Hedningarnas förgård börjar med en förlossning. Det är den sjuttonåriga slavinnan Callistrate som har det svårt, och den lilla som föds visar sig dessutom sakna en halv arm. ”Knäck nacken på henne”, säger en av de finare slavinnorna till Sabina som fungerat som barnmorska. Men det gör inte Sabina. Istället blir trycket stort på Callistrate att själv döda sitt barn, eller släppa det i kloaken, eller lägga det på gödselhögen. En slavunge med bara en fungerande arm kommer ju aldrig att kunna arbeta, göra sig nyttig, överleva.
Callistrate och hennes lilla flicka, som hon kallar Sabina efter barnmorskan, säljs på slavmarknaden. Köparen visar sig vara en kristen man, Isak. Det är väldigt svårt att vara kristen i 200-talets Rom, med hungersnöd som de kristna får skulden för. (De vägrar ju att offra till gudarna.) De kristna utsätts för repressalier, upplopp, tortyr. Callistrate slits mellan sin dragning till Kristus, den ende som tycker att lilla Sabinas liv har ett värde, och sin uppfostran där hon lärt sig vad som är rätt och riktigt. Slavar för sig, fria för sig. Och så börjar hon älska Eunicius, vattenbäraren, som inte är mottaglig för frälsningsförsök.
Det är lite väl mycket religiösa grubblerier i denna bok, jag hoppas det lugnar sig i delarna framöver. Men Vibeke Olsson är en underbar berättare, och jag älskar allt romerskt, så jag tycker om den. Tack Lyran för tipset.
—————————–
Läs även andra bloggares åsikter om Vibeke Olsson, Hedningarnas förgård, böcker, romerskt
Vibeke Olsson – Hedningarnas förgård (Sabinas bok)
juli 14, 2009 av snowflake
JAg minns att vi läste denna i skolan. Högstadiet kan det ha varit.
men jag minns att jag mest tyckte den var trist. Kasnke hade det med åldern att göra.. 🙂
Med åldern sänker man sina anspråk eller? 🙂
Jag tror att det religiösa temat följer genom hela serien, fast kanske mest uttalat i början.
hej Lyran,
skriver du alltså från ny adress? Så typiskt att jag mejlat dig på den gamla precis idag!
Jag har inget emot reliösa teman per se, men det blev så väldigt mycket just när hon börjar upptäcka kristendomen. Å andra sidan kan jag få lite upplysning via ombud den vägen, eftersom jag inte har så bra koll på bibeln som jag skulle önska. 🙂
Nej jag har inte bytt adress, testade bara skillnaden mellan blogghotell och missade att logga ut. Har fått och svarat på mail.
Lyran
Och jag också. Känner mig rätt fånig, men det har ju hänt förut så jag borde vara van. 🙂
Har tidigare läst Molnfri bombnatt vilket är en av de bästa böckerna jag läst. Nu just lånat I Skymningens nådatid och Murkronan som också utspelar sig i tidsperioden för romarriket. Alla de sju ”Sabina-böckerna” kommer att läggas upp på att-läsa-listan, 😉
Men först skall jag läsa den fjärrlånade Cranford. En bok jag tipsats om av flera bokbloggar på sistone 😀
itsread
Sju? jag trodde det var de här fyra, som är i min samlingsvolym?
I skymningens nådatid var väldigt bra, och Murkronan har jag att se fram emot!
Ha så kul i Cranford! 🙂
Den börjar med Hedningarnas förgård och fortsättes med Kvarnen och korset; Sabina Sabina och Alexander; Krigarens sköld; En plats att vila på samt Vinden går över gräset. Tack, börjar med Cranford i dag. 🙂
”Vinden går över gräset” ingår inte i den serien.
Vad roligt att du läste den här boken. Ska du läsa de andra delarna i serien också?
Furienna
Ja, det har jag tänkt. Började lite lätt på del två, men nu har jag varit så splittrad och okoncentrerad och haft så lite lästid… Har du läst alla?
Jo, jag har läst alla. De är väldigt bra. Jag måste läsa om dem snart. Min favoritfigur är Onesimus i ”En plats att vila på”.
Furienna
Dit har jag inte hunnit än. 🙂
[…] september 6, 2009 av snowflake Den handlar om kärlek, den andra boken i Vibeke Olssons samlade Sabinas bok. Kärleken mellan Callistrate, 25 år och utsliten av nio graviditeter, torterad i fängelset tills hon avföll från sin kristna tro, och hennes Eunicius, slaven som flyttats från stenbrottet till kvarnen. Den nästan ordlösa kärleken, som de har svårt att formulera. Den trötta kärleken. Kärleken mellan värkande kroppar, hängande bröst och ömmande muskler. Bortglömd kärlek som väcks till liv av grova händers smekningar. Det är så vackert skildrat, en av de allra vackraste äktenskapsskildringarna jag läst. Jag tycker väldigt mycket om den här andra delen. Om den första tyckte jag så här. […]
well, det här var ju den sämsta sidan någonsin?
Oj, det får jag nästan betrakta som en utmärkelse.
Jag har nu börjat läsa om ”Hedningarnas förgård” (fast det har gått trögare än vad jag trodde). Och den får åter igen mitt vanliga omdöme om dessa böcker: Väldigt bra, men också väldigt otäcka.
Och jag börjat på boken om sonen, alltså den som följer efter dessa fyra på bilden. Började i början på maj, kanske slutet av april, men kom av mig. Tänker nog ta ett tag igen snart.
Den heter ”Krigarens sköld” och Sabinas son (huvudpersonen i denna bok) heter Callixtus. Ja, den följer väl samma stil som de fyra tidigare böckerna: Den är väldigt bra, men också väldigt otäck. Jag tycker mycket om Callixtus son Onesimus i ”En plats att vila på”, den sjätte och sista delen i serien.
[…] långt brev till sin son, Onesimus. Jag tycker att den här avslutningen är ännu bättre än böckerna om Sabina. Kanske för att det händer mer i en mans liv i Rom på den tiden? Eller kanske för att […]