Tematrion handlar denna vecka om olästa böcker. Det är egentligen först på senare år som jag lärt mig att lägga bort böcker som jag börjat läsa. Tidigare klarade jag inte av det, det kändes så elakt på nåt sätt, som ett svek eller som att ge upp.
1 Vem av de sju? av Vic Suneson hette den allra första deckaren jag provade på att läsa. Jag var nio, tio år, tror jag, i slukaråldern och läste allt jag fick tag i. Min mamma fick syn på den och tog av mig boken, hon tyckte inte att den var lämplig. Det är väl därför jag minns den så starkt. Det var ett sjuttiotalsomslag, med nån mörk skugga och kanske rent av en pistol på bilden.
2 Den unge Werthers lidanden av Goethe ingick förstås i den litteraturvetenskapliga kursen. Jag tyckte den var fruktansvärt tråkig, och läste aldrig ut den. Det hindrade mig förstås inte från att diskutera slutet, alla vet ju ändå vad som händer.
3 Bibeln. Jag tycker att jag kan bibeln för dåligt, pinsamt dåligt, och då och då med oregelbundna och långa mellanrum får jag för mig att jag ska ta mig igenom den. Det finns ju sådana underbara berättelser i den. Men, jag klarar inte av att läsa den. Barnens bibel i olika versioner går däremot jättebra. Och jag vet att det funnits en grafisk bibel, men den går inte att få tag i längre.
———————
Läs även andra bloggares åsikter om Tematrio, outlästa böcker, Vic Suneson, Den unge Werthers lidande, Goethe, bibeln
Tematrio — Outläst
augusti 4, 2009 av snowflake
Har du letat reda på boken av Suneson senare i livet?
Annars tycker jag att det är alldeles för mycket daltande med just böcker. Varför ska man läsa klart en bok som man inte tycker om? Vem får nånsin reda på det? Handlar det om en klassiker vet man ändå redan slutet (som Werhter, eller för min del Bovary). Ser du alltid klart en film? Lyssnar färdigt på radioprogrammet? Lyssnar på hela cd-skivan? Äter alltid upp allt på tallriken? Om man ska läsa klart alla böcker måste man vara väldigt säker på att man väljer att läsa rätt bok från början.
Jag gillar förresten Werthers lidande, och Bibeln ska inte läsas från pärm till pärm antingen man är troende eller inte. (Det finns så klart nån slags kronologi i hur Bibelböckerna har ordnats, men det är ju inte som del 1, 2, 3 i Harry Potter-serien eller så, där det är svårt att begripa vad som hände Job bara för att man inte läst tredje Mosebok). Testa Esters bok, förresten, om du inte redan gjort det. Där har man en fin liten roman.
Var hittar jag Esters bok? Det låter som apokryferna?
Har du en Bibel hemma kan du kolla i Gamla Testamentet 🙂
Jona och Rut är också ganska spännande berättelser. Och om du hittar en släkttavla är det _helt_ okej att hoppa över den.
För jag antar att du har en Bibel tillgänglig nånstans.
The Bible For Dummies! Det är mitt tips, läs mer om den här: http://www.dummies.com/store/product/The-Bible-For-Dummies.productCd-0764552961.html
bibeln.se är inte heller så dum. Mycket bra information, noter och länkar till alla bibelverser, sökmotorer och så vidare.
Eller klistra in titeln på Adlibris så får du massa olika roliga alternativ.
Visst har jag en bibel hemma, dock ingen särskilt fin. Men jag har ett jättebra förslag, vad sägs om att ni, Vixxtoria och Fiktionista, turas om att *berätta* historierna för mig? Innan jag ska somna, då kan ni komma och sitta på min sängkant, eller ringa om det är bekvämare.
DET vore det allra bästa!
🙂
Du, jag har berättat mig igenom en hel semester, så jag är lite trött på det (läs dagens inlägg, om du inte redan har gjort det). Men å andra sidan skulle det vara trevligt att berätta om något annat än teletubbisar och giraffer som inte tycker om bananer, så det skulle vara för det då.
Men skämt åsido – en del av att läsa så gamla texter som Bibelns böcker tycker jag är att komma åt språket och tänkesättet på den tiden. Så högläsning snarare än återberättande. Och det här inlägget påminner mig om att jag själv inte har någon ny Bibelversion med nyöversättning av GT hemma. Jag misstänker att Ester (och övriga böcker) är mycket läsvärda i nyöversättningen, så kan du komma över ett sånt exemplar, desto bättre. Men jag har ju läst berättelserna i gammal översättning och haft behållning av dem, så så illa är det nog inte. Ester, Jona och Rut är dessutom ganska korta böcker.
Köpte just den boken av Vic Suneson i ett antikvariat för några veckor sen. Har inte kommit så långt i den och kom av mig på grund av att jag läste en artikel där han konstaterade att den senaste utkomna boken av Sayers (Kamratfesten) inte var bra. En man med så dåligt omdöme är ju tveksamt om han kan skriva bra deckare…:)
Jag är svag i min bibelläsning trots söndagsskola i evangeliska fosterlandsstiftelsens missionskyrka, fast jag gillar beskrivningen av apokalypsens fyra ryttare, det är lagom otäckt.
Vixxtoria
Ditt inlägg var så fint!
Men jag är inte lika ambitiös som du om bibeln, jag vill mest bara *kunna*. Borde ha konfirmerat mig…
Klotho
Vilken typ, Suneson alltså. Tur att jag inte läste den!
apokalypsens fyra ryttare är ett exempel på vad jag inte vet nåt om. Ska googla imorgon.
Snow: När jag läste religionsvetenskap så tillbringade vi en hel termin med att läsa framför allt _om_ de olika Bibelböckerna. Det var utan jämförelse något av det mest spännande jag har läst (Sayers included). Till exempel finns det fyra olika huvudsakliga författarspår som går att urskilja i Moseböckerna (eller är det kanske bara första Mosebok? Det är 15 år sen jag läste det här nu, mitt minne är inte helt tillförlitligt). Och varje författarspår (eller vad man ska kalla det) består antagligen i sin tur av åratals muntligt traderande av många personer. Eller om källkritik beträffande tillförlitligheten i de olika evangelierna (även det äldsta evangeliet skrevs ju ned först flera decennier efter Jesu död).
Själv har jag liksom du goda erfarenheter av barnens bibel, som jag plöjde från pärm till pärm många gånger i min barndom (och det var sannerligen inget påbud från några religiösa föräldrar; dom tyckte jag skulle konfirmera mig för presenterna 🙂 ).
Jag wikipediade förresten den för mig okände Suneson. Det är ju lika lätt för vem som helst att göra det, men ni kanske ändå inte har gjort det. Här är resultatet:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Vic_Suneson
Eftersom jag precis läst hur Jonas Thente spydde galla över pseudonymer
http://www.dn.se/kultur-noje/kronikor/jonas-thente-thone-jestan-ryter-till-nu-far-det-vara-nog-med-pseudonymer-1.924036
så fanns det mycket jag skrattade åt här. Till exempel att Vic Suneson egentligen hette Sune Viktor (Lundquist). Och självklart förtjänar någon som dissar Kamratfesten (jag har hunnit till sidan 132 nu) att bli bortglömd 😉
Tack för all inspiration att plocka fram min gamla bibel – eller köpa en ny översättning 🙂
varsågod! 🙂
Min allra bästa läsecirkel var bibelgruppen i Umeå för mer än tio år sedan.
Vi var fem stycken vänner som träffades regelbundet hos varandra och diskuterade utifrån våra olika kunskaper och funderingar.
Under de åren som vi träffades var det så många som tjatade att de ville vara med oss- men det fick de inte för vi var ett så bra samtalsgäng.
En präst – han är en rätt stor tvivlare.
En läkare med varm gudstro – hon ber en bön före varje operation.
Två idéhistoriker.
Jag = litteraturvetare.
Vi hann läsa hela bibeln en och en halv gång (också apokryferna). I bland reste vi iväg och bodde på olika kloster i Sverige tillsammans.
O, vad det var KUL! Och givande på alla de sätt!
Rekommeneras!!!!
Det låter jättekul, men man ska ha tur och få ihop rätt grupp. Jag hade nog också tjatat om att få vara med, eller sitta som flugan på väggen.
Var en av idéhistorikerna Ronny A? Jag kan tänka mig honom i ett sånt sammanhang.
Jag känner också att det på något sätt hör till allmänbildningen att ha läst bibeln (på något sätt). Jag visste inte ens att det fanns en del som hette Apokryferna!
Vet att jag läste den i ren desperation när jag var liten vid något tillfälle när allt annat var utläst, men det minns man ju inte mycket av. Och konfirmationen satte inga spår.
Nä, det kanske är dags att damma av lilla bibeln nu. Paradoxalt nog har jag också precis bestämt mig för att jag måste läsa Richard Dawkins ”The god delusion” och Christopher Hitchens ”God is not great”…
Tack för inspirationen iaf!
A-lo
Jag är inte säker på att apokryfernafinns med i själva bibeln, eller de finns vid sidan av. Jag tror att det är berättelserna om Susanna i badet och sånt som inte riktigt platsade.
Det låter som att du har mycket långsam läsning framför dig, med avbrott för tankar varannan sida. 🙂
Eftersom diskussionen fortsätter här, och jag har kommit hem till bokhyllan och till och med hittat mina gamla kursböcker i bibelexegetik, så nämner jag dem här, om nån vill fortsätta utforskningen. Jag brasklappar med att försäkra att jag är övertygad om att det kommit betydligt bättre, nyare, utökade upplagor av böckerna, och att de till och med har ersatts av något ännu bättre.
Anyway. Gleerups har gett två böcker om GT:
En bok om Gamla testamentet av Bertil Albrektson och Helmer Ringgren. Det är bland annat en slags historiebok, som beskriver den historiska bakgrunden till det som beskrivs i GT.
Boken Ur Gamla Testamentet av Gillis Gerleman och Bo Johnson kommenterar i stället ett urval gammaltestamentliga texter.
Boken En bok om Nya Testamentet av Birger Gerhardsson gör ungefär detsamma med GT.
Böckerna är förstås på sätt och vis så där träaktiga som kurslitteratur lätt blir, men innehållet tycker jag som sagt är otroligt fascinerande. Böckerna ska förstås läsas parallellt med den aktuella Bibelboken, men man gör ju som man vill.
A-lo: Apokryferna är inte någon del av (den protestantiska) Bibeln. Hur man fastställde vilka (av många) skrifter som skulle ingå i det vi idag kallar Bibeln var en ganska lång och mödosam process. De böcker som hamnade utanför short list kallar man apokryferna. Det finns apokryfiska böcker både till Nya och Gamla testamentet.
Men nu ska jag inte föreläsa mer. Godnatt på er!
(Och som ren kuriosa hittar jag i boken om Nya testamentet ett kvitto från ett besök i en skivaffär på Piccadilly Circus den 8 oktober 1994. Jag köpte tre böcker, varav en var For Esmé with Love and squalor (av Salinger), och en Moon Palace (av Paul Auster). Men jag kan för mitt liv inte komma ihåg vilken den tredje var. Det kommer jag nog ligga vaken och grubbla på en stund.)
Memo to self: Läsa *ALLA* kommentarer innan du börjar svara, *även* om du är stressad.
Vixxtoria
Du är en levande kunskapskälla. Du borde få betalt på nåt vis. Jag vill ha en tiondel av din energi, kan jag få det om jag ber snällt?
Nej. Min energi behöver jag för att läsa ikapp alla böcker. Du är minst åtta år före (om jag räknat rätt). 😀
Jag uppbär förresten för tillfället 100% statlig lön, vilket är ett resultat av den utbildning jag ägnade mig åt för att förtränga mina olyckliga förälskelser. Det mesta av den har jag glömt, men tack och lov uppfann någon annan nörd google. Så du behöver inte oroa dig för att jag befinner mig på svältgränsen. Men när jag gör det återkommer jag förstås, och ber att få låna dina böcker för att kunna spara lite slantar.
Jag låg förresten vaken rätt länge i natt innan jag kom på att den tredje boken från Piccadilly var en rikligt illustrerad utgåva av Monty Pythons film Meaning of Life i bokform. Ja, ja, intresseklubbarna noterar, men bara för sakens skull.
Vixxtora
Jamen det var ju intressant, att den finns i bokform. *noterar* Är det med bilder från filmen?
Och självklart får du låna böcker av mig, du verkar som en pålitlig återlämnare.
Oooooh ja. Det är just bilder som det är. Och förstås alla texter och större delen (kanske t o m) hela av dialogen. Men jag gav bort den till min lillebror i julklapp det året (det var en del i min devulusiska (och så småningom lyckade) kampanj att få honom att läsa fler böcker, som jag tror vi har diskuterat tidigare), så jag äger den inte själv. Men den är väldigt fin och blev en mycket uppskattad present också (vilket gör att jag nästan inte ångrar att jag inte behöll boken själv)!
*nynnar ”Every sperm i sacred, every sperm is great, if a sperm i s wasted, God gets quite irrate…”*
(Herregud, jag kan tydligen inte hålla mig ifrån det religiösa temat hur jag än försöker i den här tråden!)
Vixx,
Vi kan gå i kyrkan på söndag. 🙂
Inte mig emot. Det var alldeles för länge sen 😦
Min kompis som läst teologi har en bibel full av färgglada överstrykningar, hon skäms lite över det och har en ”oanvänd” också, men den var ju en del av studielitteraturen.