Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 7 januari, 2010

Platsen är Hamburg, och berättaren längtar efter den underbara currywursten som han brukade köpa i fru Brückers korvkiosk. Ingen annan currywurst smakar riktigt lika bra, och visst är det förresten fru Brücker som uppfunnit själva receptet? Han letar upp fru Brücker, numera på ålderdomshem, och börjar fråga ut henne.
Fru Brücker stickar på en tröja till sitt barnbarnsbarn och vill gärna tala, men i sin egen takt och om vad som hände i slutskedet av kriget, då hon var en stilig kvinna som jobbade i en personalmatsal och träffade den unge soldaten Bremer på en biograf. Bremer var bara några år äldre än Lena Brückners egna barn, men de hade en intensiv kärlekshistoria, den bästa i hennes liv.
Jag vill inte berätta mer än så, för jag tycker att många, många ska läsa den här boken. Den är full av intressanta detaljer; som att kvinnorna målar sina ben för att det ska se ut som att de har strumpor, en underbar scen när Bremer och Lena Brücker första gången provar på att tugga tuggummi, och hur en skicklig kock som avskyr regimen ser till att alla höga nazipampar får diarré inför sina viktiga tal. Okej, det sista har kanske ingen verklighetsgrund, men vem vet? Dessutom förstås angiverierna, ransoneringen, byteshandeln — och till slut då själva upptäckten av currywursten.
Uwe Timms bok är från 1993, men först nu översatt till svenska. Jag tänker hålla lite koll på förlaget.
Ingrid har också läst, liksom Lyran. Recension i Svenskan. Detta var andra boken i min tyska vinter.
———————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »