökning förbjuden-skylten.
7. Jag har ett svårartat auktoritetsproblem, en del av mig är fortfarande den där tonårstjejen som måste vara tvärtemot och uppkäftig även när hon/jag vet att det är väldigt väldigt korkat.

… och vilka ska då få en award, usch det är ju skitsvårt.
En går till Avantgardet för att hon skrev så fint om Octavia E Butler att jag var tvungen att läsa henne och därmed gjorde en av de Stora Upptäckterna.
En går till Fia Fia is reading för att hon är så härligt nördig med starka anglofila böjelser.
En vill jag ge till Jessica Ord och inga visor, för att hon rev den sista barriären mellan poesin och mig.
En går till Bokoffer bara för att jag gillar att läsa där (och är avundsjuk för att han bor i Berlin).
En vill jag ge till kontaktBoktipset ni na ni na ninanna för att hon såg till att det blev en bloggträff efter Winterson och för intressanta diskussioner.
En går till min lilla lillasyster Tea (19 år) som vågat lämna en pytteliten ort i Norrbotten för det stora äventyret i USA.
En går till min väninna Mia som fick igång mig med bloggandet vilket jag är väldigt tacksam för.
En är postum och går till David Gottlieb vars blogg jag följde med stort intresse och lika stor beundran. Det händer fortfarande att jag besöker den, där finns mycket.
——————————-
Läs även andra bloggares åsikter om ,

Read Full Post »

Frieda Hughes summerar sitt liv fram till 45 års ålder. En dikt för varje levnadsår, och en målning.
Dikterna känns som örfilar eller sparkar i magen. Starka & uttrycksfulla & gripande. (De påminner om mamma Sylvia Plaths men pappa Ted Hughes har jag inte läst så kanske påminner de om hans poesi också.)

Jag börjar som sagt gråta flera gånger. Det är så naket. Och så hemskt. Och så vackert.

My mother, head in oven, died,
And me, already dead inside,
I was an empty tin
Where nothing rattled in.

(1963, tredje året.)

I was a teenager in waiting, bursting
To have platform shoes an inch high,
(…)
By doubt and mousy hair
I found my home in books,
Where dreams were realised and looks
Were overlooked.

1972, år 13.

My father pointed at a mirror
Where my face pooled back at me
And told me I was beatiful.
Blinded by paternity
Made him the fool.

1975, år 16.

Frieda skriver kärleksfullt om sin far. Hon försöker få sin styvmor att älska henne, i åratal hoppas hon och längtar efter det men förgäves. (Det är så starkt skildrat att jag får lust att skrika ”jävla kärring, ser du inte vad du gör?”) Frieda skriver dikter, målar & spyr, gifter sig och sätter bo ute på landet, blir misshandlad, flyttar, låter sig utnyttjas av ännu en man som hon jobbar gratis åt men på något vis genom allt elände har hon ända alltid Konsten. Måleriet framför allt. Även när hon har andra jobb för att försörja sig, och till och med när hon lider svårt av den där trötthetssjukdomen ME.
Jag fascineras av att hon lever så fattigt. Varför? Får hon inga royalties efter mor? När hennes far blir dödligt sjuk lyckas hon sälja en tavla och får pengar till flygbiljetten till England. Hon bor då i Australien.
Det här är en diktsamling som går rakt in i magen. Jag är helt överväldigad. Jag funderar på att sälja allt jag äger och köpa en av de där målningarna också, som tydligen ska vara jättestora.
Det verkar som att det går bra för Frieda Hughes numera. Hon lever i ett lyckligt äktenskap med László Lukacs, och jag hoppas att hon är frisk (äntligen) och gärna rik också. Hennes bror Nicholas tog sitt liv för ett knappt år sen. Så det är bara Frieda kvar nu, i en av världens mest omskrivna litterära familjer. Hon har en egen röst, och är en fantastisk poet.

—————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Read Full Post »