Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 15 januari, 2010

Olga Tokarczuks Löparna är en bok för mig. Hon, liksom jag, älskar flygplatser, människorna som rör sig, att föras ihop med andra men ändå vara för sig själv. Att vara på resande fot. Att hålla sig i rörelse.
Den här boken handlar om olika personer och skeenden, levnadsberättelser. Oväntade möten som kan uppstå i en tågkupé eller när man måste vänta på nästa flygavgång. Tåg mellan Berlin och Paris, Budapest och Belgrad, Bukarest och Zürich. Färjor. Floder. Schiphol. Arlanda. På Arlanda är planet överbokat, och två personer kliver av mot att de får 200 euro och hotellet betalt. Den svenska kvinnan är märklig, besatt av djurförsök. De flesta personerna i Löparna är besatta av något. Ofta anatomi, biologi, människokroppen. Alla gillar jag inte, men det spelar ingen roll för några sidor senare har de försvunnit ur historien. Precis som medpassagerare brukar, man föses ihop några timmar och sen ses man aldrig mer.
Vissa minns man länge. Och vissa människor får större plats i Löparna. Annusjka som börjar leva på gatan. Kvinnan som får mejl från sin nästan bortglömda ungdomskärlek, numera döende. Mannen vars fru och barn försvann på en mycket liten ö.
Jag lyssnade på Olga Tokarzcuk i höstas och har bloggat här. Hennes tidigare böcker Gammeltida och andra tider och Daghus, natthus läste jag innan jag började blogga. En intressant skillnad är att i dem är det tiden som rör sig, och platsen som är densamma. I Löparna är platsen aldrig densamma.
Förlaget som ger ut Tokarczuk heter Ariel och är inte så bra på att göra sig synliga på nätet. Men jag förlåter dem för att de ger ut Olga.
—————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Annonser

Read Full Post »