En av de olyckligaste författare jag någonsin stött på är den engelska dramatikern Sarah Kane. Hon skrev pjäser om sinnesjukdomar, krigsskador, kannibalism, våldtäkt. Hon led av psykoser och hängde sig på en psykavdelning när hon var 28 år.
Här får man veta mer om henne:
Och här är ett utdrag ur pjäsen 4.48 Phycosis. Klippet är på polska, men man får ju en känsla. Jag såg den för några år sen med Riksteatern och Annika Hallin. Jag har för mig att hon var helt ensam på scenen då? Hon var bra i alla fall, och då hette pjäsen Psykos klockan 4.48. (Vid detta klockslag skulle hon ta sitt liv.)
UPPDATERING: Jag kanske ska meddela att jag inte är deprimerad själv. 🙂 Då skulle jag verkligen inte vilja bry mig om Sarah Kane! Borde satt ut en varningsskylt, kanske…
—————–
Läs även andra bloggares åsikter om Sarah Kane, 4.48 Psycosis, dramatik, sinnesjukdomar, deprimerade författare, Riksteatern, Annika Hallin
Deprimerade författare: Sarah Kane
oktober 29, 2009 av snowflake
Det är fascinerar mig mycket hur människor som samtidigt lider så ofantligt, ändå kan vara så kreativa.
redfox
Ja, visst är det? Och det finns ju fler exempel, jag har tänkt en del på författare som tagit livet av sig på sistone. Ett tag kändes det som att de alla var kvinnor, och att männen istället begick långsamt självmord genom att supa ihjäl sig.
Men sen hittade jag en lång lista på författare som tagit livet av sig, och där var det en majoritet män. Å andra sidan vet jag inte proportionerna mellan kvinnliga och manliga författare.
Super blogpost! Dejligt at blive gjort klogere 🙂
hej Søren,
Vad skönt att du reagerar så. 🙂
Jag tycker att hon är fascinerande, jag minns att jag råkade höra ett radioprogram för några år sen. Ett svenskt program, jag undrar om inte han som gjorde det hade träffat henne dessutom.
Jag har aldrig vågat läsa henne, hon är och tassar i alldeles för svarta marker för mig. Lånade hem hennes dramatik för något år sedan men som sagt jag vågade aldrig börja läsa. Kanske ligger för nära verkligheten för mig.
lena
Man ska nog må alldeles prima när man läser henne, eller ser nån pjäs. Att själv vara deprimerad eller kanske bara läg är nog för ångestladdat. Men efteråt kanske, när det gått en tid?
Jag bläddrade lite i den där pjäsen hon chockade London med, med inslag av kannibalism och våldtäkt, och nej – den hade jag inte fixat att se. Har inte heller läst hela. Men som sagt, 4.48 var riktigt bra.
Ja vem vet kanske blir jag redo för 4.48, är kanske som med Sylvia Plath när man väl läser dom så är det aldrig lika hemskt som man föreställer sig. Nu har det gått några år sedan min mamma tog livet av sig och man lär sig leva med allt och må riktigt bra själv, det tar bara lite tid att vänja sig. Och med världens sötaste son och underbaraste make kan man inte ha det bättre 🙂
Kram Lena ( fd jag är jag )
lena,
jag vet så väl att du är du. 🙂 Även om jag ännu inte riktigt förlåtit dig att du raderade hela din fina blogg… 😉
Jag tycker att det var mycket lättare att läsa Sylvia Plath, för hon hade så många andra sidor också. Kraft och styrka och livslust och glädje. Aptit på livet, konsten, kärleken.
Sarah Kane är mer… svartare. Det är nåt oåterkalleligt över henne. Nåt dössdömt.
Nu låter det kanske som att jag dissar någon som jag nyss haussat, och jag känner mig väldigt kluven. Det var likadant när jag skulle se pjäsen. Först föreslog jag det för en person, och när hon ville följa med och såg fram emot med det, så blev jag orolig och lyckades skrämma bort henne.
Det är ju egentligen väldigt förmätet att tro att andra inte ska klara det jag tror att jag själv ska klara… så dumt!
[…] beskrivas som punkikon. Jag tycker att hon påminner en hel del om dramatikern Sarah Kane, som jag skrev om här. Men där Kane var dödsfixerad och nattsvart så är Kathy Acker livsbejakande mitt i allt det […]
Jag var och tittade på 4:48 i Stockholm för ett par år sedan. Och jag måste säga att det är stor skillnad på att läsa manuset och att höra en skådespelare tolka hennes ord. För min del var tolkningen mycket bättre. Dock menar jag inte det som att hon är en halvkass författare, tvärtom. Varje gång jag läser hennes manus upptäcker jag nya tolkningar av hennes text.
Emmelie, du låter som en Kane-expert. Nya tolkningar och allt… finns det nånstans att läsa på nätet?
Hon ÄR underbar. Hennes pjäser är absolut fantastiska.
Jag är absolut inte säker på att jag skulle klara av att se dem dock. För min del räcker det att läsa pjäserna.
Fascinerande att så pass många ändå läst henne… jag hade aldrig hört talas om henne förrän jag såg pjäsen.
Jag har inte hittat något på nätet ännu, men Sarah Kane: Samlade pjäser går att köpa via nätet.
Haha, knappast en expert men jag var på ett seminarie kring hennes skrivande där djupgående analyser togs upp. Visste du att ex de siffror som upprepas under pjäsens gång handlar om intagningen på mentalsjukhus, den kontroll med nedräkning från 100-1 som skedde förr i tiden? Mycket spännande.
jag menade om DU har skrivit något om henne. 🙂 Till exempel om seminariet?
Hennes samlade, eller fyra i alla fall, har jag. Köpte en pocket när jag såg 4:48.
Men jag tror inte att jag minns nedräkningen…