Lyran drar igång sin Tematrio idag – det är hennes bild här bredvid – och frågar: Vilka är dina tre favoritböcker skrivna av författare som erhållit Nobelpriset? Det blir problem för mig på en gång, eftersom jag gärna läser ett helt författarskap när jag väl upptäckt att jag tycker om det, och därför har jag svårt att plocka ut en enda bok. Författarna är dock givna:
Doris Lessing
Älskade Doris, kloka Doris, oroande Doris som följt mig i så många år och betytt olika saker i olika skeenden av mitt liv. De böcker jag återvänder till är Martha Quest-serien, Våldets barn, om en kvinnas liv från uppväxten i Sydrhodesia till medelåldern och drygt det i ett stort hus i London. Samma skeden behandlas i Lessings självbiografier, men jag väljer till sist The Sweetest Dream/ Ljuvaste dröm, som är del tre av självbiografierna men i fiktiv form (för att inte lämna ut människor som är i livet). The Sweetest Dream gjorde att jag förstod saker jag inte förstått förut, även om mitt eget liv, och kunde sätta in dem i sammanhang. Prisons we choose to live inside är en liten essäsamling som belyser samma saker, en bok som pratar med de andra böckerna, men jag får väl hålla mig till Lyrans premisser och inte låtsas om att jag gärna tagit med En överlevandes minnen här också…
Selma Lagerlöf
Hon har funnits i mitt liv jämt, tack vare mormor. Jag väljer Kejsarn av Portugallien, om en fars kärlek till sin dotter.
Bilden föreställer de röda skinnbanden jag ärvt och den lilla tavlan föreställer kyrkan i Arvidsjaur.
Toni Morrison
Kolla gärna på fler bilder av denna kvinna. Vilket ansikte! Det går nästan inte att sluta titta på henne. När hon fick Nobelpriset skrek jag rakt ut. (För första gången, den andra gången kan ni ju gissa. 🙂 ) Toni Morrison har en ganska sparsam produktion, och jag tappade bort henne i några år för att sen plocka upp henne igen i år, med Love. Jag väljer ändå Älskade/Beloved som den mest betydelsefulla boken. Den grep mig djupt och jag längtar efter att läsa om den.
Bubblare: Gabriel García Márquez – Krönika om ett förebådat dödsfall, Hundra år av ensamhet.
—————–
Läs även andra bloggares åsikter om Tematrio, Doris Lessing, Selma Lagerlöf, Toni Morrison, Nobelpristagare
snowflakes in rain 
Hallå där!
Jag kan bara hålla med om ALLT du säger i det här inlägget 🙂
Men en fråga; nu kanske det var länge sen du läste serien Våldets barn, men jag blev lite besviken på ”En fläkt av stormen”, den känns som ett enda långt komministpartimöte, eller är det något djupare som jag missat här? Jag gillade de första två mycket mer och kommer antagligen läsa de följande två också. Men…jag förstår inte.
Paperback Lover, så trevligt att nån håller med mig om allt, det händer så ytterligt sällan. 🙂
Jo, En fläkt av stormen är verkligen ett enda långt kommunistmöte och väldigt trist och tråkig jämfört med de andra. För mig är det så att jag själv hade en kommunistisk period som ung, så jag misstänker att jag när jag läste den första gången fann bekräftelse, och senare har jag läst den som ”Men herregud, hur kunde de hålla på sådär?” Samtidigt kan jag uppskatta hur hon skildrar maktspelet, rivaliteterna och gruppdynamiken som jag kan känna igen. Hon klär verkligen av dem inpå benen. Men, tråkig, ja, det går inte att säga emot.
Det blir bättre sen, när Martha kommer till London. Jag lovar!
Ja ok, då är det inte bara jag som känner så. Kan förstå att det är en helt annan känsla om man själv känner kamratandan 🙂
Jag håller också med om att detaljerna, tankarna och makten som Anton Hesse har över dom alla är briljant beskrivet. Men efter sjutton kommunistmöten där de enda de diskuterar är disciplin om att inte komma försent blev jag lite less. En recension kommer imorgon (Har läst den i Månadens nobelpristagare-utmaningen som bloggen Litteratura har).
Jag har köpt Lessings stora serie, men har den ännu oläst. Och av Morrison har jag än så länge bara läst ”De blåaste ögonen”. Härligt att ha mycket bra kvar att läsa. Att jag är riktigt avundsjuk på dina fina selmor förstår du säkert 🙂
Paperback Lover
Usch för kamratanda 😦 Och Anton Hesse hette han ju förstås, där blandade jag ihop fiktion och biografi.
Vad synd att du läste just den i nobelpristagar-utmaningen! Tänk om du avskräcker nån nu, kan du inte ljuga lite och skriva om nån av de andra? 😉
Lyran
Ja nu har du förstått att serien går lite upp och ner… 🙂
Egentligen borde jag nog fetta in mina stackars skinnband på nåt vis, genomskinlig skokräm kanske? De har blivit solskadade och torra, men nu står de i alla fall mörkt.
En av den litterära skönlitteraturens bonus är att vi också lär och reflekterar över sån’t vi inte förstår, saker-och-ting får ett sammanhang och vi blir klokare 😉
Ann
Sant, så sant.
Flitigt läsa gör dig klok,
därför läs varenda bok.
Falstaff Fakir
Eg har også Kejsaren av Portugallien på mi liste.
Bai
Den är ju så bra! Den blev filmad av svensk tv också.
Kul att ni läser Lagerlöf i Norge också. 🙂