Mirabelle Dartigen är en hård och sluten människa. Hon är elak och sträng med sina tre barn Cassis, Reinette och Framboise, och hennes enda utlopp för sensualism är i matlagningen, en fantastisk sinnlig matlagning. Dessutom lider Mme Dartigen av fruktansvärda migränanfall som alltid föregås av en inbillad doft av apelsiner.
Detta lär sig den yngsta dottern Framboise att utnyttja. Det är ett krig som utkämpas mellan Framboise och hennes mor. Och Frankrike är ockuperat av tyskarna.
Boken handlar om tiden då, när Framboise var nio år, och nu när hon som änka flyttat tillbaka till sitt barndomshem och med hjälp av moderns receptbok lagar mat och försöker förstå sitt förflutna. Barnet som börjar skvallra rätt oskyldigt om sina grannar för den snälle tyske soldaten som är den ende som ser henne. De äldre syskonen får serietidningar och läppstift för sin information, Framboise får ett fiskespö som ska hjäpa henne att fånga den legendariska och farliga gäddan Gammelmor.
Boken är välskriven och innehåller mitt favorittema mor-dotter-relationen, men ändå griper den inte riktigt tag. Jag tror att det kan bero på att läsningen varit splittrad, jag tror att jag levt mig in mer om jag fått läsa i större tidsjok. Men slutet är riktigt spännande.
—————————-
Läs även andra bloggares åsikter om En doft av apelsin, Joanne Harris, fransk mat
En doft av apelsin – Joanne Harris
mars 28, 2009 av snowflake
Det här är debutromanen va? som många tydligen tycker är bäst. Själv har jag läst ”Underströmmar” och ”Gentlemän och spelare” och tyckte mycket om bägge. Inget banbrytande men god läsning.
kontakt
Jaså hon har skrivit så pass många? Jag kände bara till Chocolat, för att jag sett den filmen. Lasse Hallström, Juliette Binoche, Johnny Depp.
Är det mycket matporr i de andra också? Inget att läsa när man är hungrig. 🙂
Haha, nej inte i någon av dem. I den första kan jag tänka mig att det är hav och öar som tagit matens plats, och i den andra internatskolemiljön. Kanske.
Internatskolemiljö låter intressant. Det är nåt med det där instängda, bygga upp en egen värld och makthierarki utanför de vuxnas kontroll som är så fascinerande. Tack för tipsen!
Ber om ursäkt… privatskolemiljö men inte internat. ”Gentlemän och spelare” är en halvdeckare, ”Underströmmar” lite mer vanlig roman. Inte mor/barntema men förälder/barn, men jag vet att andra klagat på att den delvis känns som en upprepning av En doft av apelsin.
Halvdeckare låter inte så dumt det heller, jag ska nog läsa fler Harris hör jag. För det kändes ju hela tiden som att ”jag borde tycka mer om det här”. Usch vad jag ogillar splittrad läsning, det är väl det man ska ha noveller till antar jag.
[…] Boken är långsam, beskriver händlserna ur 9-åriga Boises perspektiv och sakta men säkert nystas historien upp. Utav de böcker (Små citroner gula, Kvinnan som var en fyr, Ömhetsteorin, Begdorfblondiner och […]