William Faulkner — De obesegrade

Han är en fantastisk berättare, William Faulkner. Helt fantastisk. Åtminstone i den här boken De obesegrade (The Unvanquished).
Tiden är inbördeskriget och platsen är Södern. Två små pojkar, Bayard och Ringo, hänger ihop i vått och torrt trots att den ene är herre och den andre slav. ”Ringo är lite klipskare”, tycker Far men det gör inte Bayard något, för han har sett en järnväg. Far är borta och krigar mot yankees, och det är Mormor som styr och ställer hemma. Mormor är en riktig krutgumma och mycket religiös. Hon tvingar pojkarna att tvätta munnen med tvål när de sagt något fult ord. Och när ett par av slavarna ger sig iväg och stjäl både silver och mulor, ger sig Mormor ut på jakt efter dem. Ända bort till yankees fältläger.
Det händer dråpliga och sorgliga och hemska saker. Det är hela tiden spännande. Krigsskildring, uppväxtskildring, far/son-relation och äventyrsberättelse i ett. En mycket bra första introduktion till William Faulkners författarskap och jag kommer att läsa mer, helt säkert.
(I en artikel jag nyligen läste i London Review of Books hävdas det att Faulkner bara hann skriva några få bra innan han söp ner sig. Hur det är med den saken törs jag inte säga, men det vet säkert Ingrid som har kärleksbloggat.)
——————–
Läs även andra bloggares åsikter om William Faulkner, mormor, Södern, inbördeskrig, Nobelpristagare, böcker, De obesegrade