Jag var och lyssnade på författaren Maria Küchen i domkyrkan i Linköping idag. (Om det finns en enda plats i landet med sämre ljud än sagda kyrka så vill jag gärna veta det. Höll på att gå efter fem minuter av rundgång och eko, plågade mig igenom, nu har jag istället huvudvärk.)
Maria Küchen höll ett föredrag om sin ”frontalkrock med Gud”. Hon beskrev hur poeter ofta inte riktigt vet vad det är de skriver om. Att hon skrev om Gud, fastän hon inte förstod det själv. Hur irriterad hon blev på folk som påstod att hennes dikter handlade om Gud. Vaddå, det gör de ju inte!
En dag får Maria Küchen ett brev hem från Svenska kyrkan, som undrar om hon kan tänka sig att skriva psalmer? Hon svarar att hon är smickrad men inte troende så tyvärr, tyvärr. Kyrkan frågar då om hon inte i alla fall vill vara med på ett psalmskrivarläger, och komma med lite tips sådär? Maria Küchen tycker att hon kan väl hjälpa till att förhindra de värsta nödrimmen och sådär, så hon åker på lägret.
Och det är där det händer. En torsdag i september 2003. Gud.
…
Efteråt cyklar jag till bibblan för att låna nån av hennes diktsamlingar (och se efter om jag tycker att de handlar om Gud) men biblioteket är stängt. Jag har i alla fall bestämt att det blir Maria Küchen (Gummesson) och Kristian Lundberg som blir höstens poeter här på bloggen.
Några tankar om Gud och Maria Küchen
oktober 4, 2009 av snowflake
Vad roligt att du ska läsa Lundberg, ska bli intressant att få höra vad du tycker om honom, väntar med spänning.
Tycker det är intressant det här med Gud och vad man lägger in i det hela. Själv tillhör jag den kategorin som tror på något större, men vad det är, eller vart jag hör hemma vet jag inte. Själv läste jag till präst i nästan fem år men valde att hoppa av det hela, är inte ens gift i kyrkan.
Lundbergs poesi rör sig kring Kristus och gud på ett sätt som liknar mer det jag känner, kanske är det därför jag är så berörd av honom.
Ska prova och läsa Kuchens poesi, tycker om hennes romaner
lena
Läsa till präst och sen hoppa av — då har du verkligen tänkt över saken!
Jag tycker också det är väldigt intressant vad man lägger i begreppet Gud. Küchen berättade att det blev en psalm ändå där, som hon skrev texten till, och den börjar: ”Mamma var är du?” Guds kärlek som moderskärlek.
Samtidigt var Küchen dragen till det liturgiska, språket och ritualerna, det traditionella.
Jag önskar att jag visste mer om det, ”hur man gör”, för jag har också en dragning till just det där rituella. Det ska vara lite högtidligt. (När jag är i kyrkan en gång om året, man har mage att ställa krav, jodå.)
Det verkar som att Gummesson och Lundberg passar finfint att läsa ihop. Så bra!
Jag har också läst några av Küchens romaner; de var väldigt nutida med militanta veganer och nynazister. Jag frågade om hennes skrivande förändrats, men det sa hon att det inte gjort. Inte språkligt i alla fall. Men att det kristna temat blivit starkare.
Vad intressant att du fick chansen att prata med henne. Jag har fortfarande dragning till det liturgiska språket, att allt inte behöver uttalas med ord, utan att det rituella kan ge så mycket. Men mycket av det finns i dagens kyrka, men det är svårt att finna. Jag hade svårt att se mig som en del av Svenska kyrkans organisation, om jag prästvigdes jag så skulle jag vigas in i en kyrka jag inte tror på fullt ut det gjorde att jag hoppade av. Men funderingarna kring om jag gjorde rätt eller fel finns fortfarande kvar.
Men Gud, Kristus och tankar kring dessa begrepp och en känsla av att något större lämnar mig aldrig. Men ibland kan jag känna att det jag söker finner jag i litteraturen, där hör jag hemma.
lena
Jag pratade inte med henne enskilt, det var bara en frågestund. Hade det varit enskilt hade jag också frågat om hur hennes frälsning (visst kallar man det frälsning?) togs emot på jobbet, på Expressens kulturredaktion.
Jag tror att själva funderingarna är viktiga. Även om man inte kommer fram till ett specifikt, rätt svar.
”Visst finns det mål och mening i vår färd —
men det är vägen som är mödan värd”
[…] Küchen varken under det namnet eller hennes förra, Maria Gummesson. Kanske hann de andra som hörde henne i söndags före. Däremot hittade jag Jag är jag:s favorit Kristian Lundberg, hur många som […]