Anne på Grönkulla slår huvudet på spiken:
— Det är ändå en skön sak, Marilla, att veta, att i morgon är en ny dag, då man ännu inte hunnit dumma sig.
och
— Ack, Marilla, halva nöjet av en sak ligger ju i att få glädja sig på förhand! utbrast Anne. — Det kan ju hända att man inte får själva saken, men ingenting kan väl hindra mig från att längta och hoppas på den!
Denna pratsamma och fantasifulla unge som låtsas och drömmer och glömmer bort alla monotona sysselsättningar för att istället fladdra iväg på ständigt nya äventyr påminner mig väldigt mycket om en ung flicka i bekantskapskretsen som har adhd. Visst är väl Anne på Grönkulla ett bokstavsbarn? Undrar om de pratade om det på konferensen?
Anne på Grönkulla är rolig läsning, men jag förstår också varför jag som barn inte föll lika hårt för Anne som för den sorgligare och mer jordnära Kulla-Gulla, griffeltavlor och piggsvinstårtor till trots.
———————————-
Läs även andra bloggares åsikter om Anne på Grönkulla, L M Montgomery, citat, bokstavsbarn
snowflakes in rain 
Nja, jag tycker inte att hon uppfyller kriterierna för en ADHD-diagnos. Även om hon är ivrig, associationsrik osv har hon väl ända ganska stor förmåga att fokusera och arbeta konstruktivt.
Bokstavsbarn? Hm.
Är hon inte en typisk fisk? Född i mars och allting!
Jag själv gillade Anne betydligt bättre än den i mitt tycke överpräktiga Kulla-Gulla. Annes fantasi …. hennes idéer.. jag har läst och läst om denna bok (jag lånar gärna om och läser hela serien men den första boken tycker jag bäst om). Anne Shirley och Pippi Långstrump har båda varit stora inspirationer i mitt tidigare liv….. Utan att vara expert på området- jag håller nog med Lyran om att jag absolut inte tror att Anne led av ADHD- hon var bara ett mycket fantasifullt barn.
Jag måste nog hålla med här. Jag läste både Kulla-Gulla och Anne som barn, och älskade dem. Men som vuxen håller Anne mycket bättre. Jag får inga ingångar till Kulla-Gulla när jag läser henne nu.
Av Anne-böckerna sker det en stor förändring från bok 1 med lilla pigga Anne till bok två, då hon är en lugn om än ung lärarinna (även om det vilda humöret kommer fram här och där). Förutom första boken tycker jag bäst om Lilla Marilla, där författaren lyckas återfå lite av det där som gjorde första Anne-boken så underbar.
Lyran
Anne kan ju koncentrera sig på skolarbetet, men inte på långtråkiga hushållssysslor eller att komma ihåg saker och ting. Hon glömmer bort var hon går och trillar i bäcken. Hon häller ut vatten i grnkorgen för att hon är så disträ. Hennes häftiga lynne skulle idag kallas dålig impulskontroll.
Och att hon är så charmerande och så lätt att tycka om, påminner mig så mycket om just en speciell person. Men jag har ingen aning om kriterierna på en adhd-diagnos, så jag tänker inte strida för det, bara undra. 🙂
Angående Anne versus Kulla-Gulla
Anne på Grönkulla är ju mycket roligare och dråpligare än Kulla-Gulla. Det var troligtvis bortkastat på mig som barn. Jag var lillgammal och allvarligt lagd, och jag tror det är därför Kulla-Gulla tilltalade mig så mycket mer.
Och Pippi… nog tyckte jag väl om Pippi lite lagom sådär, men det är sagorna som Mio min Mio och Bröderna Lejonhjärta som jag verkligen älskat.
Snowflake, nåt helt annat.
Jag har sett en massa inlägg om en worm/virus som angriper opatchade WordPressversioner. Eftersom du använder det ville jag bara att du kollar att du kör ver. 2.8.3 eller ver 2.8.4. Annars riskerar du att få en massa problem med din blogg.
/kram
David
http://developers.slashdot.org/story/09/09/05/2210237/WordPressorg-Warns-of-Active-Worm-Hacking-Blogs?from=rss
Hej David
Jag har ingen aning vilken version jag kör, hur kan man se det? Måste man göra valet aktivt själv eller är det en uppdatering?
(Jag vet inte heller vad patchat och opatchat är, jag är van vid att ringa it-support…)
Tack för att du tänker på mig!
Hellre Anne än Kulla-Gulla. Inte dumt med dagar då man inte hunnit dumma sig.
hej Bokbrunetten
Jag måste snart läsa om Kulla-Gulla för att kärleksblogga riktigt ordentligt, jag känner att hon ligger i underläge hela tiden nu.
Men det Anne-citatet är helt suveränt, det erkänner jag gärna. 🙂
Är tveksam till diagnosen, Anne är mer som jag brukar vara på tråkiga föreläsningar och konferenser: långt borta i tanken.
Anne eller Kulla-Gulla är ett svårt val. Måste nog ändå säga Anne, men det kanske är dags för en omläsning av Kulla-Gulla för mig också. Det var väldigt länge sedan.
Lilla O
Okej, jag ger mig i adhd-frågan. Hon lugnar ju ner sig högst betydligt också allt eftersom åren går, den goda Anne.
Men angående Gulla versus Anne håller jag ut än ett tag!
Snowflake: Det finns väl ingen anledning att egentligen välja mellan Anne och Gulla? Är det den där tendensen att tjejer bara kan ha en bästis som kommer fram?
Jag träffade Kulla-Gulla ungefär tre år innan jag stötte på Anne, och hon kommer alltid alltid alltid ha en alldeles särskild plats i mitt hjärta. Jag har levt hennes liv flera gånger om, och skulle aldrig vilja vara utan den erfarenheten.
Men som vuxen måste jag ändå säga att Anne-böckerna har en del andra kvaliteter. Anne är liksom mer mänsklig. Gulla är mycket av ett mähä, som låter andra hunsa med sig hur som helst, men bara drämmer till med en träsko i ansiktet på folk (läs Kalle Baddare) när någon annan blir utsatt. Det kan ju verka som en fin illustration av att vända andra kinden till, men det kan bli ganska tröttsamt också. Gulla är också så otroligt naiv. Och hennes försök att rädda hela världen med en matkorg är faktiskt inte riktigt realistiska. Det är helt enkelt svårare att hitta ingångar till Gulla som vuxen, tycker jag. Den idealistiska, rosenskimrande fattigdomen står i vägen.
Jag vill nog inte läsa som en vuxen. Jag vill ha mitt rosenskimmer och all sentimentalitet kvar!
Låt bli då! Man behöver inte läsa om allt. Man kanske inte ens ska göra det alltid, eftersom man då solkar det ljusa minnet av den första läsupplevelsen.