Tre underbara essäer i Nobelprisskugga

Carl-Johan Malmberg har skrivit tre intressanta, informativa och mycket läsvärda understreckare i Svenskan denna vecka.
Mästarinnor i skuggan av Virginia Woolf handlar framför allt om Rosamond Lehmann.
Nummer två, När det manliga språket inte räckte till handlar om Elizabeth Bowen och Jean Rhys. Rhys skriver så här i Good morning, midnight:
Sophia tänker:
”Snälla monsieur, et madame, missis och miss, jag försöker ju allt jag kan att bli som ni. Jag vet att jag inte lyckas, men ni kan väl hålla mig för räkning för att jag anstränger mig så väldigt. Jag tar tre timmar på mig för att välja en hatt och jag står en och en halv timme framför spegeln varenda morgon för att försöka se ut som alla andra. Varenda ord jag säger har fotbojor och varenda tanke jag tänker är nedtyngd av tunga vikter. Har kanske inte varenda ord jag sagt, varenda tanke jag tänkt varit nedtyngd och fastkedjad ända sedan jag var liten?”

Jag grips av lust att läsa Jean Rhys, och i min nyorganiserade bokhylla hittar jag igen novellsamlingen Sov av sig ruset, damen! Korta, intensiva berättelser från Västindien: en tolvårig flicka som promenerar med en gammal kapten, en enstöring som springer omkring halvnaken, ett vulkanutbrott. Från England: en internatskola, en dålig skådespelerska. En misslyckad kväll i Paris. Glimrande bra!
Annars är Jean Rhys mest känd för Wide Sargasso Sea, där hon berättar Mr Rochesters första hustrus historia. (Alltså the Madwoman in the Attic från Charlotte Brontës Jane Eyre.)
Och nummer tre, Kvinnorna som lekte med elden handlar om min kära kära Dorothy L Sayers. Den ska jag läsa flera gånger och njuta.